Dags för ett mirakel

FOTBOLL

Bank: Kvällens största stjärnor står på sidlinjen

MADRID. Åk till ett land som glömt hur man gör. Ta en klubb som tappat tron. Släpa den till toppen och gör den bäst i världen.

José Mourinho är ett steg från miraklet, Louis van Gaal också.

De största stjärnorna står utanför sidlinjen i kväll.

Foto: José Mourinho.

Jag har bett om ordet i ett par minuter, men ger mig till slut.

Killen precis bredvid mig är mer engagerad, hans hand far fram och tillbaka som en vindrutetorkare framför mitt ansikte. ­Hela världspressen är samlad, och han har ­något som måste sägas.

Till slut får Sergej, min ryske granne, fatt i den där mikrofonen.

– Vi i Ryssland tycker verkligen att du är the Special One, och vi vill ge dig en present som du kanske kan ta på dig efter matchen.

Så plockar han upp en leksak, en kungakrona i plast, och går fram till José ­Mourinho. Det är en ypperligt pinsam situation, som gjord för konstig stämning.

Mourinho tar emot kronan, rycker på ­axlarna och kränger av sig sin träningsoverallsjacka.

– Vi kan väl byta?, säger han.

Och där sitter vi – och tittar på en tränare som utan tvivel är den här finalens allra största stjärna.

Alla tecken som finns talar för att José Mourinho kommit till Madrid för att ­stanna i Madrid, men först tänker han vinna i Madrid. Det är till och med så finurligt upplagt att en Inter-vinst i kväll kommer att ge ­Real Madrid tre miljoner euro extra (för Sneijder-affären) som de sedan kan använda för att köpa loss Mourinho från kontraktet med Inter.

Det är försommarvarmt i Madrid, och vi ska få en final som är så späckad av berättelser att det stora problemet är att veta var man ska börja.

När Inter höll sin presskonferens i går satt tre spelare framför oss, var och en med sin egen berättelse.

Till vänster: Wesley Sneijder, han som blev bortskuffad av Real Madrid och nu är tillbaka på Santiago Bernabeu för att bli ­europamästare (”när jag satte mig på planet till Milano trodde jag inte att jag skulle komma hit”).

Till höger: Esteban Cambiasso, han som blev ignorerad av Diego Maradona när VM-truppen togs ut, trots att han varit en av ­Europas bästa mittfältare i år.

I mitten: Javier Zanetti, den perfekte som fuktar tummen för att skrapa bort en fläck på armbandsurets glas och som i kväll gör sin 700:e match för Inter.

Det går inte att vara säker

Och så Mourinho då, som precis före presskonferensen kramas om av sin gamle chef Louis van Gaal, mannen som lärde ­honom vad noggrannhet betyder när man tränar ett fotbollslag.

van Gaal har vunnit Champions League med Ajax, Mourinho har gjort det med ­Porto. Förmodligen är det världens två främsta tränare som möts – en ultra­holländsk och en pragmatisk – på planen som tillhör världens mest underpresterande lag.

Ni vill veta vilka som vinner?

Då får ni titta på matchen.

Bara en fåne är tvärsäker inför matcher som den här, när en Robben när som helst kan stoppa upp en boll i krysset från 30 meter. Det går inte att vara säker då. Även om det var längesen så har FC Bayern varit här förut, de vet hur man gör. Men Inter kommer hit som favorit, och det finns en logik i att de gör det.

A) De har bäst backar.

B) De har bäst berättelser.

Vi tar berättelserna först. Sneijder, Zanetti, Cambiasso och Madrid-Mourinho förstås. Dessutom har vi Massimo Moratti, en seriefigur till president som var hela Italiens favorit­karikatyr i tio år, men som nu kan göra som sin pappa och bli störst i Europa. Vi har Lucio, som skickades iväg när van Gaal tog över Bayern och som kan få revansch nu. Vi har Pandev, som inte spelade en sekund fotboll på hela hösten och som rättsprocessade sig bort från Lazio. Vi har Diego Milito, som redan avgjort både Serie A och cupfinalen. Och vi har Samuel Eto'o, som gjort det första målet i båda de Champions League-finaler han spelat.

Bayern har den fule ankungen Olic och den Real-refuserade Robben, men deras berättelse handlar mest om van Gaal, om hur en man som var en match ifrån att få sparken i höstas nu kan baxa hem en historisk trippel.

Frågan jag hade tänkt ställa innan Sergej från Ryssland klev in med sin kröning handlade om bollinnehav. Inter har tagit sig till final utan att vilja ha bollen särskilt mycket, och Bayern är fenomenalt skickliga när de får kontra. Så vem kommer att vilja ha bollen?

Bayern, förmodligen, och då gäller det för dem att inte blotta sig.

Inter är jämnare

Inter har ett jämnare lag, utan direkta svagheter (möjligen kan Chivu få det ­lite jobbigt med Robben), medan Bayern har en halvdan målvakt i Butt och två rätt tröga mittbackar i Demichelis och van Buijten.

Jag har svårt att se hur Bayern ska kunna hitta överlägen mot ett Inter som varit bäst av alla i den här turneringen på att ställa om defensivt. De får hoppas på att Inter tappar bort Olic eller Robben en eller två gånger, och att det räcker. Och Inter? Även om den fenomenalt omskolade Schweinsteiger och överstegrisen van Bommel är ett baktungt mittfält så kommer Inter att kunna hitta lägen bakom dem ett par gånger, och då är frågan om Bayerns försvar är starkt nog.

Men det är frågor.

I stora matcher är det stora spelare som lämnar de stora svaren.

Om jag vore en rysk journalist hade jag väntat med att dela ut den där plastkronan.

ARTIKELN HANDLAR OM