Wennman: ”Jag får nypa mig själv i armen”

FOTBOLL

Får jag presentera fotbollsvärldens hårdaste material

Foto: SUCCÉ? Rolando Bianchi är ett av nyförvärven i Manchester City.

MANCHESTER

Huden har blivit lite tjockare nu.

Sven-Göran Eriksson säger att han inte förändrats ett dugg sen han först kom till England, men plötsligt nyper han tag i skinnet på underarmen och medger:

– Det här har blivit mer härdat.

Så får jag presentera...fotbollsvärldens hårdaste material:

Härdat teflon.

Jag får själv nypa mig i armen (mest fett, är jag rädd) när jag ser Svennis sitta däruppe på podiet i City of Manchester Stadium mot en bakgrund av

sponsorlogotyper, klubbmärken och ljusblått, ljusblått, ljusblått.

Mitt gamla gäng.

Inte längre kvar på klassiska Maine Road, men ändå:

Ingen bilbingo

Mitt gamla City som jag 1970 såg i svensk, svartvit tv vinna Cupvinnarcupen med namn som Francis Lee, Mike Summerbee och Colin Bell och en karismatiskt, legendarisk tränarduo bestående av Joe Mercer och den helvilde drinkaren Malcolm Allison.

Nu är det år 2007 och Citys tränarduo består av Sven-Göran Eriksson och Hans Backe.

Plus Tord Grip på dragspel.

Ursäkta mig, men vad var det som hände?

Hur gick det här till?

Det var visst nån rik, skum, thailändare med i bilden, men... jag trodde faktiskt mer på min hemliga källa som påstod att Svennis och Grip skulle leda bilbingon i Tumba i höst.

Grip skulle sköta utropet medan Svennis bollade med kulorna.

Nu är i alla fall Teflon-Sven i Premier League, och om vi ska sluta skämta så är det här i högsta grad en historisk företeelse i svensk

fotboll.

En svensk tränare, må vara att han varit förbundskapten i England, får ansvaret att hantera

en dryg halvmiljard kronor bäst han vill och ta sig an uppgiften att förvandla en klassisk engelsk klubb på dekis till nåt...nytt.

Det är stort.

Sven-Göran Eriksson kommer att älskas av Citys fans så länge det över huvudtaget går att älska honom. City är just nu, efter att ha gjort ett enda hemmamål i ligan sen i januari och blivit utvisslat av planen sex-sju gånger i våras, i ett läge som möjligen kan förstås av Millwalls eller AIK:s fans:

– No one likes us. We don´t care.

Mer osäker än någonsin

Det är en win-win-situation. Det kan fan inte bli sämre. Vilket ger en sammanhållning av guds nåde och som kan skapa rena kultstatusen för Svennis och kompani om säsongen startar bra.

Det kan lika gärna gå åt helvete, så kort tid som Svennis haft på sig att skapa ett nytt City, men det får vi ta när det kommer.

Jag har följt Svennis i många år nu, sen första världskriget ungefär, och jag tror att jag kan se små nyansskillnader i hans sätt att uppträda och uttrycka sig. Trots teflonskinnet.

På presskonferensen i går var han mer nervös, mer pressad, mer osäker på sin situation än jag nånsin sett honom.

Vinst – en bragd

Inte så att det tydligt sken igenom. Men jag såg. Och jag kan inte klandra honom för de extra svettpärlorna...jösses så mannen har fått slita på alla nivåer de senaste veckorna – på planen och i byråkratin – för att få ihop alla delar av det Manchester City som möter West Ham borta i morgon.

Om City tar poäng mot Hammers är det jättestarkt.

Om City vinner är det en bragd. Mitt tips?

2-0 till West Ham, ett mål av Fredrik Ljungberg.

ARTIKELN HANDLAR OM