Mejla

Simon Bank

Bank: De har vält Sverige över ända

FOTBOLL

MALMÖ. Janne Andersson torkar tårarna ur ögonen, Totte Nyman kramar alla som vill kramas, Alexander Fransson har vunnit guld och ni som aldrig trodde på det vet det nu.

Här är Kamraterna från Peking.

Här är Sveriges bästa lag.

Vad är det, tio månader sedan?

Spelprogrammet till allsvenskan 2015 presenterades, ledare och supportrar började planera sin säsong, i Norrköping satt folk och bläddrade sig fram och noterade att jaha, se där, man skulle visst åka till Malmö och möta MFF i allra sista omgången.

De som ritade en bock i almanackan förväntade sig säkert att de skulle få se Sveriges bästa lag i den där matchen.

De trodde bara inte att det skulle vara Snoka.

Men där stod de nu, de hade dragit på sig halsdukar och tröjor och åkt söderut för att måla hela Malmö i blått och vitt. Efter tjugosex år i skuggan, efter en ekonomisk kris, efter sju sorters sorg och åtta sorters bedrövelser hade de nått längre än några drömmar når.

1989 slog Jan Kalén in en guldstraff i Malmö. Sex av spelarna i Norrköpings startelva var inte ens födda då, men nu stod de här i likadana röda bortadräkter som då, med samma chans som då.

Har inte fegat sig hit

Vinnare var de redan. Nu skulle de vinna också.

Hur? Tja, när avsparken gick ställde Peking upp med sex spelare på mittlinjen. De har inte fegat sig hit, de tänkte inte fega sig sista biten heller.

Det svåra arbetet hade IFK redan gjort. De har rest sig ur askan, rensat i ekonomin, gjort guldklimpar av juniorer och stjärnor av spelare som verkade vara på väg neråt. Att vinna mot svenska mästarna på bortaplan i en historisk fotbollsmatch? De har klarat mycket svårare utmaningar än så på vägen hit.

Malmö FF var nu bara Malmö FF i ett par minuter. De hade börjat fint, dragit upp tempot, men sedan svek Markus Rosenberg både sitt lag och ett par till. Han gick upp i en närkamp med Linus Wahlqvist med armbågen, fullföljde med ett knä på vägen ner, och när han reste sig var MFF ett föräldralöst fotbollslag.

Janne Andersson samlade sina spelare direkt när det röda kortet kom, och höll ett kort taktiksnack. Utvisningen gjorde allt så oerhört mycket enklare för IFK. Mot en ensam MFF-anfallare kunde de spela sig förbi förstapressen, Nikola Tkalcic kunde kliva runt på kanten och låta Traustason söka sig in till den där centrala positionen han älskar.

Det dröjde tio minuter innan de fick sitt första etablerade anfall, det dröjde tio till innan Traustason prickade ribban, och ytterligare tio innan Emir Kujovic öppnade dörren rakt in i historien.

Traustason stal bollen från Erdal Rakip, utmanade Kari Arnason och släppte ut bollen till en skyttekung som gjorde vad skyttekungar gör.

Tappade ett guld i Halmstad

Janne Andersson pumpade sin högra Halmstadsnäve. 1–0 till Peking. Och sedan kom sorlet från en bortaläktare full av mobiltelefoner.

Det här var tydligen en dag när Åtvidaberg och Falkenberg och Kalmar FF ledde fotbollsmather, en dag när Sebastian Andersson var Gary Lineker – en dag när allt var så märkligt att det hade varit märkligt om inte IFK Norrköping blev bäst i Sverige.

Resten handlade om att göra fotboll av tankar.

Alla de där småkillarna i rött var tvungna att tänka på passningar istället för tabeller, att fundera på löpningar istället för resultatrapporter.

Malmö FF klarade det inte, de skenade iväg i frustration, Franz Brorsson kom in och åkte ut, och till slut hjälpte det inte ens att Enoch Kofi Adu försökte vinna ett helt mittfält på egen hand.

Janne Andersson tappade ett guld i Halmstad en gång, nu står han här nere och gråter. Nicklas Bärkroth var för dålig för Blåvitt, nu är han bäst i Sverige. Emir Kujovic har skadat sig igenom en karriär, nu är han en hel skyttekung. Daniel Sjölund hamnade i Åtvidaberg innan han kom hit och blev pappa för ett helt mästarlag.

Nu rasar de runt i lyckliga små röda guldhögar ihop med ett gäng knattar som vuxit upp i en stad som tappat sin identitet men fått den tillbaka, som blivit fotbollsspelare i en klubb som tittade bakåt istället för framåt.

De har hört allt om historien.

Nu är de en del av den.

Vält Sverige över ända

Arnór Traustason lyfte in det allra sista målet, mitt i ett 2000-tal som försöker ta livet av drömmarna så har de uppfyllt en som var för stor för att ens våga drömma.

Det var 26 år sedan Norrköping var här och vann ett guld, idag drog de på sig halsdukar och tröjor och åkte söderut för att måla hela Malmö i blått och vitt.

De står där på läktaren och sjunger att de inte kan få nog, de har vält Sverige över ända, de ska de kvala till Champions League, men först ska de åka hem till Peking och fira ett guld.

De är de som är Norrköping. De har skrivit sin historia, så fira dem som om det inte fanns en morgondag.

De har förtjänat det.

ANNONS EXTERN LÄNK

PREMIÄR! Klicka hem Sportbladets Heja Sverige-tröja till EM. Begränsat antal.

Sportbladet

Av: 

Simon Bank

Publisert:

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

IFK Norrköping

Malmö FF

Champions League fotboll (herrar)

Allsvenskan i fotboll