"Funkar målvakten funkar oftast laget"

FOTBOLL

Andreas Isaksson vet att han har en av de viktigaste rollerna i landslaget

MÜNCHEN-RENNES

Varje gång det spelades kvartersfotboll i Smygehuk utmärkte sig en grabb som hette Andreas Isaksson.

Han, bara han, glidtacklade på asfalten.

Han, bara han, njöt av att komma hem till mamma Marianne med nya skrubbsår.

- Jag var halvgalen och gillade att slå mig. Det var naturligt att jag blev målvakt, säger 24-åringen i en stor intervju.

Foto: Stark i luften Andreas Isakssons hjärnskakning och skadade lårmuskel i början av VM oroade de svenska fansen. Men då Sverige spelade 2–2 mot England var han tillbaka i målet.

Då var det knän och armbågar som tog de värsta smällarna. Inför åttondelsfinalen mot Tyskland har han förberett sig med en hjärnskakning och en överansträngd lårmuskel.

Det har oroat omvärlden, men knappast Andreas Isaksson själv.

Han har nästan alltid haft ont. Ja, skrubbsåren från spontanmatcherna i Skåne hade ju knappt hunnit läka när han som 17-åring skrev på för Juventus och åkte på sitt livs smäll. Den träffade själen, men som tur fann han ett stöd på plats: Erik Edman, då i Torino. 1999 brukade de två misslyckade proffsen sitta på Murphys Bar och fundera över meningen med livet.

- Det var väl där vi, två lite bittra personer, hängde när vi bodde i Turin. Vi kom samtidigt på sommaren och han lagade mat till mig. Ris och tomatsås var han jävligt bra på, men hur svårt är det? Det var det enda han kunde laga.

Hur lång tid tog det innan du kände att Juve inte var något för dig?

- Efter två-tre månader ville jag bara bort därifrån. Jag hade en telefonräkning på 8000-10000 kronor i månaden. Jag tappade allt, hade inga vänner och satt ofta ensam hemma. Jag var ganska blyg då, inte så bra på språket och eftersom de andra spelarna i laget var mycket äldre hade vi inte mycket gemensamt. Jag gick ner mig och blev sämre här uppe, säger han och pekar mot huvudet.

- Det går inte att prestera om man inte mår bra. Hade jag fått välja igen hade jag inte gjort om det. Jag höll på att bli knäckt.

Och ingen jävel blir lyckligare av Edmans tomatsås...

- Nä, men han hade gott godis. Hans pappa jobbade på godisfabrik, säger Andreas Isaksson och skrattar.

Han har anledning att göra det. Han flydde helvetet i Turin, hamnade i Djurgården och flyttade 2004 till Rennes, där bästa kompisen Kim Källström väntade. Förra året anslöt även, just det, Erik Edman.

- Socialt kan det inte bli bättre. Så här bra kommer jag aldrig att ha det som fotbollsproffs i Europa.

Roligare med några svenskar

Hade du gått till Rennes om inte Kim redan spelat för klubben?

- Antagligen, även om det blir roligare när man är några svenskar.

Hur kom det sig att ni fann varandra?

- Vi lärde känna varandra i pojklandslaget när vi var 15-16 år, men då ringde vi inte varandra eller träffades utanför fotbollen. Sedan flyttade han till Stockholm, och då fick jag ta hand om lillgrabben. Jag visade honom den första månaden. Sedan visade han mig, trots att jag hade varit där ett år. Jag hittade ingenstans. Det blev ganska naturligt. Vi hade samma mål med fotbollen, var på samma stadie i utvecklingen, hade samma intressen och lika åsikter. Vi är fotbollsnördar. 90 procent av tiden pratar vi om fotboll.

Nu har Kim skrivit på för Lyon. Känns det märkligt?

- Ja, det är lite konstigt. Jag kommer att sakna honom både på planen och som kompis. Sådan är fotbollen. Det här är en jävla möjlighet för honom. Jag är glad för hans skull.

Du var med som reserv i VM 2002. Vad lärde du dig av det?

- Fotbollsmässigt blir man inte så mycket bättre. Eftersom det är ganska intensivt mellan matcherna blir det inga riktiga träningar. Jag reste med laget, bodde på hotell och tränade lite. Jag var aldrig i närheten av att få spela. Hedman (Magnus) var duktig och jag var inte mogen. Vi var sex-sju stycken som inte spelade en enda minut. Då får man bita ihop. Även om alla har viktiga roller kände jag mig inte så viktig.

EM i Portugal blev ditt första stora mästerskap som förstemålvakt. Ni fick stryk av Holland, på straffar. Hur reagerar du inför ett sådant avgörande?

- Jag har ingenting att förlora. Jag ser en möjlighet att göra något kul och positivt. Även om det inte gick vägen den gången är det sådana stunder, förlängningar och straffläggningar, man kommer att minnas bäst när man lägger av. Straffläggningen grubblar jag på då och då. Kvartsfinalen var den bästa match vi spelade. Vi hade lägen att avgöra och jag tycker att vi var lite bättre.

Hur ser du på att matcher avgörs från straffpunkten?

- Det är en bra grej för sporten. Det är dramatiskt och väldigt kul att titta på.

Kan tänka sig att lägga straff

Skulle du själv kunna tänka dig att lägga en straff om det blir aktuellt?

- Ja, det kan jag göra, men det finns de som är bättre än mig.

VM är ett stort skyltfönster och Rennes lär inte bli slutstationen för din del. Tänker man på det, lite egoistiskt.

- Det är klart. VM är väldigt viktigt för en själv. Man vill lyckas. Så är det. Viktigast är ändå laget. Utan det lyckas man inte själv, men jag skulle vilja gå vidare, spela i ett stort lag och vara med och vinna ligatitlar. Det är det fotbollen går ut på. Men jag vet inte om det tar ett år eller fyra år. Jag trivs väldigt bra där jag är.

Drömklubben?

- Någon av storklubbarna i England. Det är den tuffaste ligan. Det är så intensivt och ett jädra tryck på matcherna. Jag har aldrig mötte ett Premier Leauge-lag i en riktig match, men på tv ser det ut att gå väldigt snabbt.

Gillar inte uppmärksamhet

I Rennes verkar det inte vara någon fotbollshysteri. Ni spelare blir inte direkt nedsprungna på gatorna.

- Det är väldigt lugnt och det tycker jag är jävligt skönt. Jag tycker inte om när det är för mycket uppmärksamhet. Det är ett lugnt, skönt liv, säger Andreas Isaksson.

Du, en målvakt brukar vara som bäst vid 30 års ålder. Du fyller 25 i oktober...

- Jag hoppas att det gäller mig också, att jag fortsätter utvecklas. Titta på Bengt Andersson. Så bra som han var förra säsongen har han aldrig varit. Hur gammal är han? 39?

Vilken är ditt livs match?

- En U21-match mot Slovakien borta. Den matchen är jag jävligt nöjd med. Vi var helt överkörda, men spelade ändå 1-1. För mig gick det jädrigt bra. Jo, det är nog min bästa match.

Får han samma fråga i kväll ger han förhoppningsvis ett annat svar. Det är Sverige, och framförallt "Isak" mot Tyskland på Allianz Arena. Han vet att han mycket väl kan spela huvudrollen.

- Även om jag själv är målvakt, tycker jag att det är en av de viktigaste rollerna. Funkar målvakten funkar oftast laget. Det gäller att sprida trygghet genom hela laget, säger Andreas Isaksson.

Och att kasta sig, även om det kan göra ont.

Fotnot: Delar av intervjun är hämtad från Sportmagasinet.

Klubbarna i karriären