Simon Bank: Passivt, fegt och försiktigt

FOTBOLL

– men något annat kunde vi inte vänta oss av Ellos i underlandet

Sluta grina, sluta gnäll.

Problemet är ju inte att Elfsborg blev förintat på Mestalla.

Problemet är att det är logiskt.

Matchen började sent, men det hjälpte inte. Natten i Valencia var fuktig som en mardröm, och Elfsborg levde den i 90 minuter.

Det kunde blivit sex mål, det kunde blivit sju, och det vore väldigt lätt att ta det som intäkt för svensk fotbolls misslyckande.

Men, herregud, det fanns ingenting i det som hände på Mestalla i går som överraskade mig. Inte ett spår.

Manolo trummade som vanligt, Joaquín tunnlade som vanligt, Albelda samlade upp som vanligt och Valencia har som vanligt värvat en lampa (Zigic) när de behöver en soffa (Lucho Gonzalez). Och Elfsborg? De gjorde precis det man kan förvänta sig att ett svenskt lag ska kunna göra mot Valencia.

De sjönk hem, de vårdade zonspelet som om det vore en nyfödd, de koncentrerade sig på de där tvåhundra mest riskabla kvadratmeterna och släppte resten.

Valencia större än vår serie

Och det gick som det gick, för precis så här stor är skillnaden mellan allsvenskan och ett världslag som Valencia.

Så här stor är skillnaden mellan Joaquín och Johan Karlsson.

Så här stor är skillnaden mellan en klubb som omsätter lite mer än 760 miljoner kronor och en klubb som kommer från en serie som omsätter lite mindre än 760 miljoner kronor.

Valencia–Elfsborg var som Sverige–Argentina, med den skillnaden att Valencia är lite bättre än vad Argentina var och att Efsborg är rätt mycket sämre än vad Sverige var.

Magnus Haglund – Elfsborgs unge tränare – sa före matchen något om Valencias mittförsvar, att de inte var några raketer precis. Men han såg väl samma sak som alla andra: Los Ché hade kunnat ställa upp med fem apelsiner och ett paket Toy i mittförsvaret, de hade vunnit ändå.

Så vad ska vi vara besvikna på?

Tja, inte att Elfsborg spelade defensiv zonfotboll – men möjligen sättet de gjorde det på. Valencia visade hela sin metod på tre minuter i början, de satsade på att hitta överlägen på svenskarnas kanter; mot Johan Karlsson och, framför allt, mot Daniel Mobaeck.

Inte snyggt, inte begåvat

Om ni minns Sverige–Argentina (ni kan fråga Anders Svensson annars) så var det exakt så Sverige gjorde, de lät världsstjärnorna komma runt till 1775 inlägg och rensade väck allt inne i målområdet. Något år senare berömde jag Lagerbäck för metodiken, och han sa att ”Taktik? Äh, det var inget val – de var så överlägsna helt enkelt”.

Samma i går.

Men Elfsborg var fegare än landslaget, inte ens på de sista 30 meterna framför Johan Wiland så satte de press på Valencia. De stod uppställda i sina zoner, som små rädda tennsoldater som fått en inbjudan till moderna-muséet-för-tekniska-yttrar.

Det var respektfullt, det var passivt, det var – jag håller med om det – fegt och försiktigt i överkant. Elfsborgs chans låg i att spela lågt men aggressivt, men de lyckades bara med att spela lågt.

Nej, det var inte snyggt.

Det var inte ens begåvat.

Men vad hade ni väntat er? Man kan inte skälla på en bäbis för att den inte kan räkna derivata. IFK Göteborg kunde press-och-understöds-chocka Europa, men det var i en annan tidsålder. Helsingborg kunde lura Inter, men det var i stort med ett spel som liknade Elfsborgs (bara lite bättre). Och Valencia är inte ett lag som låter sig luras, de är alldeles för kloka för det.

For oskickliga med bollen

Quique Sánchez Flores höll sina nyförvärv på bänken, han satte Morientes bredvid, och det säger ganska mycket om vilket metodiskt självförtroende som bor i väggarna på Mestalla. De litade på att Vicente, David Silva, Joaquín och David Villa skulle kunna kombinera sig igenom Elfsborgs defensiv, och de klarade det precis hur enkelt som helst.

Om boråsarnas ena problem var att de var för respektfulla när de inte hade bollen så var det andra att de var för oskickliga när de väl fick den. Jag tror att det hänger ihop. Ett lag som går ut i en negativ defensiv (till skillnad från en aggressiv) blir negativ även när de vinner boll. Elfsborg var ett avvaktande lag, ett försiktigt lag, ett Ellos i underlandet. De individuella misstagen (Fredrik Björcks passivitet, Johan Karlssons positionsmiss före 1–0) kom som ett resultat av den hållningen.

Det är naturligtvis kört nu.

Om Elfsborg vänder det här lovar jag att promenera Allégatan upp iklädd enbart en Skene IF-tröja.

Jag sysslar inte med sånt.

Och Valencia Club de Fútbol sysslar inte med underskattning och billiga misstag. Man dansar inte på Plaça de l’Ajuntament i natt, man korkar inte upp den finaste cavan.

Valencia–Elfsborg 3–0, kunde varit 6–0. Det är bara som det är.

ARTIKELN HANDLAR OM