Fagerlund: Ett perfekt slut på en 22-årig epok...

FOTBOLL

LONDON. Ett perfekt slut på en 22 år lång epok.

Samtidigt som en legendarisk tränare tackades av på Emirates, låg en annan och kämpade för livet.

Det får oss att inse att det här inte är ändhållplats för Arséne Wenger – det är början på en helt ny resa.

”Men om vi vinner i dag ska det vara lugnt. Jag tror inte att Burnley kan gå om oss då.”

”Är du säker på det?”

De två medelålders männen på tunnelbanan funderar vidare på kryss, målskillnad och antal spelade matcher medan de drar på sig varsin rödvit Arsenal-tröja. Samtalet är givetvis nödvändigt för ett lag som vill behålla sin sjätteplats i tabellen (även om ambitionerna var betydligt högre än så på förhand) men samtidigt känns poängräkningen som det minst väsentliga att diskutera just i dag.

Vi har ju kommit fram till vägs ände, slutet, ändpunkten, farewell and goodbye. Under söndagseftermiddagen skulle Arséne Wenger kliva ut på Emirates väldoftande gräs för sista gången som manager efter 22 långa år där körbanan ofta har varit jämn och rak men som på sistone har fått alltfler gropar och tvära svängar.

Fotboll är bara på liv och död ibland

”Slutet på en kärlekshistoria” beskrev han själv det som inför matchen.

Det tänkte nog de flesta redan när beskedet kom några veckor tidigare, en aktningsvärd epok skulle nu med blandade känslor läggas åt historieböckerna. Så inträffade något dagen innan avslutningsmatchen som påminde oss alla att fotboll bara är på liv och död så länge inget faktiskt är det.

Att Wenger och Sir Alex Ferguson inte alltid drog jämnt längs årens lopp är fakta, men när den förstnämnde besökte Old Trafford förra omgången stod Sir Alex där med stora trumman och tackade av sin kollega. Till skillnad från Wenger valde skotten att kliva av när han var som högst upp på prestationstrappan, så som många hade önskat att även fransmannen hade gjort för att få ett värdigare slut.

Nu är det plötsligt oklart om Sir Alex kommer lyckas klamra sig fast i den här världen eller inte.

Foto: AFP Sport

”Merci Wenger”

Vad Arséne Wenger tänkte och kände när han tog sina stapplande steg ut på arenan lär säkert vara svårt till och med för honom att beskriva. Arsenal och Burnley-spelarna bildade en allé in på planen och på de packade läktarna bar åskådarna tröjor med texten ”Merci Wenger”.

Bortsett från en liten hörna av motståndarsupportrar suckade nog de flesta av lättnad över att det obligatoriska ledningsmålet inte dröjde alltför länge. Stjärnförvärvet från i somras, Alexandre Lacazette, spelade fram bollen längs marken till stjärnförvärvet från januari, Pierre-Emerick Aubameyang, som styrde in 1–0 bakom Nick Pope. Bortalaget hade svårt att få grepp om bollen och den blev än halare efter att Ashley Barnes tvingades ut på bår och ersattes av Sam Vokes.

En avslutningsfest behöver inte nödvändigtvis betyda att den skiljer sig så mycket från andra tillställningar. Arsenal har inga problem med att kontrollera en match på mitten, men att styra bollen ända in i nätet är varken enkelt mot Atléticos Diego Godín eller Burnleys James Tarkowski – i alla fall inte till en början.

Arsenal frossade i mål

För bortalagets del krävdes det ofta en brysk tackling likt den som unge Konstantinos Mavropanos delade ut på Vokes under den första halvleken för att Andre Marriner skulle blåsa för Burnley, något som också Sean Dyche visade tydligt med sitt kroppsspråk längs sidlinjen. Men det var inte så att Arsenal fick något till skänks, Lacazettes 2–0 mål strax innan paus var resultatet av en fint inlägg från Hector Bellerín på högerkanten och välförtjänt. När Sead Kolasinac pangade in 3–0 med 36 minuter kvar höjde både Wenger och publiken armarna i luften, utökningarna kort därefter från Iwobi och Aubameyang kändes nästan som frosseri.

I slutet, då Per Mertesacker byttes in, var det som att ett osynligt tak reste sig på hela arenan och 59.000 Arsenal-supportrar undrade nog hur eftermiddagen hade lyckats bli så perfekt.

Festen blev precis som alla hade hoppats, bra väder, glada miner och tre poäng i glasen.

En och annan tår fälldes och ska också fällas, men det är vikigt att komma ihåg att Arséne Wenger förhoppningsvis får chansen att besöka Emirates många gånger framöver, då som hedersgäst.

Livet är skörare än glas och kan krossas när man minst anar det.

Det här är inte ändhållplats för Wenger.

Det är början på en helt ny resa.

Premier league-tränarna som suttit längst 00:36

Se fler höjdpunkter på viafree.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se

ARTIKELN HANDLAR OM