Som om Malmö FF inte var blodfattigt nog

FOTBOLL

GÖTEBORG. Såg ni Malmö FF blöda i går?

Det var livet som rann ur en säsong som de gav upp innan den började.

Tydligheten gick inte att klaga på.

När IFK Göteborg och Malmö FF spelat färdigt sprang Robin Söder bort mot ena hörnet för att ta emot alla blåvitas hyllningar. Han gjorde vågen, vinkade och tog ett par små danssteg. 

På andra sidan planen sjönk halva MFF:s

lag ihop på avbytarbänken. Utslagna, tomma.

Sveriges två mest framgångsrika klubbar spelade en riktigt usel fotbollsmatch, men en av dem jublade efteråt.

Blåvitt kunde skylla på att de spelat med halva b-uppställningen, på att de spelat hela andra halvlek med tio man, eller på att de – trots allt – tog hem tre bergsäkra poäng.

Malmö FF?

De hade inget att skylla på alls.

Roland Nilsson, tränare i Sveriges rikaste klubb, tippade inför säsongen sitt lag på fjärde plats i allsvenskan.

Han trodde på medelmåttighet och fick medelmåttighet. I går inte ens det.

Skadorna har lakat ur träningsmöjligheterna, det smäller inte på träningsplanen och det finns för få riktigt galna vinnare i laget. Daniel Andersson, förstås.

Ola Toivonen är på väg att bli det, nu när han vuxit ur sin fotbollspubertet. Men annars är det inte mycket att luta sig mot.

Och mot den mjukheten vågade IFK Göteborg lite på b-laget.

Niclas Alexandersson, Thomas Olsson, Gustav Svensson, Adam Johansson och Pontus Wernbloom fick vila fötterna inför Champions League-kvalet. Två nittonåringar (Erik Lund, Sebastian Eriksson), en artonåring (Jakob Johansson) och en sjuttonåring (Robin Söder) fick göra jobbet.

Det var nu inte särskilt jobbigt.

Ville spela utan spelare som kan

Blåvitt är bäst i Sverige på att spela enkelt. De är inte särskilt känsliga för dåliga planer eller taskiga förhållanden – de spelar rakt, jobbar stenhårt, använder sin fart. 

Skillnaden mot MFF var enorm. Lagen ställde upp likadant, 4-4-2, möjligen var IFK lite mer platt på mittfältet. Malmö försökte rulla i backlinjen utan att klara det, och sökte invecklade spelvägar framåt trots att de bara hade en riktigt kompetent offensiv spelare (Toivonen) på planen (Agon Mehmeti och Labinot Harbuzi satt på bänken).

Om Malmö tänkt som IFK hade de spelat sig fram tidigt, tryckt upp tuffingarna Daniel Andersson och Robert Åhman-Persson och litat på att de skulle kunna köra över Blåvitts unga, tunna innermittfält. 

I stället tänkte de spela sig fram utan spelare som kan (en gång till: Labinot Harbuzi satt på bänken).

Planen funkade fint.

I exakt 48 sekunder.

Stefan Selakovics inlägg var briljant, Robin Söder dök förbi Markus Halsti och nickstyrde in 1–0 med så mycket ren klass att det gjorde ont i ögonen.

Inget Söderungen gör sker av en slump, han värderar varenda situation exakt, han vet när han ska göra det svåra och när han ska göra det enkla. Och han lyckas nästan varje gång. För en månad sen visste knappt hans föräldrar vad han hette - nu har han fått två alldeles egna läktarsånger, och han förtjänar dem.

Söder dansar vidare i sitt alldeles egna sagoland, så giftig att Jonas Sandqvist sparkade ner honom med en av årets fegaste, fulaste efterslängar.

Martin Hansson, domaren, fick ta på sig rätt stor del av ansvaret för att det blev en väldigt tuff, ful match. Det flöt blod som i en genomsnittlig Tarantino-film. Ragnar Sigurdsson blödde, Sandqvist blödde och Daniel Andersson blödde.

Som om inte MFF var blodfattigt nog.

Ett ynka stolpskott

Söder låg bakom ett mål till, det som Jonas Wallerstedt gjorde, och sen följde en andra halvlek där Blåvitt spelade med tio spelare och inte hade en tanke på att göra något annat än att sparka bollen över kommungränsen. Roland Nilsson bytte in Harbuzi och Mehmeti, satte ut Daniel Andersson på en kant.

På 40 minuter med en man mer gav det ett ynka stolpskott.

Med åtta poäng upp till en Europaplats kommer det att bli mycket prat om framtid och lite prat om nutid i Malmö i höst. Den nya stadion står och viskar och ber om ett lag som kan och vill mer än fjärdeplatser.

IFK Göteborg vill, och även om det inte var ett dugg vackert i går så visade de upp två egenskaper som kan ge dem en fin höst. De har en bred trupp och de har ett spel som inte är särskilt beroende av formtoppar hit och dit. 

Blåvitts b-uppställning mästrade MFF i går. På onsdag går a-laget ut och möter FC Basel.

ARTIKELN HANDLAR OM