”Jag hörde hur de sjöng mitt namn”

FOTBOLL

Andersson om drömmålet

Han hittade målet på hemmaplan för första gången på över två år.

Efteråt hade Petter Andersson, 25, svårare att finna orden.

– Känslan när publiken stod upp och applåderade är obeskrivlig, säger han.

Foto: Petter Andersson i gårdagens match.

Vid ställningen 2–0 för Groningen hemma mot ­Vitesse sent i går kväll fick Petter Andersson bollen mitt på planen.

– Jag bestämde mig direkt för att försöka gå på ­avslut. Jag hade haft ett par bra lägen tidigare där jag passade i stället för att skjuta.

– Försvararen hängde ­inte med och skottet...ja, det blev ganska bra, säger Andersson till Sportbladet.

Bollen skruvade sig mycket vackert in i närmsta krysset. Hyllningarna från 21 000 åskådare på ­Euroborg var lika vackra.

– Jag hörde hur de sjöng mitt namn. Fantastiskt, säger Petter Andersson.

’Känner av det ibland’

Det var hans första match från start på hemmaplan på två år.

I januari 2009 slet han av korsbandet i vänster knä. I september förra året var han tillbaka – för att slita av samma korsband i en reservlagsmatch.

För en månad sedan gjorde han comeback nummer två och har gjort kortare inhopp i fyra ligamatcher.

– Jag känner fortfarande av knäet ibland på träning. Då kliver jag av, jag blir rädd och då blir det stopp i skallen, ­säger han.

Inte fulltränad

I går spelade han 84 minuter. När han klev av stod ­Groningenpubliken upp och applåderade länge.

– Det var oerhört häftigt. Trots att jag bara hann med 15 matcher innan jag åkte på skadan så har de tagit mig till sitt hjärta.

Hur mår du nu?

– Jag är väldigt glad – och oerhört trött. Jag är inte tränad för att spela så här länge. Jag spelade på ren och skär glädje, säger Petter Andersson.

ARTIKELN HANDLAR OM