”Jag gör ju bort mig hela tiden”

FOTBOLL

Scenerna som väcker frågor: Be dem hålla käften

1 av 2

SAINT-NAZARE. Vid sidan sitter John Guidetti och pratar med sig själv – sedan tappar 24-åringen fattningen. 

Med tre dagar kvar till EM står landslagsledningen med en delikat fråga:

Hur blir John Guidettis psyke en ovärderlig tillgång och inte en påfrestande belastning.

LÖNELISTA: Så mycket tjänar spelarna i svenska EM-truppen

”Kom igen nu boys, det är bara vinst som gäller”. John Guidettis ord ekar över den lilla träningsarenan i Saint-Nazare. Sedan börjar det smattra.

Guidetti löper som en furie, skriker efter bollen och slår irriterat ut med armarna. Landslagsspelarna som vilar vid sidan av skrattar åt den frustrerade 24-åringen.

– Kolla John!

– Jag gör bort mig hela tiden. Eller hur, frågar Guidetti lagkamraten Andreas Granqvist.

Sedan sätter sig 24-åringen ensam på motsatt långsida från sitt lag och försvinner in i sig själv med huvudet begravt i händerna. När tränaren Peter Wettergren blåser av passet brister det för Guidetti.

– Du kan väl för fan ge en signal om att ”nu är det femton sekunder kvar, nu är det tio sekunder kvar, så vi kan avsluta anfallet?!”.

Wettergren:

– Har du någonsin hört en domare göra så? Det var exakt lika lång tid i alla matcher.

John Guidetti lommar iväg med huvudet sänkt samtidigt som det vinnande svarta laget hoppar i en cirkel bakom honom.

– Be dem hålla käften bara, säger Marcus Allbäck till sin kollega Wettergren för att få tyst på Guidetti.

”Kan inte komma efteråt”

Men John Guidetti kan inte släppa det.

– Första målet var ju hands, säger 24-åringen till Albin Ekdal.

– Men säg det när det händer. Du kan ju inte komma efteråt, svarar Ekdal irriterat.

Guidetti fortsätter gnälla. Hos Pontus Jansson, hos Mikael Lustig och hos Sebastian Larsson som erbjuder Guidetti den signerade matchbollen. 24-åringen svarar med att skjuta bort bollen och föreslå att han ska signera Larssons väst istället. Till sist kliver U21-förbundskaptenen Håkan Ericson in och ger den nu uppgivet skrattande 24-åringen en kram.

John Guidetti känner, pulserar och brinner. Men är det på väg att gå till överdrift? Redan under förlägret i Båstad observerade Sportbladets krönikör Simon Bank att något hade hänt med anfallaren:

”Jag tror att Guidetti påverkats av de senaste dagarnas rubriker, av uttalandena från Hamrén om att Berg stod före i kön, eller av att Zlatan Ibrahimovic pratade om att Berg är mer färdig som spelare.

Att det är sant behöver inte betyda att det inte känns, snarare tvärtom, och både på torsdags- och fredagsträningen fick jag intrycket av att något förändrats i Guidetti.

Något i utstrålningen, ansiktet. Stråk av besvikelse, frustration, ett slocknat strålkastarljus mitt i solen.”

”Många som inte vet det”

Snart en vecka har gått sedan den händelse och fredagens träningspass i Saint-Nazare förstärkte bara Banks observation. Under EM kan John Guidetti bli en ovärderlig joker med ett huvud hårt nog att dundra igenom alla typer av hinder men också en belastning med en tjurighet som snarare stjäl än ger energi. Det är upp till landslagsledningen att försöka hålla den delikata balansen.

För om Zlatan Ibrahimovics fötter är unika i svensk fotboll är John Guidettis huvud något lika sällsynt.

John Guidetti inte hade varit på plats i Frankrike om det inte hade varit för hans vinnarskalle. Den tog honom genom alla hårda extrapass på Stora Mossen, alla löppass i de kenyanska bergen med pappa Mike och den allvarliga sjukdomen som för fyra år sedan krossade en då 21-årig fotbollsälskares EM-dröm.

– Det är många som inte vet det men om du skulle prata med de som jobbar i (Manchester) City så skulle de säga att det inte är många som hade kommit tillbaka från det där. De har sagt till mig att ”John, det du gjort. Många skulle inte palla. Många hade bara gett upp”. För 1,5 år och ingenting händer... Du gymmar varje dag, går in till klubben varje dag och ingenting händer men du måste fortfarande ha den mentala styrkan att fortsätta. När de säger att ”John, den resan du gjort är otroligt imponerande” så är det självklart att jag känner stolthet. Att jag lyckades ta mig igenom det. Många tror att det bara var en skada men det var ingen vanlig skada, det var en väldigt tuff skada. Det var en fråga om det skulle gå eller inte, sa Guidetti under EM-samlingens första dagar.

”Familjen som fick ta skiten”

En för dåligt stekt kyckling gav kort före EM 2012 ett virus som orsakade en nervinflammation i ena benet. Sjukdomen kallas Guillain-Barrés syndrom och höll Guidetti borta från den professionella fotbollen i 21 månader. En helvetets kamp mellan huvudets vilja att komma tillbaka och kroppens vädjan om att bara ge upp.

– Alla mornar var inte roliga. Jag låg med en benmaskin i åtta timmar om dagen och fick inte sova när den var på. Utöver det skulle jag köra fyra timmar rehab och sedan åka in till klubben och gymma. Då var tjejen helt fantastisk. Vi lyfte in madrassen i vardagsrummet så jag fick ligga och kolla på NBA playoffs fram till 05:00 på natten. Sen sov jag tre timmar, sen in till klubben och sen tillbaka igen. Hon sprang fram och tillbaka och servade mig med mat eftersom jag behövde sitta med den där maskinen. Jag var inte alltid så trevlig alla dagar. När man var inne på klubben försökte man hålla ett ”brave face” och vara den glada och positiva för om du kommer in och deppar i gymmet blir det inget bra jobb. Så jag var positiv och körde men när jag kom hem fick familjen och tjejen ta skiten. Där var jag inte helt hundra, det kan jag erkänna. Så jag tackar henne för det.

”Fick bära ut tjejen gråtandes”

John Guidetti stångade sig igenom sjukdomen och kom ut på andra sidan med en ännu hårdare panna. Samtidigt vittnar Mikael Lustig, landslagskamraten som även spelade tillsammans med Guidetti i Celtic säsongen 2014-15, om att 24-åringens psyke även kan bli en belastning

Du har sett John i Celtic, både hur han var när det gick bra och när det gick mindre bra. Händer det något med honom när det inte går så bra?

– Alltså, han vill så oerhört mycket, och han vet hur mycket han har i sin kropp. När det går lite tyngre så… liksom, han tänker för mycket, ”vad är det som är fel”. När det var matcher där han inte gjorde mål kom han alltid fram och ville prata, han var inte tyst. Men det tror jag också är en oerhörd styrka, att han jagar att bli bra.

För landslaget väntar nu utmaningen att balansera John Guidetti. U21-EM visar kraften i 24-åringens vilja om den används på rätt sätt samtidigt som fredagens träning återigen väckte frågor kring vad det kan kosta laget om Guidetti hamnar på fel sida gränsen.

En sak är uppenbar: Det går inte att förändra John Guidetti för i anfallarens värld finns det bara ett mentalt läge. Ned med huvudet och rakt fram. Oavsett vad eller vem som står i vägen.

– När vi spelar boll hemma på gården är det fullt krig. Det kan bli hett och jag är oftast den som är problemet där, det kan jag ta på mig. De säger att ”du är inte normal John” och ibland när tjejen är med kan hon få en full tackling från mig för jag ser svart. Jag skiljer inte på det där. Första gången min tjej träffade min pappa var när vi gick i Nybohovsskolan och jag hade dragit en glidtackling på henne så hon föll in i stängslet. Han tvingades bära ut henne från planen gråtandes för då hade jag dragit en full saxning. Det är så det är.

ARTIKELN HANDLAR OM