Bohman: Vilken överjävligt strong insats av Kalmar

Foto: SIMON HASTEG RD / BILDBYR N
FOTBOLL

Per Bohmans fem punkter från AIK-Kalmar FF på Friends Arena.

1. Nanne och Kalmar var modiga...

Motståndarlagen tenderar att vara lite för hovsamma på Friends Arena. Skänka bort initiativet på ett sätt som kanske är väl smickrande för AIK sett till hur (o)skickliga de kan vara på att rulla ut gästerna.
Därför var Nanne Bergstrands matchplan modig. Kalmars tränare skickade upp tre-fyra spelare varje gång Oscar Linnér fick en utspark för att undvika korta uppspel (och därmed vinna de efterföljande luftduellerna med Elm/Biskupovic). Under matchen svärmade KFF:s offensiva spelare kring de tre mittbackarna, vilket var klart störande för AIK:s uppbyggnadsspel. När laget började sjunka för djupt stod Nanne där som en dirigent på sidlinjen och viftade upp Jonathan Ring, Romario, Pape Diouf och de andra med en bestämd liten handrörelse.

2. ...men det finns förstås svagheter

Men det finns med tanke på rådande tabellposition naturligtvis svagheter hos Kalmar FF.

Viktor Elm och Marko Biskupovic är rejäla och fina huvudspelare. Men kommer ett gäng vältajmade tidiga lyror bakom ryggen på de något tröga mittbackarna blir det ofta en svettig situation. Flera gånger utnyttjade AIK den ytan och då förvandlades KFF direkt till ett lite mer ängsligt lag. Dessutom fick formstarke Rasmus Lindkvist nästan omedelbart ett övertag mot yvige Emin Nouri på sin kant.

Knäckfrågan var följande: skulle KFF fortsätta våga stå högt upp även om de blev överspelade vid enstaka tillfällen?

Svaret blev ett rungande... ja!

3. Thern fick starta igen...

Fram till juli var Simon Thern den mittfältare i AIK som alltid spelade. I ett lag med stukad offensiv bidrog den bollberoende Thern med ett konstant sug efter passningar och ett kynne där första tanken nästan alltid är konstruktivt modig. Kanske väntade vi oss att Therns dynamo-driv skulle bidra med en större poängproduktion, men med det sagt har Jonas pojk flest assist i hela laget.
Sen: utbytt, bänkad, utbytt och bänkad. Thern hade bara gjort 90 minuter en enda gång på de sju matcher som AIK spelat i juli månad och blev den mittfältaren som hamnade i kläm när laget gick över till att spela två renodlade forwards. Mycket handlar förstås om att Norling behöver rotera laget, men det lär alldeles oavsett inte rimma särskilt väl med 24-åringens självbild att åka hem till Sverige för att nöta bänk under 90 minuter när AIK tog sig an Braga i säsongens hittills viktigaste match.

4. ... men överglänstes av Olsson

Så fick han då starta mot Kalmar FF, Thern. Insatsen var väl... inte så bra. Tyvärr, för smålänningens del, så visade han ingenting som bevisar att han borde gå före Johan Blomberg, Kristoffer Olsson eller Stefan Ishizaki.

Thern var inte direkt dålig, men han var heller inte den dominanta spelare som han borde vara på en allsvensk nivå.

Bäst i ett genomgående svagt AIK var definitivt Kristoffer Olsson (åtminstone första timmen). Det tog ett drygt halvår, men nu finns äntligen den där självklarheten i krossbollar, finurliga smålyft och – viktigast av allt – ett ofta (faktiskt!) Simon Thernskt driv med bollen. Han kommer aldrig bli en bollvinnare, Olsson, men nu får han åtminstone ut det mesta av sina kreativa förmågor.

5. Välförtjänt, Kalmar – och AIK kommer inte ikapp MFF

Det är inget unikt att AIK underpresterar spelmässigt på Friends Arena. Så har det varit vid åtskilliga tillfällen under Rikard Norling vars lagbygge tenderar att skina när det får vara reaktivt snarare än aktivt. Inte konstigt att poängskörden på bortaplan vida överstigit den på hemmaplan under 2017. AIK har alltså gjort historiskt svaga sex mål på åtta hemmamatcher...

Tack vare det ofta utmärkta försvarsspelet brukar de till slut ändå få med sig några poäng härifrån, men det går inte att lita på det varje gång. Rikard Norling fick inte ut vad han önskade av sin rotering med Robert Taylor (fina tendenser, men ovan), Denni Avdic (vill mycket men renons på självförtroende) och Simon Thern (blek) i startelvan.

Nu är de tolv poäng bakom (en match mindre spelad) Malmö FF. I slutet av juli! Jag sticker knappast ut hakan när jag påstår följande: det avståndet hämtar inte AIK upp.

Kalmar?

Vilken överjävligt strong insats. Nanne Bergstrands matchplan var nästan felfri, laget hade modet att fullfölja den (ingalunda självklart), Ismael var briljant och vinsten helt enkelt välförtjänt.