Sadiku om samtalet som gav nytt hopp

”Bajen”-stjärnan: ”Jag bad till högre makter”

1 av 3 | Foto: KENTA JÖNSSON, BILDBYRÅN
FOTBOLL

Fotbollskarriären kan vara över för Elena Sadiku, 23.

Nu berättar Hammarbyspelaren om telefonsamtalet som gav henne nytt hopp under mardrömmen på sjukhuset.

– Jag trodde att de skulle få amputera, säger Sadiku i en lång intervju med Sportbladet.

Foto: BILDBYRÅN
Elena Sadiku.

Elena Sadiku, 23, har genomgått en mardröm. För en månad sedan slet Hammarby-mittfältaren av korsbandet i vänstra knät för tredje gången, och skadade även menisken.

Efter att ha fått en svår infektion i såret efter titthålsoperationen fick hon genomgå sju operationer under knappt tre veckor på sjukhuset.

"En infektion som var så allvarlig och aggressiv att jag bara ville ge upp, sova och inte vakna mer. En smärta jag aldrig upplevt innan", skev hon på Instagram.

”Kom hemska tankar”

"Är så tacksam att jag har två ben, trodde ett tag att de skulle amputera mitt ben".

Nu, på plats hemma hos familjen i Malmö, berättar hon om mardrömmen och om samtalet som gav henne nytt hopp när livet kändes som värst.

– Jag bad till högre makter. När läkaren sa att de skulle få öppna hela knäet och ta bort infektionen om inte operationen skulle funka... det kom så hemska tankar. Jag hade besök av fyra-fem lagkamrater varje dag och alla tänkte samma tankar men vågade inte säga något.

Att du skulle få amputera?

– Ja. Jag kan inte beskriva hur ont jag hade. Infektionen var så aggressiv, ville inte ge med sig. Jag var skitnervös och tänkte bara ”snälla, ge mig ett friskt ben”. Jag var svimfärdig när det gjorde som mest ont och kunde inte ens ligga still i sängen. Sa till mina kompisar att ”jag vill bara sova nu och inte vakna”.

Då kom samtalet som gav nytt hopp.

– Amanda (Johansson, lagkamrat i Hammarby) ringde upp mig och skällde ut mig. Hon sa att ”det här är inte du, nu får du rycka upp dig, se det positiva”. Efter det fick jag en påminnelse om vem jag är. Det samtalet blev en vändning, en knockout, och visar vilken äkta vän hon är. Det gav mitt dåliga beteende ett slut och fick mig att känna att ”shit, det här är inte jag”. Man vill ju kämpa när man ligger där och har ont, men man kan inte alltid vara positiv, säger Sadiku.

Tillsagd att lägga av

23-åringen inledde sin damallsvenska karriär redan för sju år sedan, då i LDB Malmö, och har även spelat i Kristianstad och Eskilstuna innan hon kom till Hammarby inför säsongen.

Bara tre månader efter att hon 2015 gjorde comeback efter sin första korsbandsskada slet hon upp korsbandet på nytt. Då sa både läkaren och sjukgymnasten att hon borde lägga skorna på hyllan.

– ”Tänka i andra banor”. Och har de sagt det en gång så... jag kan inte svara på om jag kommer kunna spela fotboll igen. Jag får inte belasta benet på ytterligare tre veckor, ska ta antibiotika i tre månader till och sen göra en korsbandsoperation till. Känner jag att knäet funkar 98–100 procent sen så ger jag det en chans. Fotbollen är en dröm jag inte kan släppa, jag kommer kämpa till det sista. Och oavsett så kommer jag inte att släppa fotbollen helt. Jag vill utveckla spelare. Sen om det blir som agent, tränare eller mentor vet jag inte. Jag vill hjälpa folk att uppleva sina drömmar, det inte jag lyckades med.

Sadiku har gjort flera ungdomslandskamper och känner flera spelare i A-landslaget. Flera av dem, däribland vännen Kosovare Asllani, har hört av sig och visat sitt stöd.

– Hanna Folkesson, Olivia Schough, Sofia Jakobsson, Lisa Ek, ”Näsan” (Annica Näsmark, sjukgymnast i landslaget)... Allt stöd, det betyder sjukt mycket. Folk från hela fotbolls-Sverige har hört av sig och det stödet har varit fantastiskt.

”Kommer spela i landslaget en vacker dag”

– Alla skador har gett mig styrkan att fortsätta kämpa. Man förstår att livet är mer än fotboll.

Tror du att vi hade sett dig i nuvarande EM-truppen om du hade fått gå skadefri under karriären?

– Det är svårt att säga. Jag har alltid drömt om att spela i landslaget och Calle Barrling (förbundskapten F19) sa till mig att jag kommer spela där en vacker dag. Jag har alltid varit på topp innan jag har skadat mig, men... ja, det är svårt att säga. Jag känner många landslagsspelare som är i min ålder, så jag hade också kunnat vara där. Jag tror absolut att jag hade varit i landslaget någon gång.

Just nu får hon nöja sig med att följa Blågults EM-resa från tv-soffan.

– Jag hoppas Sverige vinner allt. Det är dags nu. Jag önskar dem all lycka, säger Sadiku.