”Jag hörde hur de sjöng mitt namn”

avMichael Wagner

Publicerad:
Uppdaterad:

Andersson om drömmålet

Han hittade målet på hemmaplan för första gången på över två år.

Efteråt hade Petter Andersson, 25, svårare att finna orden.

– Känslan när publiken stod upp och applåderade är obeskrivlig, säger han.

Foto: Jan Kanning
Petter Andersson i gårdagens match.

Vid ställningen 2–0 för Groningen hemma mot ­Vitesse sent i går kväll fick Petter Andersson bollen mitt på planen.

– Jag bestämde mig direkt för att försöka gå på ­avslut. Jag hade haft ett par bra lägen tidigare där jag passade i stället för att skjuta.

– Försvararen hängde ­inte med och skottet...ja, det blev ganska bra, säger Andersson till Sportbladet.

Bollen skruvade sig mycket vackert in i närmsta krysset. Hyllningarna från 21 000 åskådare på ­Euroborg var lika vackra.

– Jag hörde hur de sjöng mitt namn. Fantastiskt, säger Petter Andersson.

’Känner av det ibland’

Det var hans första match från start på hemmaplan på två år.

I januari 2009 slet han av korsbandet i vänster knä. I september förra året var han tillbaka – för att slita av samma korsband i en reservlagsmatch.

För en månad sedan gjorde han comeback nummer två och har gjort kortare inhopp i fyra ligamatcher.

– Jag känner fortfarande av knäet ibland på träning. Då kliver jag av, jag blir rädd och då blir det stopp i skallen, ­säger han.

Inte fulltränad

I går spelade han 84 minuter. När han klev av stod ­Groningenpubliken upp och applåderade länge.

– Det var oerhört häftigt. Trots att jag bara hann med 15 matcher innan jag åkte på skadan så har de tagit mig till sitt hjärta.

Hur mår du nu?

– Jag är väldigt glad – och oerhört trött. Jag är inte tränad för att spela så här länge. Jag spelade på ren och skär glädje, säger Petter Andersson.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM