Alla talanger lyckas inte – inte ens här i Turkiet

FOTBOLL

Bank: Ett år till med en brasiliansk liga

ISTANBUL

Under mig: ett gungande Besiktas. Bakom mig: ett bakfullt Fenerbahçe.

Framför mig?

Ett år till med en brasiliansk liga i Turkiet.

Tillbaka i Istanbul, för tredje gången på ett par år – och det är fortfarande en virvlande, vild stad att älska och aldrig vänja sig vid.

Jag promenerar genom myllret, hör böneutropen från hundra minareter, sörplar te med gubbarna nere där Galata-bron möter­ Bosporen, dricker cola med Tobias Linderoth, äter marulk på Vogue­ – och ser Besiktas klä sig svartvitt och slita sig till 1–0 mot Konyaspor på Inönü-stadion.

Inönü kränger under den mäktigaste växelsång jag hört i Europa,­ och Besiktas hinner rada upp ett par bra chanser innan högerbacken Serdar Kurtulus – matchens bäste – slår ett kanon­inlägg som Bobô nickar in.

Speakern:

– Deyvision Rogerio da Silva ...

Inönü:

– ... BOBÔ!

Så mycket bättre blir det inte.

Tempot växlar takt som en packad Lasse Brandeby, och Konya­spor ger upp efter halva andra halvlek.

Besiktas bygger spel för långsamt, anfaller bara mot felvända anfallare och skapar inte så mycket som de borde. Men Ertugrul Saglam har många talanger i truppen, och en mittfältsdiamant som kommer att bli bättre när Edouard Cissé har acklimatiserat sig.

Hur långt det räcker?

En bit i Turkiet, men ingenstans i Europa.

Det finns pengar i Turkiet – mest i Fenerbahçe – men de har svårt att locka unga, europeiska spelare som fortfarande har stora ambitioner.

Turkisk identitet och utländsk kvalitet

Därför vänder de sig till Brasilien.

Ett faktum: I år, som i fjol, kommer Süperlig att avgöras av vilket lag som har de bästa brasilianska spelarna.

Besiktas har playmakern Ricardinho, målkungen Bobô och rörlige Marcio Nobre. Galatasaray har köpt den underbare ”tian” Lincoln från Schalke. Fener har ligans bäste spelare i kaptenen Alex, och ytterligare sex brasilianska spelare – inklusive statusvärvningen Roberto Carlos.

Balansgången handlar om att bevara den turkiska identiteten (Fener är farligt nära att sälja sin), och förstärka med kvalitetsvärvningar från utlandet.

När Galatasaray vann Uefacupen var det med två brasilianare,­ två rumäner och sju turkar i laget.

Fenerbahçe inledde ligaspelet i fredags, och de gjorde det med den värsta smällen sedan Buster Douglas sänkte Tyson: 0–1 i arslet mot BB Istanbul.

Besiktas vinner i alla fall sin premiär.

När den svettiga värmen är på väg ur kroppen och trafikkaoset tar vid kommer spelarna ut från omklädningsrummet.

De jag pratar med låter mer lättade än lyckliga.

– Tre poäng, det var det viktiga, säger Edouard Cissé (innan han frågar vad Kim Källström gjort egentligen).

– Mycket skönt, säger Bobô.

Bobô, en 22-årig centertank från Corinthians, vräkte in mål under sitt första år i Europa. Han måste göra om det i år om Besiktas ska kunna hota Fenerbahçe. Bobô är klubbens stora brasse­-satsning.

Han är stor, smart, bra på huvudet och den bäste target-spelaren i Süperlig. Redo för något större, som det heter, men för bara två år sedan spelade han U20-VM i samma lag som en talang vi känner till.

– Thiago Quirino? Jo, jag minns. Han var en bra spelare, säger Bobô.

Alla talanger lyckas inte, inte ens alla från Brasilien.

Och inte ens i Turkiet.