VEM LITAR PÅ EN LÖGNARE?

FOTBOLL

Simon Bank: Hans huvud måste inte rulla - men det kan bli nödvändigt

BREMEN

Det var en presskonferens så spänd och tyst att man kunnat höra den där patenterade knappnålen trilla.

Jag lyssnade efter annat.

Jag lyssnade noga.

Men, nä, Lars Lagerbäcks fall hörde jag aldrig.

Foto: bäddat för det själv Lars Lagerbäck är hårt kritiserad - och nu kan det bli omöjligt för honom att sitta kvar som svensk förbundskapten. "Det vore synd, men på sätt och vis har han bäddat för det alldeles själv", skriver Sportbladets krönikör Simon Bank.

Kan Lars Lagerbäck vara kvar som svensk förbundskapten till 2008?

Jag vet inte.

I går, på sitt livs viktigaste presskonferens, gav han sig i alla fall chansen. Med samma taktik som på planen gnagde han sig in i matchen, stringent och med inslag av öppenhet tvingade han fram en diskussion som handlade mer om sakfrågor än slagord.

Den tyska kölhalningen sved lika mycket i går som den gjorde i förrgår, som den kommer att göra i dag och i morgon.

Det var ju så pinsamt.

Vi såg ett lag som för första gången straffades för ideologin att gå in i matcher med en tå först. Tyskland klev in med hela kroppen, medan Sverige vek ner sig, avvaktade, kom fel i presspelet. Vi såg spelare som Kim Källström och Mattias Jonson som aldrig kom in i matchen, trygga backar som Olof Mellberg och Teddy Lucic som paralyserades inför Miroslav Klose.

Och vi såg en förbundskapten som vägrade kalla skit för skit, och pratade om tillfälligheter och små marginaler i stället.

Varför gör han så?

I går gav Lagerbäck en halv förklaring. Han sa något om att om han kritiserar spelare så vrids det lätt ett varv i medierna; "Lagerbäcks attack mot Teddy Lucic" eller så.

För mig föll polletten ner.

Det kommer, förstås och som allt annat, från Bob Houghton.

Bob kunde stå efter en match och få en fråga om en back som gjort fyra självmål, blivit utvisad och sparkat hörnflaggan genom mjälten på sin egen lagkapten. Och Bob sa:

- Han var fantastic, absolutely fantastic.

Problemet för Lagerbäck är att tänkande människor inte går på lögnen. Om fyra miljoner ser ett lag som blir mosat och han pratar om "tillfälligheter" så är det en ren provokation.

Provokationerna, hans trubbiga träiga sätt att möta omvärlden, gör att han förlorat alla marginaler när slagorden väller in. För vem litar på en lögnare?

I går kom Lars Lagerbäck så nära ett erkännande han någonsin kommit. Han pratade om sitt eget ansvar, om att laget var dåligt i början, att han kanske sänder ut konstiga signaler ibland.

Det mesta av kritiken är skitsnack

Jag förstår att folk är trötta på Lagerbäck (när jag lyssnade på honom efter matchen i München övervägde jag att skära mig i handleden med min ackrediteringsbricka), men jag är lika trött på många av slagorden som nu viner genom luften.

Ni kan dem:

"Lagerbäck klarar kval, men är för feg för att lyckas i slutspelen - och den svengelska modellen är uttjänt. Vi måste bygga om från början, bygga om och bygga nytt".

Plockar man isär kritiken är mycket, det mesta, skitsnack.

Det stämmer att Lagerbäck är riskminimeringens mästare, han påminner om Ben Stillers rollfigur i "Along Came Polly", killen som använder ett dataprogram för riskkalkyl när han ska välja tjej.

Mot Tyskland plockade han av Zlatan Ibrahimovic och låg kvar med fyrbackslinje. 2002 var misstaget att inte satsa på Zlatan tidigare i turneringen (han sprang på den tiden).

Så försiktighet finns där, feghet ibland.

Men, för guds skull - Sverige gick vidare från Dödens grupp i Japan, de slog ut Italien ur EM. När det brände till var vi ett stolpskott mot Senegal och två ramträffar mot Holland ifrån total succé.

De skotten hade alltså gått stolpe-in med en annan förbundskapten?

Jag vill se alternativet först

Sverige är ett litet land, med få stjärnor. Vi har gått till fyra raka slutspel och etablerat oss som en nation strax under stormakterna. I detta VM kom vi tvåa efter England i gruppen, och åkte ut mot Tyskland.

Innan jag byter ut den modellen vill jag se alternativet.

Exemplet Djurgården är talande. De odlade en pigg, rolig spelmodell med en trupp som med svenska mått mätt var extremt stark. Så åkte de ut med blå ögon i Europa och fick stjärten slagen blårandig av medelmåttiga Bordeaux.

Visst, om Lagrell kan värva Guus Hiddink så hoppar jag ombord direkt. Det vore en rolig resa.

Nu lär det inte hända, så tills dess tror jag på den modell som gjort ett litet land i Norden till ett av Europas bästa, modellen med hyperorganiserat grundspel som lyfts av individuella prestationer.

Det är så lätt att glömma spelarna, att det var de som inte räckte till i detta VM.

Om Sverige ska lyckas krävs att alla gör sitt jobb och att några gör mer än så. Det hände inte i Tyskland. Stjärnor som Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic var långt från sin normala nivå, ingen av de andra lyfte sig.

Nu ropas det på Lagerbäcks huvud.

Måste det rulla?

Jag hoppas inte det, men det kan bli nödvändigt.

Opinionen kan göra att varje steg landslaget tar i EM-kvalet kommer att handla om Lagerbäck-hat, och det skulle förgifta spelartruppen inifrån och ut.

Det vore synd, men på sätt och vis har han bäddat för det alldeles själv.

???

Det fanns förresten ett ögonblick i går som var nästan rörande, när DN-Grimlund - som ofta ställer fina, dumkloka frågor - undrade varför Lagerbäck verkat så sur den senaste månaden. Tyckte han inte att VM var roligt?

Jo, sa Lagerbäck. Men han får höra av folk i sin närhet att han ofta sänder ut sura signaler.

- Jag vet inte vad det beror på. Dåligt kroppsspråk, kanske.

Sa Lars Lagerbäck, med armarna tjurigt korsade över bröstet.

Lagerbäcks mästerskapsfacit - bara tre segrar

Läs också:

Simon Bank