”Bättre att ha på sig både hängslen och livremmar”

Allt fler vill införa nickförbud för barn – inklusive en av världens ledande experter på hjärnskador

Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN
FOTBOLL

Att nicka är en vital del av fotbollen – men kan det vara farligt?

Runt om i världen höjs allt fler röster för ett så kallat nickförbud, dessutom uppbackade av den senaste forskningen.

– Allt tyder på att tröskeln är betydligt lägre än vad vi har trott tidigare. Många smällar mot huvudet, inklusive nickar, ger helt enkelt skador på hjärncellerna, bekräftar idrottsprofessorn Yelverton Tegner.

Men spelarna själva är splittrade till förslaget om en åldersgräns.

Dr Bennet Omalu var tydlig när han förde fram sin åsikt i nationella radiokanalen BBC på bästa sändningstid:

– Det är orimligt att styra ett föremål som färdas i så pass hög hastighet med huvudet. Jag anser att vi på sikt borde ha hårdare regler för nickar. Det är direkt farligt. Barn i åldrarna 12–14 borde spela fotboll med mindre kontakt. Barn i dessa åldrar bör inte heller nicka bollen.

Det var inte första gången som riskerna med nickning kom på tal i Storbritannien, men att just Dr Omalu argumenterade för ett förbud gav en del tyngd till debatten. Han är nämligen en av världens ledande experter på just hjärnskador, och hänvisade nu bland annat till den bortgångne spelaren Jeff Astle.

2002, vid en ålder av 59 år, gick den förre West Bromwich-anfallaren bort efter att i nästan tio års tid lidit av kronisk traumatisk encefalopati (CTE), en hjärnskada som ofta förväxlas med Alzheimers. Han avled i sviterna av hjärnskador som troligtvis uppkommit under den 18 år långa fotbollskarriären.

Eftersom Astle var känd för sitt huvudspel inleddes en diskussion kring hur fotbollsspelare kunde skyddas från olika grader av hjärnskador framöver. Dottern Dawn var tydlig med att hon ville att sambandet mellan CTE och framför allt nickande skulle undersökas närmare.

– Vi vet att fler än min pappa har dött av samma anledning, det är ren fakta, sa Dawn Astle i januari, strax efter att det påvisats att förre Portsmouth-spelaren Rod Taylor också led av CTE vid sin bortgång 2017.

”Tröskeln betydligt lägre än vi tidigare trott”

En studie vid universitetet i Stirling från 2016 backar upp påståendet att nickning kan ge minnesstörningar i 24 timmar. Svenska fotbollförbundet menar att hjärnskakningar utgör mellan 2 och 10 procent av alla skador inom fotbollen och tillägger att: ”det säkerligen finns ett stort mörkertal, då fotboll är en relativt oskyddad kontaktidrott och slag mot skallen, kollisioner, nickar och fall med huvudet mot marken är vanligt förekommande”.

USA har redan infört ett nickförbud för barn under 12 år, något som även har funnits uppe som förslag i en del europeiska länder, inklusive Sverige, utan att genomföras.

Foto: BERTIL ENEVEG ERICSON / TT
Yelverton Tegner

Idrottsprofessorn Yelverton Tegner var delaktig i processen att ta fram SvFF:s officiella riktlinjer för hjärnskakningar inom fotbollen. Han har förståelse för Bennet Omalus ståndpunkt, även om det fortfarande återstår en del forskning för att fastslå hur pass farligt just nickandet är.

– Det som är klarlagt är att man har sett kognitiva störningar efter nickar hos ungdomar. Den data som kommer fram nu tyder tyvärr på att det händer någonting i hjärnan i samband med nickarna, säger Tegner.

– Problemet är bara att hitta tröskeln som ger en skada på hjärncellerna. Hur stor måste smällen mot skallen vara för att man ska få en skada? Det vet vi inte riktigt exakt, men allt tyder på att tröskeln är betydligt lägre än vad vi har trott tidigare. Många smällar mot huvudet, inklusive nickar, ger helt enkelt skador på hjärncellerna.

”Livet fick gå före fotbollen”

En som inte tror att nickförbud är rätt väg att gå är Oscar Kindlund. Han borde ha en del att säga till om. För några månader sedan tvingades den allsvenska spelaren lägga av helt med fotbollen, 21 år gammal, på grund av för många hjärnskakningar.

– Jag snackade med min lagläkare som sa att det var bäst för mig att lägga av med fotbollen, säger Kindlund vars sista professionella klubb blev Sirius.

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Oscar Kindlund

– Då var det tufft, men samtidigt inget snack om saken. Jag kände att livet går före fotbollen, man vill ju leva utan att ha några men på grund av det. Så på så sätt var det ganska självklart. Man hade kanske kunnat sluta ännu tidigare, i och med att man har fått nästan tio stycken hjärnskakningar. Nu var det spiken i kistan, på något sätt.

Vet du exakt hur många du har fått?

– Runt tio, men de flesta har var varit lätta, bortsett från 3-4 ganska rejäla. Mest har det varit från nickdueller.

Men du vill inte se en åldersgräns för nickning?

– Nej, det tycker jag inte. Det handlar nog mer om otur i mitt fall. Nicka är trots allt en stor del av fotbollen.

Oscar Kindlund har på ett sätt också haft tur. En del spelare får förutom fysiska symptom även psykiska bekymmer av för mycket huvudvåld.

– Nej, jag har inte känt av något sådant. Jag mår jättebra i övrigt, säger han.

Drabbades av depression

Andreas Berndtsson vet däremot vilket avgrundsdjupt hål man kan hamna i. Hösten 2017 publicerade hans dåvarande klubb Örgryte ett känslosamt farväl från den då 21-årige mittfältaren:

”Som många vet har jag åkt på ett tiotal hjärnskakningar som gjort att jag varit borta från fotbollsspelandet ett bra tag nu. Denna tiden har fått mig att verkligen tänka till, jag har mått otroligt dåligt under en längre tid och när de varit som värst inte ens velat leva. Detta påverkade så klart fotbollen och jag njöt inte alls lika mycket på planen.”

Foto: Bildbyrån
Andreas Berndtsson valde att sluta, bara 21 år gammal.

”Planet går mot Indonesien 27 september och ännu är ingen hemresa bokad. Jag vill även tillägga att de absolut sista jag vill med detta inlägget är att folk ska tycka synd om mig, det är det jag varit mest rädd för när jag funderat på om de är värt att skriva allt detta eller inte.”

Ett år senare ser livet minst sagt ljusare ut för Andreas Berndtsson.

– Jag mår bra faktiskt, jag har börjat med fotboll igen. Att gå ut och springa var inte riktigt min grej, jag behöver en boll, säger Berndtsson och förklarar att det numera är division tre som gäller.

– Jag har inte känt av huvudet någonting, vilket känns väldigt bra. Det var första gången som jag vilade till hundra procent, ens från minsta lilla touch.

”Tänkte inte att jag ville dö – utan hur jag skulle göra”

Kärleken till fotbollen är fortsatt stark för Berndtsson. Det var främst den mentala biten som fick honom att bryta med Örgryte.

– Huvudvärken var jobbigt hela tiden men det var depressionen som tog hårdast, förklarar han.

– När man verkligen började inse att fan... Jag vill inte ens vara här. Och börjar fundera på väldigt hemska grejer. Då blev det att droppen rann över bägaren.

Han berättar att vissa dagar var bättre än andra, men att funderingarna blev allt mörkare.

– Det gick i vågor. Jag kunde sitta och nästan gråta på bussen till träningen och den enda, eller snarare lättaste, utvägen var att helt enkelt att dö. Det var det som var så hemskt, och det är ju inte normalt. När det var som värst hade man ju inte en tanke på att man ville dö utan hur man skulle göra det, säger Andreas Berndtsson.

”Fick minnesförlust mitt under match”

Den första hjärnskakningen fick han i samband med fotbollsspelande på en mellanstadierast som 10–11-åring. Resterande skador uppkom under den professionella karriären.

– Det har varit armbågar, nickdueller. En gång fick jag en tackling i benhöjd så att jag slog en volt och hamnade på huvudet... Bollar i bakhuvudet. Så alla möjliga sätt, det har inte funnits något mönster, säger Berndtsson.

– Den läskigaste var den senaste jag fick. Det var första gången jag fick minnesförlust. Det var mitt under match, jag täckte ett inlägg och fick den i ansiktet. Jag kommer inte ihåg någonting av de sista minuterna och vaknade upp med huvudvärk.

– Enligt de andra spelarna var det ingen jättehård smäll. Under karriären har jag väl fått en miljon bollar i huvudet och att den smällen nu påverkade så mycket fick mig att tänka att det var något som inte riktigt stämde.

Vet du om det finns ett tydligt samband mellan depressionen och hjärnskakningarna?

– Tydligt ska jag inte säga. Men jag har fått tio hjärnskakningar, på ett ungefär. Bara två eller tre gånger har jag behövt åka till sjukhus. Så det har inte varit de här superstora smällarna, majoriteten av gångerna har jag fått en smäll, blivit lite groggy, fått ont i huvudet och gått hem. Är borta 1-2 dagar och vilar för att sedan komma tillbaka som att ingenting har hänt.

”Nickar ger hela tiden småsmällar”

Det är knappast nickandet som ensamt bär ansvaret för det tillstånd som Andreas Berndtsson hamnade i. Samtidigt kan det ha förvärrat situationen.

– I och med att man nickar så är det hela tiden lite småsmällar mot huvudet. Att man aldrig riktigt hinner läka, säger han.

– Sen säger de att det finns en koppling mellan hjärnskakningar och depression, men eftersom jag har fått hjärnskakningar under en så lång tid så kan inte jag säga med säkerhet att ”när jag fick den smällen, då började jag må dåligt”. Men det kan säkert ha ett samband.

Du fick aldrig rådet att du borde sluta spela?

– Jag fick höra många gånger att jag borde tänka över det, men det var jag som tog beslutet. Sedan har många varit för och emot vad man borde göra.

Andreas Berndtsson är en aning mer öppen inför ett eventuellt nickförbud för barn och ungdomar.

– Det är jättesvårt att säga, det är ju en del av sporten, säger han.

– Men börjar man nöta in det från unga åldrar kan det säkert vara bra i det långa loppet. Att införa det nu, och säga ”ni får inte nicka”, blir nog svårt. Men de allra yngsta hade kanske gått med på att det bara är äldre barn som får nicka. Det kan kanske fungera.

”Alla studier visar att det inte är hälsosamt”

I fallet med Jeff Astle är det viktigt att poängtera att utrustningen har förändrats sedan 1970-talet. Fotbollarna var betydligt tyngre än de som används i dag och kunde således orsaka större skada.

Foto: AP PA
Jeff Astle

Men håller den svenska idrottsprofessorn Yelverton Tegner med sin kollega Bennet Omalu om att nickandet borde begränsas för barn?

– Det är väldigt enkelt att leverera oneliners, säger Tegner.

– Men samtidigt ligger det någonting i det han säger. Vi vet att växande hjärnor är känsligare än de som är fullt utvecklade. Alla studier som dyker upp just nu visar att det inte är hälsosamt att nicka, sen att gå hela vägen till ett förbud är jättesvårt. Jag skulle vilja se ytterligare undersökningar där man tar blodprover på barn, även om det alltid är svårare att göra vetenskapliga studier på barn jämfört med vuxna.

Det känns inte som att det svenska förbundet tar det här på speciellt stort allvar?

– Nej, men det gäller inte bara det svenska förbundet, så här är det inom fotbollen i stort. Jag tycker att vi har så pass bra forskare på det här området i dag att det borde gå att lägga resurser på det och undersöka det ännu närmre.

”Bättre att ha hängslen och livremmar”

Tegner lyfter fram Henrik Zetterberg, professor i neurologi vid Göteborgs universitet, som ett exempel.

För omkring tio år sedan var den sistnämnde med och publicerade en studie i den vetenskapliga tidskriften British Journal of Sports Medicine som fastslog att ”nicka en fotboll orsakar inte hjärnskada, i alla fall ingen skada som kan mätas i fotbollsspelarnas ryggvätska”.

Mycket har dock hänt sedan 2007, inte minst inom hjärnforskningen. Det är inte säkert att undersökningen hade gett samma resultat i dag.

– Om jag var tvungen att välja så skulle jag förbjuda nickningar för barn och sedan undersöka effekterna. Lägga mig på den säkra sidan, säger Yelverton Tegner.

– Vi kan inte vara för försiktiga när det gäller våra barn. Då är det bättre att ha på sig både hängslen och livremmar.