Reality check, England

FOTBOLL

Wennman: Det engelska landslaget är aldrig lika bra som det själv inbillar sig

Så England trodde att livet efter Svennis skulle bli lättare att leva?

EM-kval på Old Trafford

i går:

0-0 mot Makedonien.

Reality check, kallas det.

Foto: 0-0 Peter Crouch och det engelska landslaget fick ett bryskt uppvaknande efter 0-0 mot Makedonien.

Ett uppvaknande i verkligheten, alltså.

En verklighet som fortfarande säger att det engelska landslaget aldrig är lika bra som det själv inbillar sig.

Oavsett vem som är förbundskapten.

Steve McClaren, Smiling Steve, fick en flygande start (först vänskap mot Grekland, sen Andorra hemma och Makedonien borta i kvalet) och många tyckte sig se ett nytt England, ett England med större entusiasm, mer spring i benen och friare tyglar, men sanningen är att inte mycket är annorlunda.

Jo, det förstås:

David Beckham är borta, utstädad samtidigt som Sven-Göran Eriksson. Ett drag som på alla sätt och vis var klokt och nödvändigt av McClaren.

Men i övrigt:

England står där med samma uppställning, samma taktik och samma problem som under Svennis tid.

Om McClaren och Terry Venables tänkt sig att forma det här laget efter sina egna huvuden vet jag inte riktigt vad de är ute efter.

Världsklassprodukt

Svennis avskedspresent till McClaren var att ge honom en färdig världsklassprodukt som INGEN annan hade upptäckt - Owen Hargreaves som balansspelare på mitten. Bara att tacka och ta emot. Han gav honom också en Peter Crouch som hela England hånskrattade åt innan skratten började fastna i halsen.

Vad McClarens egna bidrag är så här långt är väl...tja, att Stewart Downing får starta ute till vänster (nu när Joe Cole är skadad). Och att Steven Gerrard får operera från högerkanten i Beckhams frånvaro. Men det behöver man ju inte vara ett geni för att komma fram till. Svennis har tidigare provat båda lösningarna.

Hargreaves är långtidsskadad och Rio Ferdinand fick ont i ryggen före start i går. Den senare ersattes av en annan Svennis-man: Ledley King.

Som i Svennis dagar

Resten är samma lag och samma 4-4-2 sen Svennis dagar. Och så mycket annat finns kanske inte att välja på.

Frågan är vad som händer om England förlorar den ytterst svåra bortamatchen i Kroatien på onsdag. Då sitter engelsmännen där med sin efterläntade inhemske manager och är tillbaka i det kvalfyllda träsk som kan innebära missat EM-slutspel 2008.

Då har Smiling Steve glittrat färdigt med porslinsbryggan, då kommer det att muttras saker som att "den där Eriksson var kanske inte så dum ändå".

Jag går förstås händelserna i förväg här, 0-0 mot Makedonien behöver inte vara så förfärligt illa eftersom England vann bortamatchen mot samma lag.

Men det såg inte bra ut på Old Trafford. Makedonien kunde lika gärna ha vunnit efter att han tätat till enormt skickligt i försvaret och sen pilat i väg i direkt livsfarliga spelvändningar. Det fanns flera situationer som såg ut ungefär som när Sverige kontrade in 2-0 mot Spanien på Råsunda.

Trötta och yrvakna engelsmän

Engelsmännen såg tröga, yrvakna, smått förvirrade ut, det var mycket märkligt. Inget riktigt drag i spelet framåt, inga vettiga bollar från mittduon Frank Lampard-Michael Carrick, en Wayne Rooney som fortfarande letar formen och ett kantspel som var under all kritik.

Gerrard hade en ruggig mörsare i ribban och var bra som vanligt, men han är inte den som går limmad vid sidlinjen och håller bredden i spelet. Downing till vänster var helt misslyckad.

Bättre sprutt blev det när lille Shaun Wright-Phillips kom in, han visade direkt att England behöver mer speed och rörlighet. Ungefär som när Aaron Lennon (också skadad) hoppade in i VM i somras och gav laget en jättekick.

Den som sov sämst av engelsmännen i natt var nog Gary Neville, som hade sitt livs chans att äntligen få göra mål i landslaget. Hur han kunde skjuta över från så nära håll är en gåta.

Steve McClaren lär väl inte sova särskilt gott han heller de närmaste dagarna.

ARTIKELN HANDLAR OM