Tid för en ny bragdmatch

FOTBOLL

Lars Roland Sandlin: Respekten för de kroatiska spelarna är större än för stadion – tipset blir 3–0 till hemmalaget

ZAGREB

Fredag kväll på Maksimir Stadion i Zagreb.

Inte alls så mäktigt som jag väntat mej.

Inte heller skräckinjagande.

Snarare ruffigt.

Den omtalade arenan visar upp sig som ett lappverk och ett fuskjobb av värsta slag med fyra olika läktartyper utmed de fyra sidorna.

Som en bedagad dam man försökt skruva ihop till 93-årskalaset - invigd 5 maj 1912 fyllde hon nyligen 93.

Att jag ändå bävar inför matchen har mer att göra med respekt för Kroatiens spelare än för stadion.

Sverige har de senaste åren skaffat sig en vana att kvala in till VM och EM på de mest bisarra ställen; alltid på bortaplan.

Till EM 2004 skedde det i den gigantiska grytan Slaskístadion i polska Chorzów.

Till VM 2002 gick vi en elektrifierad natt på Ali Sami Yen-stadion i turkiska Istanbul.

Inför EM 2000 togs den avgörande segern på det mer idylliska Stade Josy Barthel i Luxemburg.

I ett sådant sexårigt perspektiv passar alldeles utmärkt in i bilden detta Maksimir Stadion - med namn efter den ärkebiskop Maximilian Vrhovac som 1784 anlade den stora parken rätt över gatan.

Svenska förluster i Zagreb

Bortaplan, gärna lite ohälsosam miljö - och inte ens sista omgången i kvalet.

Efter att ha bevittnat U21-landslagets närmast nesliga 1-0-förlust i förorten Velika Gorica, hinner jag tillbaka till Zagreb för att studera den sista halvtimmen på den träning som, kvällen före match, alltid bara handlar om att bekanta sig med matcharenan, att känna på gräset.

Eller, som för Zlatans del, inse att gräset inte spelar nån roll för hans beslut att avstå.

Det är ju inte så många av spelarna som varit här tidigare. Inte många svenska lag heller för den delen.

Så sent som förra hösten föll Elfsborg, 0-2, mot Dinamo Zagreb i Uefa-cupen - men det var utan landslagsspelare; Anders Svensson hade ännu inte hittat hem.

Henrik Larsson, då i Celtic, kvalspelade 1998 till Champions League mot Dinamo, fick däng med 3-0 - så han vet hur det känns.

Roland uppsnurrad av tidernas bäste

Liksom Roland Andersson, vår assisterande förbundskapten...

Det var 1975 på detta stadion som Roland, högerback i landslaget, ställdes öga mot öga med en av världens just då bästa spelare, tidernas bäste jugoslav, Röda Stjärnans vänsterytter Dragan Dzajic.

När Roland i förra veckan presenterade landslagstruppen berättade han om mötet:

- Han dribblade av mej, väntade in mej och dribblade av mej igen...

Nyfiken, som man naturligt är i detta yrke, kollade jag vårt arkiv och kunde där läsa vad Aftonbladets utsände Thomas Carlson skrev:

"Aldrig förr har Roland Andersson blivit så uppsnurrad. Dragan Dzajic drog gång på gång ned orkaner av jubel, när han höll lekstuga med Roland.

Laguttagning med sikte på 0-0

Dzajic lyckades snurra upp Roland på alla de 99 sätt som finns beskrivna i fotbollens ABZ - plus 13 till som kommer i nästa upplaga."

Kroatien av i dag har ingen Dzajic, men man har många som gått i Dzajics, Sukers, Bobans och den elegante Asamovics skola. Man har framför allt aldrig förlorat en kvalmatch på hemmaplan.

Till sist: fick just höra det svenska laget.

Med Mattias Jonson.

Med Niclas Alexandersson.

Med en Anders Svensson ur form.

En laguttagning med sikte på 0-0. Det värsta: Jonson i stället för Allbäck.

Allbäck och Larsson har under 1436 minuter tillsammans varit med om att skapa 40 mål framåt, varav de själva gjort 14 resp 12.

Jonson och Larsson har totalt spelat nio (9 !) minuter tillsammans på topp, trots att den ene debuterade 1993 och den andre 1996.

Mitt tips blir därför: Kroatien-Sverige 3-0.

Lars Roland Sandlin ([email protected])