När Ljungberg blev en bättre fotbollsspelare än Beckham

FOTBOLL

KÖLN

Så möts de två igen.

Fotbollsmodell står mot fotbollsmodell.

I kväll tittar Englands högerbreddare David Beckham den svenske vänsteryttern Fredrik Ljungberg i ögonen - och ser en bättre spelare än sig själv.

När Ljungberg blev en bättre fotbollsspelare än Beckham

Tommy Söderberg brukar berätta en talande historia från sin tid som förbundskapten.

Sverige skulle möta England i VM 2002. David Beckham var tillbaka från sin skada, och Söderberg och Lagerbäck grubblade över hur de skulle få stopp på världens bästa högerfot.

Hur skulle de göra? Införa någon sorts specialbevakning? Formera om laget på något sätt?

När de diskuterade saken på en laggenomgång så hördes plötsligt en halländsk röst:

-Beckham? Oroa er inte - jag tar honom. Hur många gånger har han fått in bollen när jag mött honom?

2002 - en nollpunkt

På många sätt var sommaren 2002 en sorts nollpunkt för både David Beckham och Fredrik Ljungberg.

Vid den här tiden levde de fortfarande högt på ungdomlig fräschör - både som fotbollsspelare och trendsättare - och många skulle säga att de stod på toppen av sina karriärer.

Beckham var världens absolut största idrottsstjärna, och en spretigt rödhårig Ljungberg hade vunnit dubbeln åt Arsenal.

Sedan kom ett VM där båda var halvskadade och misslyckades, och sedan kom en labyrint som kanske kan kallas vuxenvärlden.

David Beckham gick vilse.

Fredrik Ljungberg hittade rätt.

Vansinnig vår 2002

I vintras pratade jag med Amy Lawrence på The Observer, och hon menade att just den här perioden var avgörande för Ljungbergs utveckling.

Under den vansinniga våren 2002 gjorde svensken mål i nästan varje match, och var hela fotbollsvärldens centrum.

Andra Arsenal-spelare (läs Emmanuel Petit) hade låtit liknande framgångar segla iväg med dem, men "Ljungan" förändrades i stället positivt.

- När han kom ut på andra sidan av den här otroliga perioden var han en mognare människa. Pojken hade blivit man, helt enkelt, sa Lawrence.

Fredrik Ljungberg är tillräckligt förståndig för att förstå sina begränsningar, och det är tack vare det förnuftet som han vuxit till den fotbollsspelare han är i dag.

Under de senaste åren har han givit upp alla krav på att vara offensiv, spelförande innermittfältare - minns ni dem? - och i stället förädlat de kvaliteter han faktiskt har.

Samtidigt har David Beckham offrat både tid och möda på att förneka sin plats på högerkanten.

Under långa perioder har han i stället försökt lansera sig själv som någon sorts "fotbollens quarterback", och det har egentligen inte handlat om något annat än storhetsvansinne.

Det är olyckligt - men inte obegripligt.

2003 beställde BBC en stor opinionsundersökning i samband med en dokumentärserie om religion.

En av frågorna var: "Vem har störst inflytande - Gud eller David Beckham?"

37 procent svarade David Beckham.

Samma år bestämde sig Alex Ferguson för att sälja Beckham, och han visste varför han gjorde det:

- Hans liv förändrades när han mötte sin fru. Hon var i popbranschen, och David fick en annan image. Han kom in på mode, och jag såg honom bli en annan person.

Poängen är lättköpt men oundviklig.

Beckham slösade bort flera år av sin karriär på att försöka vara något han inte är på fotbollsplanen.

Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att hitta paralleller till livet utanför sidlinjen.

Har passerat toppen

I dag verkar engelsmannen återigen ha accepterat att hans bästa position är på kanten, men nu har han hunnit bli 31 år gammal.

Han har passerat toppen, och det är tråkigt att konstatera att han aldrig blev så lysande som han kunnat bli.

David Beckham var en större talang än Fredrik Ljungberg - men Fredrik Ljungberg blev en bättre fotbollsspelare än David Beckham.

Freddie vs. Becks allt du behöver veta om mittfältsduellen

Fredrik Ljungberg mot David Beckham - alla möten