Nu har England intagit Örnnästet

FOTBOLL

BADEN-BADEN. Kan inte få Marve Fleksnes ur skallen.

Tänker på den där scenen när han hamnar med en tysk i en tågkupé, tysken presenterar sig och säger:

- Schultz, Baden-Baden.

Norrmannen svarar:

- Fleksnes, Oslo-Oslo.

Foto: David Beckham viftade som vanligt från cockpit.

Det finns många varianter på den där och helt fräsch är den väl inte, men jag har alltid undrat hur det ser ut i just Baden-Baden, beläget så långt ner i Tyskland att man kan ta på både Frankrike och Schweiz.

I gamla tv-serier heter kvinnorna på såna här platser Heidi, har blonda flätor och stora bröst och skuttar omkring glatt sjungande över de gröna kullarna, men i verkligheten heter de Elsa, är 94 år och har gikt.

Jag vet inte om kullarna är så lätta att springa över heller.

De omgärdar visserligen denna vansinnigt vackra, pittoreska och romantiska plats på jorden, men jag tycker det mest ser ut som väldigt höga berg med väldigt mycket skog.

Bergsgorillor

Nånstans inne bland träden gömmer sig den engelska VM-truppen i det lyxiga örnnäste som heter Schlosshotel Buhlerhohe, en nästan ointaglig fästning man bara kan nå via en smal väg och där det patrullerar mänskliga gorillor med lågt hängande hölster dygnet runt.

De dimhöljda bergens gorillor, kan man säga.

Svennis från Torsby-Torsby, Beckham och de andra landade i Karlsruhe igår kväll, tog bussen till kurorten Baden-Baden och fick ett varmt välkomnande från en massa lokala skolbarn. Sen försvann de in i Örnnästets inre för att smida guldplaner.

Det var smått hysteriskt på Lutons flygplats efter lunch när de engelska gossarna stack i väg i sitt specialchartrade plan. Svennis gäng hade då först tränat i Watford - en träning som Beckham (vristen), Ashley Cole (låret) och John Terry (knäet) avstod av säkerhetsskäl - och när de åkte såg det nästan ut som om fansen tog ut en VM-seger i förskott. Det var omåttliga hyllningar.

David Beckham spädde på det hela genom att luta sig ut från cockpit och vifta med en engelsk flagga.

Ja, ja...vi har sett det förr. Och vi har sett hur det har gått sen.

Nu tänker jag inte fortsätta i den ironiska stilen utan bara konstatera att det känns som en gammal film som rullas upp igen.

Innan VM i Japan och EM i Portugal var det exakt samma "we are going to win it-snack" bland spelare, ledare och fans, och jag vet inte vad jag ska tycka om det.

Å ena sidan är det ju rätt härligt med det självförtroendet, rätt underbart att man kan åka till varje turnering med känslan att "nu ska vi vinna rubbet, allt annat är ett misslyckande", men det blir samtidigt en smula patetiskt när snacket ofta saknar verklighetsförankring och gör fallet dubbelt så hårt.

Dock: även englandshatarna måste medge att laget aldrig är några mil från succé. Det är uddamålsförluster och torsk på straffar i kvarts- och semifinaler...en vacker dag kommer det att bli flyt hela vägen och den vackra dagen kan mycket väl inträffa i Tyskland sommaren 2006.

Arga fruar

Själv åkte jag med pressdrevet från London till Stuttgart och vidare med buss till Baden-Baden, och även här kändes tongångarna igen.

Drevet har fått guldfeber och garderar sig nu med artiklar av typen "Vinner vi så är allt förlåtet, Sven " (Rubrik på Mr Bison-krönika).

Eleganten tycker att Svennis sett ovanligt uppsluppen ut på sistone och är imponerad av hans senaste presskonferenser.

Laptop irrar nervöst omkring och vet inte vad han ska tycka längre. Det blir alltid tvärtom mot vad han skriver.

Mr Först-i-kön har kamouflagebyxor och är beredd på strid i de vassa armbågarnas rike.

Skelettet, Babyface och Howard från The Sun har hamnat på samma hotell som de engelska spelarfruarna och säger att det var det djävligaste som kunde hända. Nu kommer de att få skällning efter varenda match om de inte sätter tillräckligt höga spelarbetyg på killarna.

Jag fick en chock

På mitt kurhotell har nån sadist placerat en våg i badrummet. Jag fick en chock när jag såg vad nålen pekade på och beslöt att hoppa över aftonens schweinkotlett.

Jag knäppte upp skjortan och la mig ner medan den dallrande magen flöt ut som en tallrik kräm i sängen. Samtidigt började en bompa-bompa-orkester spela från parken intill, det var en bastuba som fick väggarna att vibrera och just när jag trodde spektaklet var över applåderade 94-åringarna in gubbarna på scenen igen och så var det bastuba en halvtimme till.

Undrar vad Fleksnes hade sagt om saken.

I dag har i alla fall England träning.

Jag tar ett gyttjebad så länge.

Peter Wennman