United är ett annat lag utan Zlatan

Brenning: Befängt att han behövde vila

FOTBOLL

Vad gör du om du omöjligt kan ställa ett bättre manskap på banan än din motståndare?

Du ställer ett annat lag på planen.

José Mourinho petade sin bäste spelare, lät Ander Herrera låtsas som om det var september 2006 på Borås Arena och Nicklas Carlsson vs. Anders Svensson och förvandlade sitt sämre lag till ett vinnande lag.

Det var egentligen häpnadsväckande att ingen en timme innan avspark i en match som i praktiken hade kunnat göra Chelsea till Premier League-mästare talade om det gästande manskapet i blått. Istället hade José Mourinho fått hela matchen att handla om United och till och med Chelseas spelare såg frågande ut kring vilken roll de egentligen var inbussade för att spela på Old Trafford.

Detta sedan José Mourinho satt sig ner vid schackbrädet utan sin kung på brädet.

Befängt att Zlatan behövde vila

Att Zlatan Ibrahimovic, som bänkades från start, skulle behöva vila är befängt med tanke på att svensken hade nästan tre veckor ledigt mellan den 16 mars och 4 april (avstängd och landslagsledig). En så lång semester har Leo Messi inte haft sedan han gick ut småskolan. Jag tror istället att Mourinho helt enkelt hade identifierat att Marcus Rashfords rörlighet var betydligt bättre lämpad mot Chelsea. Sedan är det bekvämt att skylla på trötthet för Zlatan för att slippa rubrikerna om petning.

Det var samtidigt bara en av flera saker portugisen hade läst av perfekt. Det mest imponerande var kanske ändå behandlingen av Chelseas mittfält.

Ander Herrera låste med sin punktmarkering ut Eden Hazard från matchen. Återstod gjorde Nemanja Matic och N'Golo Kanté där den sistnämnda gjorde sitt bästa för att axla rollen som spelfördelare. Det gick inte alls.

Kanté är en av ligans bästa spelare men likafullt en av seriens mest begränsade. Fransmannen, som uteslutande ska löpa, tacklas och bryta, slog bort sina två första passningar i matchen. Sedan bjöd han även United på 2-0 med ett oförlåtligt bolltapp i eget straffområde.

Behandlingen såg ut att förbrylla

United hade dessutom läst av Kantés andra del av spelet – hur fransmannens bollvinster under säsongen förvandlats till Chelseas kanske allra vassaste anfallsvapen. Det var uppenbart att hemmaspelarna fått tydliga order att inte under några omständigheter spela bollar med risknivå över två procent centralt i banan. Laguttagningen med 4-4-2, kreativa kanter och ett tätt spelande anfallspar speglade också det.

Men trots att José Mourinho genom sin uppställning berövade Chelsea på deras två bästa kreativa krafter (brytningarna och Eden Hazard) tog det 54 minuter innan managern Antonio Conte (keps och kostym?!) insåg att det inte gick att spela fotboll utan en passningsskicklig mittfältare centralt. När Cesc Fabregas väl kom in blev det också bättre.

Innan dess hade Chelsea ägnat sig åt att osäkert stå och stirra på vad Manchester United egentligen höll på med. Då ledde alltså Chelsea innan matchstart Premier League 18 poäng före sexan United. Men Hazard-behandlingen såg ut att förbrylla. Zlatan-petningen kanske lika mycket.

I svenskens ställe var det en rörlig Marcus Rashford som, tillsammans med Herrera, var matchens gigant. Det här kommer väcka frågor om Zlatans roll, med stigande ålder och ett utgående kontrakt, och visst finns det en poäng i att låta 35-åringen stå över vissa matcher när Rashfords arbetsintensitet och rörlighet lämpar sig bättre för motståndet. Manchester United är inget bättre lag utan Zlatan Ibrahimovic men de är ett annat lag.

I vissa fall kan det också betyda ett vinnande lag.


För övrigt:

Ja, jag vet att fotboll går ut på att vinna men jag kan inte låta bli att undra om Diego Costas familj är stolta när de ser sin 28-åriga grabb springa runt och sparka, slå och nypa (!) sina motspelare. Hade Chelsea inte styrts av en oligark hade jag till och med ifrågasatt om en klubb ska låta en sådan spelare representera deras institution.

För visst blir det lite hyckleri när laget ägnar veckorna åt att genom olika välgörenhetsprojekt hälsa på tappra barn på sjukhus och Diego Costa helgerna åt att på bästa sändningstid försöka skicka motspelarna motsatt väg i ambulans.

ARTIKELN HANDLAR OM