Tyskland - på väg att vinna världens hjärtan

FOTBOLL

Erik Niva om en ny spelande hemmanation

Foto: Det ”nya” Tyskland håller på att ta världen med storm med sin inställning – full fart framåt.

DORTMUND

Jorden visar sig vara platt, Kalle Anka slutar sändas på julafton och Lasse Lagerbäck tackar presskåren för gott samarbete?

Nej, förmodligen inte - men här har ni något likvärdigt:

Det tyska fotbollslandslaget håller på att vinna världens hjärtan.

Jag knuffar mig tillbaka till hotellet genom överfulla gator i ett tropiskt Dortmund.

Regnet forsar och åskan dundrar, men ändå överröstar den inte sångerna som aldrig vill sluta.

Sångerna om "Super-Deutschland".

Det har gått en knapp timme sedan jag såg detta "Super-Deutschland" pressa in sitt sena segermål på den Westfalenstadion där de aldrig verkar kunna förlora.

Jag har sett de förlösta läktarna explodera i underbart, infernaliskt vansinne.

Jag har sett ett tyskt landslag som är lätt att tycka väldigt mycket om, ja, till och med älska.

Inte för att de är så fantastiskt bra, men för att de vill så ljuvligt mycket.

Egentligen hade de ju inte behövt fortsätta forcera framåt så ursinnigt som de gjorde.

0-0 hade varit ett helt okej resultat för Tyskland. Det hade givit dem ett utmärkt slagläge på gruppsegern och det förnuftiga hade nog varit att kontrollera hem poängen.

Men det här är inte ett förnuftigt Tyskland.

Det här är ett Tyskland som tänker mer med hjärtat än med hjärnan och som har väldigt lite gemensamt med det fruktade landslag som brukade kallas för "Die Panzermannschaft" under hela, halva 1900-talet.

Tanken är fin

Som ni vet är "Time To Make Friends" VM-parollen för året och den tyska nationen vill hemskt gärna visa upp en ny sida under den här allt hetare sommarmånaden.

Hela den här bilden av ett stelt, tråkigt, stigmatiserat land ska bort, väck, undan - något nytt, brokigt och färgsprakande ska fram.

Fotbollen ska ta världen till Tyskland och Tyskland till världen.

Tanken är fin, men har samtidigt sina brister.

Fotbollen är ett marknadsföringsverktyg som lätt kan sparka bakut.

Det är en oberäknelig, förrädisk sport - och till syvende och sist kvittar det faktiskt fullständigt hur många fyndiga slogans de kommer på där på marknadsföringskontoren.

Om hemmalaget bestämmer sig för att vara fega, säkra bakåt, inse sina begränsningar och försöka noll-nolla sig framåt i turneringen - då är det också det som sätter tonen och stämningen på både gator, torg och tv-skärmar.

Men Jürgen Klinsmanns landslag är inte ett sådant lag.

Jürgen Klinsmanns landslag är allt vad den här turneringen vill vara.

Det är fräscht, fräckt och framåt. Det struntar fullständigt i allt tråkigt som varit - och alla problem det fortfarande dras med - utan siktar framåt helt utan rädsla.

Det passar in så perfekt i den stora planen att jag nästan undrar om det inte är någon slipad pr-konsult som gömmer sig under en Klinsmannmask där på sidlinjen.

Trots att de träffade ribban två gånger på två sekunder och trots att 90 minuter hann passera vägrade Tyskland att ge upp drömmen.

"Wir Fahren Nach Berlin"

Och så. En pilsnabb tyskghanes lyfte fram bollen till en pilsnabb tyskschweizare och resten var ett enda svart-rött-gult glädjekaos.

Inte för att målet var det viktigaste i VM-historien när allt kommer kring - utan bara för att det var så förbaskat skoj att vinna.

"Berlin, Berlin - Wir Fahren Nach Berlin" vrålar de tyska fansen utanför mitt hotellfönster.

Nej, jag tror ju inte att Tyskland kommer till Berlin - annat än för sista gruppspelsmatchen på tisdag, förstås - men jag är övertygad om att deras fans i alla fall kommer att ha jävligt kul på vägen till slutet.

En stilla undran så här på slutet: Hur många exemplar är VM-generalen Franz Beckenbauer klonad i?

Själv tycker jag att det är körigt att hinna till en match om dagen. "Der Kaiser" tycks däremot inte ha några som helst problem att - dag efter dag - se tre matcher i tre olika städer på sex timmar.

Erik Niva