Fred på spel

FOTBOLL

Ett drygt årtionde har gått sedan freden kom till Bosnien-Hercegovina.

Åren har gått – men fortfarande finns många sår som inte hunnit läka.

I dag spelas en fotbollsmatch i Mostar som riskerar att riva upp dem.

Foto: Skilda världar. Bron i Mostar går över floden Neretva. På den östra sidan finns de bosniska muslimerna, på den västra de katolska kroaterna. I kväll möts de två lägren i ett otroligt laddat derby. Lilla bilden visar statyn som restes 2005 på torget. Bruce Lee. Det var det enda de kunde enas om

I november 2005 avtäcktes en ny staty vid Spanska torget i Mostars centrum.

Beslutsfattarna hade äntligen lyckats komma överens efter en lång tids käbblande. Till sist hade de hittat ett passande motiv, något som kunde symbolisera enighet, frihet och hopp om en bättre framtid.

Invigningsceremonin kulminerade, draperierna föll och där stod den – statyn som föreställde den kinesiske kung fu-legendaren Bruce Lee.

Nyheten lät så absurd att de flesta som hörde den bara skrattade. Bruce Lee? I Mostar?

Initiativtagaren Veselin Gatalo bjöd på garven. Han var beredd på reaktionerna, och visste vad han skulle svara:

– Många har försökt resa statyer här tidigare, men ingen har lyckats. Alla har varit för upptagna med att grubbla över vad en staty skulle representera, vilka den skulle företräda. Vi har valt Bruce Lee just eftersom han kommer så långt bort från vår verklighet och vår historia.

Gatalo fortsatte:

– Ingen kan fråga vad han gjorde under krigen, eller vad hans förfäder tog sig till under det turkiska styret. Han är vare sig katolik, ortodox eller muslim. Bruce Lee är en del av vår idé om rättvisa för alla, en symbol för att de goda krafterna kan vinna. Nu kan folk få vända ut-och-in på huvudena för att försöka lista ut om han är bosnier, kroat eller serb bäst tusan de vill.

Sju månader senare förlorade Kroatien med 1–0 mot Brasilien i fotbolls-VM.

På Spanska torget i Mostar rasade ursinniga kravaller.

Kroatiska katoliker slogs med bosniska muslimer och under några timmar kom hemska minnen från det tidiga 1990-talet tillbaka.

Nästan 1 000 personer var inblandade, och 26 greps. 30 människor skadades allvarligt, en med en svår skottskada.

– Om vi inte lyckats med vårt ingripande hade hundratals dött, sa polischefen Himzo Djonko.

I dagstidningen Glas Srpske skrev kolumnisten Darko Pasagic om det Mostar som alla visste existerade, men få pratade öppet om:

”Än en gång fungerar fotbollen som ett öppet fönster, och genom det kan vi tydligt se hur relationerna mellan bosnier och kroater verkligen ser ut”.

Mostar ligger i gränslandet mellan Bosnien-Hercegovina och Kroatien, och var en av de städer som drabbades allra värst under de jugoslaviska krigen. Trots att det nu gått ett årtionde finns de djupa ärren kvar.

Floden Neretva skär rakt igenom centrum och markerar gränsen mellan två helt olika Mostar. På den östra sidan finns de bosniska muslimerna, på den västra de katolska kroaterna.

De bestämmer i olika kommunstyrelser, går till olika skolor – och håller på olika fotbollslag.

I många delar av världen har fotbollen blivit ett lim som hjälpt till att hålla ihop sönderfallande samhällen. I Mostar får Bruce Lee lov att symbolisera enighet eftersom fotbollen är något som bara ökar splittringen.

Under 50 års tid fanns bara ett lag i Mostar.

När Tito plockade ihop den jugoslaviska federationen efter andra världskriget såg han bland annat till att förbjuda alla fotbollslag med etniska förtecken, och ersätta dem med socialistiskt anknutna föreningar.

För Mostars del innebar det bland annat att den kroatiska studentklubben Zrinjski försvann, och att multietniska Velez i stället fick monopol på fotbollen i staden.

Som med så mycket i det gamla Jugoslavien gick det att se utvecklingen ur flera olika perspektiv.

På ytan verkade faktiskt arrangemanget fungera. Efter några årtionden hade Velez blivit precis den här förenande faktorn som en fotbollsförening kan vara. När klubben gick långt i Uefa-cupen på 1970- och 1980-talen gick såväl bosnier som kroater och serber till Bijeli Brijeg-stadion för att heja fram de röda.

Långt nere i djupet låg dock helt andra känslor och bubblade, de känslor som sedan fick hela Balkan att explodera i början av 1990-talet.

När kriget bröt ut fick stannade fotbollen, och Bijeli Brijeg-stadion fick i stället en annan innebörd.

Arenan ligger på västra sidan av Mostar, och föll snabbt i kroatiska händer. Den 9 maj 1993 var många gamla Velez-fans tillbaka på Bijeli Brijeg för första gången sedan krigsstarten.

Vissa av dem bar uniform och tillhörde den kroatiska armén. Andra var muslimska fångar, som hade hämtats i sina hem och förts hit för sortering och deportering.

För drygt tre veckor sedan berättade Sergej Barbarez – en av Bosniens absolut största fotbollsspelare – att han tänkte sluta spela för sitt landslag.

Han hade också insett att fotbollen var en spegling av hela det bosniska samhället, och han gillade inte alls vad han såg:

– Jag har fått nog. Vi borde lägga ner hela fotbollsförbundet och börja om från början. Så länge fotbollen i landet styrs på etniska grunder – och inte på professionella – så kommer vi inte framåt.

Orden fick extra tungt symbolvärde med tanke på vem som sa dem. Bundesliga-proffset Barbarez hade fungerat som ansikte för ett nytt, harmoniskt Bosnien. Nu verkade det som att han inte ens trodde på det själv längre.

– Jag har ingen religion, och i mina ådror flyter både bosniskt, serbiskt och kroatiskt blod. Kriget var aldrig mitt krig. Ändå har det förstört så mycket att jag undrar hur vi ska klara av att ta oss tillbaka igen.

Sergej Barbarez brukar knalla runt i Leverkusen med en träningsoverallsjacka med ett enda ord på ryggen: ”Mostar”.

Han är född och uppvuxen i staden – fostrad i Velez ungdomslag – men har svårt att känna igen sig när han kommer tillbaka.

Kroatiska Zrinjski har återuppstått efter 50 förbjudna år. De har gjort Bijeli Brijeg-stadion till sin, och har anordnat välgörenhetsmatcher för kroatiska krigsveteraner där.

Velez har i sin tur gått från att vara en multietnisk klubb till att vara en förening som nästan bara lockar stadens bosniska muslimer.

– Det finns bara en klubb i Mostar, men den existerar inte längre. Det som min gamla förening stod för finns inte längre kvar. Man kan säga att det riktiga Velez förlorade kriget.

I dag spelas det första Mostar-derbyt på tre och ett halvt år.

Velez har spenderat två säsonger nere i andraligan, och under den tiden har det politiska läget i området bara blivit mer infekterat.

Vad händer nu?

Mostar – detta koncentrat av hela Bosnien-Hercegovina – behöver inte fler dåliga nyheter. De senaste halvåret har mest handlat om kravaller, raketattacker mot moskéer – och krossade konstnärliga illusioner.

Redan samma kväll som den avtäcktes så råkade Bruce Lee-statyn ut för kraftig skadegörelse.

Vandaliseringen fortsatte, och till sist hade statyn blivit så illa åtgången att de ansvariga beslutade sig för att lyfta ner den från sin sockel.

I kväll är risken stor att två etniska supportergrupper står mot varandra vid Spanska torget i Mostar.

Mellan dem finns inte längre någon symbol för enighet.

Mostar, Bosnien-Hercegovina ikväll: Velez mot Zrinjski – mer än ett derby