Här föds en megastjärna

FOTBOLL

Sarah Sjöström, 15 år, är en gåva till svensk idrott

ROM. Jag trodde inte att det var möjligt.

Här sitter jag i Rom, med Francesco Totti bara en liten bit bort – och tittar på något annat.

Sarah Sjöström, 15. Något helt annat.

Foto: Foto: Reuters
Fjärilsdrottningen Sarah Sjöström kom efter i starten på finalen över 100 meter fjäril, men efter vändningen krossade hon allt motstånd. ”Jag är chockad och hur glad som helst”, säger världsmästarinnan.

Om vi nu ändå ska skicka bragdguldet i förseglat brev till Handen så kan vi väl lika gärna skicka flaskpost till London.

Hej, OS 2012.

Ett skepp kommer lastat med en svensk fjärilsdrottning.

Men det får bli som det bli med det, för det kommer sedan. Och just nu vill jag inte göra annat än att grotta ner mig i det sanslösa NU som fått ett klibbigt, dödsvarmt Rom att vika sig dubbelt framför en svensk femtonåring.

Sarah Sjöström.

Mama mia.

I söndags kväll satt jag i Frankrike med tre biljetter i handen. Den ena gick hem till Sverige, den andra till Zlatan i Barcelona och den tredje till sim-VM i Rom.

Inget i världen kan få mig att tycka att jag valde fel flygplan.

Sarah Sjöström – HON ÄR ALLTSÅ BARA 15 ÅR – gick in i en VM-final och mosade gränserna mellan ungt och gammalt. Hon kom in i Foro Italico till temat ur Gladiator, skvätte lite vatten runt sig och på sig – och simmade 100 fjäril härifrån till evigheten.

Hon utplånar tiden när hon simmar.

Jag menar då inte världsrekord och sådant trivialt (hon simmade på 56,06 i går, ganska precis fyra sekunder snabbare än det som var hennes personliga rekord för 20 månader sen). Jag menar att hon är alla åldrar samtidigt.

Hon är en hundraårig hjärna.

Hon är en vuxen kvinnas hållning och kraft.

Hon är ett barns upptäckarglädje.

Hon är ett fenomen

– Kom ihåg att du leder med sex tiondelar. Och att det är väldigt jobbigt för de andra tjejerna att veta om det, var det sista tränaren Carl Jenner sa till Sarah före start, berättade han.

Och simning är en skenbart enkel sport, med massor av floskler som låter så enkla och är så svåra.

Bland det svåraste som finns är att ”göra sitt eget lopp”. Sarah Sjöström gjorde det

i går igen. Inför ögonen på en hel simvärld (och Totti) simmade hon utifrån sin egen rytm, trots att hela bassängen vräkte iväg

i världsrekordfart. Hon var sjua halvvägs, innan hon kopplade på den där oerhörda fullblodsmotorn på vägen hem.

Hon är fullkomligt stenhård de sista 50, en totalt obönhörlig utombordare som bara blåser ifrån.

Nu har hon VM-guld och världsrekord, och om vi nu klär av simsporten alla löjliga förbannade dräkter och allt kringverk så står vi alltså här med en av de största, unga talanger svensk idrott någonsin sett.

Det har inte blivit lättare för tonåringar att hävda sig i den moderna, ekonomiska simvärlden. Tvärtom. Sarah är den enda under arton år som äger ett världsrekord på en OS-distans. Och hon är alltså den enda svenska som någonsin vunnit ett VM-guld på en OS-distans.

Det är ett fenomen vi har att göra med, en gåva till svensk idrott från Södertörn och omständigheterna. Sarah Sjöströms guld bevisar absolut inte att svensk simning gör allt rätt med sina talanger – men det bevisar att de inte gör allt fel.

Det svåraste av allt enkelt

Ska man beskriva den balansgången så låter det kanske så här:

Sarah Sjöström har inte hetsats, men hon har härdats.

Hon har fått de tekniska möjligheterna, hon har fått teknisk guidning av Magnus Kjellberg, hon har fått taktiskt tänk och hårdhet inpräglat i sig av Carl Jenner och hon har fått den livsviktiga skola som det är att tidigt komma ut på stora mästerskap.

Resten är hennes egen förtjänst.

Jag frågade Joline Höstman om Sarah i går, eftersom Joline är både ung och klok och har delat rum med Sjöström under rätt många, långa landslagsresor.

– Sarah vågar gå ut långsamt, hon är inte orolig för hon vet att det kommer, sa Höstman.

Precis så är det, det svåraste av allt enkelt. Att lägga upp en modell, och våga lita på den. Att göra sin grej, att aldrig snegla mot de andra och bli orolig.

Jag hade kunnat åka till Camp Nou för att få en bekräftelse på hur långt den sortens övertygelse kan bära.

Jag åkte till Rom i stället, och såg en ny megastjärna födas.

ARTIKELN HANDLAR OM