Brassarna ville mäta konster, den australiensiska björnen ville slåss

FOTBOLL

MÜNCHEN

Inga ridåer, inga draperier och ingen scen - men återigen en fotbollsplan med hela världens blickar på sig.

Dags för den andra föreställningen av det som alla bestämt ska vara VM:s stora show.

Publiken gillade inte vad den såg den här gången heller.

På presskonferensen inför Australien-matchen gav sig Brasiliens förbundskapten Carlos Alberto Parreira på en metafor som jag gillade:

- Om en björn slåss mot en alligator - vem vinner?

Svaret?

- Det beror på. Om de slåss i vattnet så vinner alligatorn. Är de på land så vinner björnen.

Inom fotbollen brukar det pratas om att "få matchen dit man vill ha den", och det var det som Parreira menade.

I klartext: om matchen mot Australien skulle handla om att rulla boll och dribbla så skulle Brasilien vinna överlägset.

Det gjorde den inte.

Brassarna ville kanske mäta konster, men den australiensiska björnen ville slåss och såg till att få göra det.

Man får inte matcher dit man vill ha den - man tar dem dit.

Geniet Guus Hiddink hade plockat ihop ett oortodoxt 3-3-3-1-system för att få numerära överlägen där det behövdes, och de australiensiska spelarna sparkade på allt som rörde sig (och Ronaldo).

Det var inte särskilt vackert - 25-9 i orsakade frisparkar - men det gjorde matchbilden till Australiens.

Om det inte blir några explosioner?

Just nu är Brasilien ett lag som inte själva tar tag i matcherna och dikterar tempot, ett lag som gör motståndarna bra.

Få saker är enklare än att spela försvarsspel mot ett anfall som står stilla, och det är inte en slump att både Kroatien och Australien gjort tappra stormatcher mot brassarna.

Ronaldo och Adriano rörde sig visserligen fem gånger mer än i premiärmatchen, men fem gånger noll är fortfarande noll och en siffra som inte förändras av målet de lyckades göra. Precis som i premiären öppnade matchen upp sig när Robinho kom in och började springa, och öppna matcher är något som gynnar de här sydamerikanerna.

Ändå förstår jag såklart vad Parreira vill åstadkomma.

Han vill ge Ronaldo och Adriano tid att spela sig i form för att explodera i tid till de riktiga stormatcherna i slutet av turneringen.

Men om de inte blir några sådana då?

Just i dag är Robinho bäst

Min grundinställning har alltid varit att de elva bästa spelarna för stunden startar. Vill någon annan in i laget så är det upp till honom att visa att han ska ha chansen - inte tvärtom.

Just nu - just i dag - är Robinho den bäste forward som Brasilien har, och därför är det självklart att han också ska få spela.

Det löser inte alla Brasiliens problem - ser spelet likadant ut mot Japan kommer det att pekas en hel del fingrar mot både Roberto Carlos, Émerson och (viska det tyst) Ronaldinho också - men det är en enkel förändring för en tydlig förbättring.

Vi ska givetvis inte glömma bort att Brasilien trots allt har vunnit sina två första matcher, men vi ska inte heller blunda för att Australien inte är något Italien.

När det blir dags för åttondelsfinal kommer brassarna att ställas inför frågor som jag inte är alldeles säker att de har svaret på.

lll

Fansen på läktarna säger alltid något om ett fotbollslags själ och hjärta, och den karnevalssugna brassepubliken har blivit totalt utklassad i två raka matcher nu.

Den har varit sömnig, pösig och lite för övertygad om sin egen förträfflighet.

Det kan finnas en poäng här någonstans.

lll

Och appropå läktare.

Mer eller mindre officiella Fifa-partners delar ut gratis visselpipor utanför VM-matcherna, och det är fullständigt idiotiskt.

I går kom Scott Chipperfield loss på kanten, men släppte ut bollen eftersom något läktarsnille med pipa lyckats lura honom att han var offside.

Visselpipor borde förbjudas på arenorna. Jag skriver det inte som ett retoriskt grepp, utan jag menar verkligen det.

En person ska ha en visselpipa på stadion, och det är domaren.

lll

Och appropå läktare.

Jag brukar ha svårt med idrottens nybyggen, men efter San Siro tror jag att Allianz Arena i München är Europas bästa fotbollsarena.

Sverige mot Tyskland i en åttondel här vore en upplevelse stor som livet självt.

Erik Niva