I Malmö FF har man slutat drömma - och börjat handla

FOTBOLL

MALMÖ

Varför gräva efter guld när man kan köpa?

Daniel Andersson är senaste pusselbiten i MFF:s guldbygge.

Jag tror inte att han blir den sista den här sommaren.

MFF är en paradox i år. Sett till antalet spelare är truppen tunn. Samtidigt är det ett så stort överflöd av kvalitetsspelare att det fortfarande efter halva säsongen inte är glasklart hur man utnyttjar alla på bästa sätt.

Ingen annan allsvensk tränare skulle ens fundera på att ställa en spelare som Tobias Grahn utanför förstauppställningen.

Hur många skulle flytta runt Afonso i stället för att bygga ett lag med vattenbärare runt honom så han kan avgöra matcher med sitt geni?

Mittfältet är olika i stort sett i varenda match.

Spelsystemet växlar mellan 3-5-2 och 4-4-2.

På topp avlöser nödlösningarna varandra för att hitta ett komplement till Niklas Skoog.

Skoog som är den ende formsvage spelaren MFF haft i år.

Överflöd av centrala spelare

På sätt och vis är ännu en central mittfältare det sista MFF behövde. Thomas Olsson, Louay Chanko, Jon Jönsson och Hasse Mattisson konkurrerar redan i princip om samma plats som Daniel Andersson nu kommer att ta.

Daniel Andersson är av en annan kvalitet än de spelare som ofta kallas stjärnor i Malmö.

Att han inte var med i EM-truppen var en av flera underligheter av våra förbundskaptener.

Under hela våren spelade Daniel regelbundet i en av världens bästa fotbollsligor och gjorde det bra trots sitt lags klena resultat.

Daniel Andersson bar upp MFF innan han försvann och blev proffs i Bari sommaren 1998.

Nu behöver han inte bli lika dominant.

Hans rutin och spelstyrka ger Prahl möjlighet att bli lite mer chanstagare för att skapa en offensiv som står i paritet med det försvarsspel MFF presterat hittills.

Samtidigt med Daniel för sex år sen lämnade Yksel Osmanovski Malmö och bli inte förvånade om det är Yksel som springer på topp i ljusblå tröja i höst.

Osmanovski vill tjäna pengar på spel ute i Europa några år till men är inte i särskilt bra förhandlingsposition.

Hittar han ingen klubb som vill chansa är det naturliga fortfarande att komma hem och starta om i MFF.

Yksel är fortfarande ung, 26 år.

Ung nog för att ha en bra karriär framför sig.

Skriver långa kontrakt

MFF väljer nu att skriva långa kontrakt med sina spelare. Daniel Andersson skrev på för 4,5 år. Olof Persson och Jon Jönsson har förlängt till 2008. Afonsos och Grahns kontrakt går ut 2007. Mattias Asper, Skoog, Daniel Majstorovic, Thomas Olsson, Mattisson, Chanko och Jon-Inge Höiland är bundna till och med 2006.

Långsiktighet som är bra så länge som det går bra resultatmässigt. Exemplen är många på klubbar som bundit upp sig för lönekostnader som blivit för höga när resultaten inte längre motiverar en dyr trupp.

Eventuellt kommer någon mittfältsspelare ändå att säljas redan i sommar för att balansera truppen bättre.

I så fall är säkert tanken att ytterligare någon renodlad anfallare ska in som ersättare.

Ska bli dominant

MFF jagar ett efterlängtat SM-guld och bäddar för att åter bli den ständigt dominanta klubben var exempelvis under 1970- och 1980-talen.

Att satsa för att nå Champions League är inte längre en lockande idé.

AIK:s och Helsingborgs resultat visar att såna satsningar trots inspelade miljoner är förödande om de inte följs upp av ett nytt SM-guld och ytterligare Champions League-deltagande.

För att bi en rik svensk klubb krävs först och främst långsiktighet på hemmaplan och mindre önskedrömmande. MFF drömmer inte längre. Man handlar.

Stefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM