Två genier  två tragedier

FOTBOLL

Båda är födda med en gåva - då blev de offer för sprit och droger

1 av 2 | Foto: EN SMAL & EN TJOCK Paul Gascoigne och Maradona är långt ifrån sina forntida former. Bilderna skrämde fotbollsvärlden i veckan.

LONDON

Till de bästa bilderna behövs egentligen inga texter.

Problemet - eller snarare poängen med dem -är att de står för sig själva, berättar sin egen story, låter betraktaren dra sin egen slutsats.

Nog ser vi att Paul Gascoigne är mager — och sjuk.

Nog ser vi att Diego Maradona är smällfet -och sjuk.

Borde det inte räcka så?

Jo, kanske.

Om vi nöjer oss med en sportvärld utan bakgrund och sammanhang.

Om vi anser att allting bortom mål och passningar är "skvaller".

Det finns faktiskt folk som mejlar och anser att den stora nyheten med Maradona är att han kanske ska knytas till Napolis ledarstab.

Att samme Maradona nu väger 120 kilo, har ett hjärta som bara fungerar till 38 procent, att han knarkat i 17 år och knappt kan gå längre - det är "pinsamt skvaller" som ingen vill läsa.

Skygglappar av, tack.

288 168 människor hade i går eftermiddag klickat på bilderna av Maradona på Sportbladets websajt.

Många blev säkert förfärade. Några kanske ryckte på axlarna. Andra gick kanske ett steg längre och undrade över hur en artist som hade världen för sina fötter kunde sjabbla till det så.

Bilderna på den hopsjunkne, hålögde Paul Gascoigne ställer samma frågor.

De kunde göra det lätt för sig

Jag var nu nära att skriva "chockbilderna", och för detta förtjänar jag en örfil. Man ska inte prata om chockbilder på levande fotbollsspelare när döda barn ligger och flyter i vattenbryn.

Men ni vet vad jag menar:

Två fotbollsartister, två talanger, två stora idoler, två offer för sprit- och droger.

Den ene kusligt smal.

Den andre hiskeligt tjock.

Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.

Vad kan Gazza och Maradona ha gemensamt som förde in dem på den självdestruktiva linjen?

Varför började Maradona med kokain medan han fortfarande var aktiv, varför smygdrack Gazza konjak i halvtid när han ännu var en stjärna?

Jag vill inte jämföra deras talang ens under samma månad. Enligt min ringa mening måste man vara svårt skadad anglofil för att kunna nämna Paul Gascoignes namn i samma talangdivision som Maradonas.

Men ändå, där finns någonting:

Vissa spelare, det må gälla fotboll, ishockey, pingis eller något annat, är födda med en gåva som innebär att de kan göra det lätt för sig. Det kan lika gärna handla om författare, journalister, konstnärer, skådespelare eller andra.

Har du Gåvan behöver du inte anstränga dig lika mycket. Har du Gåvan är känslan medfödd. Har du Gåvan kan du gå upp mitt i natten och flippa en puck på millimetern eller skruva in en frispark -trots att du tränat mindre än dina polare.

Når du framgång utan att träna eller läsa läxor blir du lat. Och i slöheten föds begär efter stimulans.

Ursäkta denna utläggning i amatörpsykologi, men under åren som sportjournalist har jag sett så många praktexempel på just detta. Jättetalanger som haft allt gratis -utom disciplin. De har haft alldeles för korta karriärer och sen fått privata problem när spriten tagit över.

Best bäst för Maradona

I mellandagarna såg jag ett av dessa förträffliga studioprogram i brittiska Sky Sports. Gäster i soffan var George Best och Stan Bowles.

Två fantastiska bollartister. En alkoholist och en spelmissbrukare. "Stan the Man" var en gång min store idol, men han sjönk som en sten när han satt i detta program och försökte göra sig lustig, vältrande sig i sin egen bedrövlighet. Han gjorde en pajas av sig själv.

George Best, inne på sin andra lever, var emellertid magnifik. Han kommenterade tv-bilder som jag aldrig sett tidigare, när han i stort sett ensam knäcker Skottland i en landskamp i Belfast och när han driver med Englands försvar på Wembley. Helt otroliga uppvisningar.

Best såg oberörd ut och sa:

-Den största komplimang jag fått var när jag såg en dokumentär om Diego Maradona. Han fick frågan om han hade någon idol, och Maradona pekade in i kameran och skrek: George Best! George Best! Det finns ingen annan!

Banne mig blänkte det inte en tår i Georges ögonvrå när han berättade det.

Jag tänker inte dra den där om att spela i samma a-lag. Men lirare som Maradona, Gazza, Best och Bowles tycks åtminstone befinna sig på samma plan.

Paul Gascoigne

Diego Maradona

Peter Wennman