Bergström: Vändningen går inte att förklara med logiska resonemang

Av: Kristoffer Bergström

Publicerad:
Uppdaterad:

Så här fungerar tydligen sporten fotboll.

Med tjugo minuter kvar kan ställningen, domsluten, statistiken och förnuftet skrika ut: DET FINNS INGET RIMLIGT SÄTT DJURGÅRDEN KAN VINNA PÅ!

En dittills oduglig kille som heter Luis kan rycka på axlarna och invända: då gör vi det på ett orimligt sätt.

Foto: Sportbladets Kristoffer Bergström.

I förrgår sökte vi perspektiv på Djurgårdens sju första matcher. De hade en poäng och minus sjutton i målskillnad, men andra lag i allsvenskans historia hade såklart öppnat värre.

Vi ville veta hur Halmia tacklade sin kräftgång, hur IFK Malmö höll humöret under förlustsviten, om publiken under IFK Uddevallas svåra vår också åt päron. Tyvärr verkade deras samtliga spelare vara döda i dag.

Över tusen upplagor av olika lag har stått inför en ny allsvensk säsong sedan premiären 1924. Över tusen har börjat bättre än Djurgården 2013. Fyra lag har varit sämre, men Brage anno 1993 är de enda efter andra världskriget.

Huggen kom från alla håll

Om vi plussar på en hotad tränare, en avhoppad ordförande och böter för inkastad frukt kanske blåränderna just har genomlevt allsvenskans 90-åriga historias värsta säsongsinledning.

Ja. Så stora ord är befogade. Sådan var situationen, så luggslitet var gänget som promenerade in på stadion utan sin skadade lagkapten Erton Fejzullahu. Högtalarna hostade och gav upp, så inmarschhymnen ”Sjung för gamla Djurgår’n” fick skrålas a capella.

Kunde mer gå fel?

Medan analytikerna analyserade och grubblarna grubblade på det dribblade dribblern Tokelo Rantie bort fyra djurgårdare och målvakten Kenneth Höje. 0–1 på 52 sekunder. När Djurgården kvitterade skämde delar av fansen ut sig med grova hån mot en motståndarback. När laget väntade på pausvila cykelsparkade Magnus Eriksson in 1–2. I jakt på Djurgårdens andra mål visades Daniel Amartey ut.

Huggen kom från alla håll. Kvar på planen i andra halvlek stod ett hemmalag som påminde om Monty Pythons enbente riddare.

Skulle vi vara slagna?

Ser det ut som att vi blöder?

Det är bara en skråma!

Underkänd mot ÅFF – nu hjälte

Djurgårdens vändning går inte att förklara med logiska resonemang. Anfallaren Luis Solignac gjorde sin sjätte allsvenska match och hade dittills skjutit två skott på mål. På hela våren. Hur besvarar man varför han kvitterade?

Eller Mattias Östberg. Underkänd mot Åtvidaberg, inte ett avslut på hela den allsvenska öppningen, varför nickade han in 3–2?

Jag är för okunnig för att svara på sådana frågor, men jag såg åtminstone hur Djurgården betedde sig taktiskt för att vända elände till säsongens första seger. Efter utvisningen ersatte de kreative Simon Tibbling med bollvinnaren Yussif Chibsah. Tidigare i vår har de lidit av att spelarna tagit egna initiativ som inte varit förankrade i gruppen. Nu skar de ner på alternativen till att bara gälla ett fåtal: boll skulle erövras, den skulle upp till anfallarna, de skulle vinna frisparkar, hörnor eller inkast.

De slet heroiskt

Djurgården trivdes med sin enkla fotboll. De sista tjugo minuter överträffar allt annat de gjort i allsvenskan 2013. De slet heroiskt, kopplade bort bekymren och spelade rakare än Malmö. Poängen var oväntad men välförtjänt.

Laget är alltjämt sist i tabellen och kliver på söndag in i en sjudagarsperiod med tre nya matcher (Halmstad, AIK, IFK Göteborg). De är inte favoriter mot någon av motståndarna, men har bevisat sig starka nog att vända eventuella underlägen mot allihop. Det trodde jag inte om dem i går.

Publicerad:

LÄS VIDARE