Det fanns så mycket att vinna

FOTBOLL

Stefan Alfelt: men Malmö missade allt

Har ni fest där på andra sidan Hallandsåsen, eller?

Det blev plötsligt så tråkigt här nere i Skåne.

MFF totalfloppade. För HIF är kaos granne till Olympia. Landskrona snuddar vid derbyn mot Trelleborg igen.

Det fanns så mycket att vinna. Så mycket att tjäna.

Ett guld att försvara. Drömchans till Champions League. Royal League var i princip en formalitet.

MFF missade allt.

–?Ni får skriva att det är ett fiasko, det får vi acceptera, sa Tom Prahl på sin sista presskonferens efter match som tränare för Malmö FF.

En femteplats i allsvenskan är bara ett fiasko om förutsättningarna för en betydligt bättre placering varit väldigt goda. Det var de för MFF som gick in i säsongen med seriens bästa och mest meriterade trupp. Inte direkt bred sett till antalet, men fylld av kompetenta spelare användbara på flera olika platser i laget.

Höstens fria fall har många välkända förklaringar. Försäljningen av Markus Rosenberg, korsbandsskadorna på Niklas Skoog och Patrik Andersson, Louay Chankos flykt till Grekland, nyförvärvens oförmåga att gå in direkt och lyfta spelet, ineffektivt anfallsspel samt individuella misstag i de stora matcherna.

En ideologisk konflikt

Sportchefen Hasse Borg och tränaren Tom Prahl har haft olika syn på hur ett topplag som MFF ska spela fotboll. Eller kanske rättare sagt skilda synsätt på vilka spelartyper laget ska byggas med.

En ideologisk konflikt men ingen direkt orsak till fiaskot.

Tom Prahl sa i Ken Olofssons SVT-intervju att det är väldigt olyckligt att sportchefskapet och tränarskapet lever var sitt liv. Men Prahl har också flera gånger påpekat att ingen spelare har kommit till MFF utan hans godkännande.

Och när väl spelarna kommit dit har Tom Prahl haft oinskränkt befogenhet att använda dem som han har velat. Ingen annan än Prahl är ansvarig för att han begått våld mot sin egen filosofi och låtit MFF växla mellan olika spelsystem under hela hösten.

I och för sig har det varit ett pragmatiskt agerande av Prahl eftersom den uttunnade truppen inte tillåtit en alltför styvnackad fundamentalism. Bra spelare borde självklart dessutom kunna spela i olika modeller men uppenbarligen har inte MFF:s spelare haft den skickligheten och då är frågan hur Sören Åkeby ska kunna bygga ett guldlag redan till nästa år?

Under veckan som kommer ska Åkeby inventera truppen tillsammans med klubbledningen och leverera sina önskemål. Det kommer att innebära önskningar om nya spelartyper och som konsekvens försök till försäljningar av även för nästa år redan kontrakterade.

Kortsiktigheten – en fara

Vad MFF:s debacle framförallt visar på är den fara som ligger i kortsiktigheten att ständigt söka snabba lösningar till framgång. Afrika är en kontinent som producerar en fantastisk mängd duktiga fotbollsspelare men varje gång man gör en snabbutryckning dit för att fylla luckan efter en såld eller skadad spelare blir det en chansning.

MFF:s största miss är att man förlorat sin förmåga att hitta gräddbullarna i svenska småklubbar, som klubbens förre talangscout Inge Blomberg kallade sina fynd som ofta nådde ända till landslaget.

Royal League-missen dyr

Tom Prahls stora miss 2005 var att han inte insåg att Royal League och en tidig turnering i Turkiet var tävlingar som möjliggjorde en breddning av truppens kunnande i stället för att genomgående köra med bästa laget.

Att missa Royal League är dyrbart såväl sportsligt som ekonomiskt. Djurgården tjänade minst av de deltagande lagen i vintras men drog ändå in drygt 1,5 miljon i ”prispengar” utöver publikintäkterna. Jämför med Halmstad som förmodligen gör en ekonomisk förlust på sin Uefacupsuccé.

För Peter Swärdh är det nog skönt att säsongen är över. HIF behöver städa sin trupp och bestämma sig för om årets experiment är värt att fortsätta med en säsong till.

För Landskrona väntar tufft kval mot ett pånyttfött Gais. Allsvenska lag brukar ha ett snabbare spel i sig men Bois har ärligt talat inte haft mycket till spel ganska länge nu.

Stefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM