Mejla

Simon Bank

Bank: Det blir liksom alltid fel

Hur känns det att inte göra mål? Varför gör du inte mål? Kommer du att göra mål?

Det är inte det att frågorna till Marcus Berg inte är rimliga, men ställer vi dem verkligen rätt?

Borde vi inte undra varför ingen gör mål längre?

Sverige ska till Konya, till en fullsatt arena en bit norr om den interpolitiska kaosets Istanbul, för att möta ett Turkiet med alla sorters knivar mot alla sorters halsar.

Mircea Lucescu har kanske fått lite respit det sista, men det är ju fortfarande så att den turkiska debatten präglas av frågorna om vad rumänen gör för att förtjäna sin furstliga förbundskaptenslön.

Alla har ju sina problem, alla har sina debatter.

Ingen fick veta det

Här pratar vi mer om skiljelinjen mellan kvinnors fotboll och mäns. I kölvattnet av Nilla Fischers enorma brandtal på galan valde flera herrspelare att ta åt sig av den väldigt breda bild Sveriges bäste spelare målade där, och det kan man väl tänka en hel del om. Själv uppfattade jag det verkligen inte som en riktad kritik mot herrlandslaget, men om skorna passar så funkar väl det med. Det är ju inte som att debatten svämmat över av herrstjärnor som velat heja på sina kollegor på damsidan.

Allt har sedan mynnat ut i en spricka mellan förbund och landslag. Flera tunga herrspelare (Andreas Granqvist i tisdags, Marcus Berg nu) tyckte ju att det var tydligt att förbundet, med generalsekreteraren Håkan Sjöstrand i spetsen, var överens med dem om att herrarnas ersättning sänktes för att möjliggöra att damernas höjdes.

Men ingen fick veta det. Förrän alla fick veta att det inte stämde.

– Ett missförstånd, meddelade Sjöstrand.

Fan tro’t.

Ett misslyckande är det, hur som helst. Antingen har de ett sätt att kommunicera som är uselt, eller så är det någon som helt enkelt inte talar sanning.

– Vi hade ett snack, det vi sa till spelartruppen sedan på våra möten var att den information vi fått var att vi kunde hjälpa till att höja damernas ersättning om vi gick ner. Det var alla med på. Det kändes bra då och det känns fortfarande bra, sa Marcus Berg nu.

Det är slående hur svårt förbundet haft med just jämställdhetsfrågorna. Det blir liksom alltid fel. Varje gång.

Själv fastnar jag för en grundläggande sak, som märks alldeles oavsett om det är herrspelare eller förbundsfolk som pratar, och det är hur svårt de har att få ihop olika argument, hur de konstant byter fot när det handlar om resursfördelning och idrott.

När det passar pratar man om folkrörelsen, om ungdomar, om samhällsnytta och vilja. När det inte passar pratar man om marknadskrafterna.

Ibland kan man faktiskt bestämma sig för vad man vill också, det är så världen fungerar. Det är människor som bestämmer i den, och vi kan vara säkra på att övertygade människor kan förändra den av det enkla skälet att det är det enda som någonsin har förändrat den.

Hur som helst. På lördag ska det spelas fotboll i Konya.

Problem där också

Vi har lite problem där också, och om det problemet har fått ett ansikte så är det från Torsby. När vi summerade VM-kvalet hade Marcus Berg gjort åtta mål, krönt med en fyrling mot Luxemburg. Han hängde en superlobb mot Holland, gjorde mål i två möten med Vitryssland, satte visst ett i Sofia också. I kvalets skytteliga var det bara Lewandowski, Cristiano Ronaldo, Lukaku, Christian Eriksen och André Silva som gjort fler mål än honom.

Sedan dess har Marcus Berg spelat femton landskamper, tretton månader och sjutton timmar utan mål.

Det är ju en tacksam bild av ett personligt misslyckande. Berg sliter, Berg gör jobbet, Berg kommer till lägen, men Berg missar.

Om det bara handlade om det så vore allt väldigt enkelt, men bilden är ju bredare än så. Enkel frågesport: Vilka andra svenska anfallare har gjort mål under de där tretton månaderna?

Ola Toivonen gjorde tre, men han har ju slutat. Isaac Kiese Thelin gjorde ett i förlustmatchen mot Turkiet. John Guidetti, fastfrusen på bänken i Alavés, avslutade sin  måltorka i träningsmatchen mot Slovakien.       Ja, och så har Kalle Holmberg och Gustaf Nilsson skickat in varsitt på januariturnén.

Konkurrensen är inte mördande, och vi kanske kan acceptera att problemet inte enbart handlar om bristen på målkungar. Marcus Berg har, till exempel, gjort 29 klubbmål sedan sitt senaste mål för Sverige. Han har inte tappat allt.

När Fifa släppte sin tekniska analys av VM-slutspelet visade den att bara Iran spelare ett lägre försvarsspel än Sverige, och att Janne Anderssons lag generellt hade extremt låga siffror vad gäller att ta sig in i anfallsområdet. Det är fakta som visar att det ställs väldigt höga krav på anfallare, de måste göra väldigt mycket med väldigt lite.

På lördag spelar Sverige i Turkiet, och om Marcus Berg (han lär spela med Viktor Claesson den här gången) krånglar in ett mål så är det möjligen lösningen på ett personligt problem – men det är sannerligen inte lösningen på allt.

Anfallsspel handlar sällan om en spelare. Även om vi kanske haft anledning att tro det i Sverige de senaste åren.

avSimon Bank