Hatet mot managern

FOTBOLL

Sportbladets Peter Wennman: Redknapps liv förvandlades till ett helvete - på ett ögonblick

Foto: KÄNSLOLADDAT Känslorna svallade på läktarplats på St Marys i det heta derbyt i går. Hatobjektet nummer ett var Southamptons manager Harry Redknapp.

LONDON

400 extrainkallade poliser.

Livvakter runt tränarbänken.

Banderoller som skrek ut sitt budskap:

JUDAS! AS! SVIN! FÖRRÄDARE!

Fotbollen förbrödrar, som ni vet.

Nu var det inte Barcelona-Real Madrid det handlade om, inte heller derby i Manchester, Liverpool, Glasgow, Istanbul eller Milano - det var inte ens derby i Stockholm - utan en match på den engelska sydkusten mellan Southampton och Portsmouth.

Avståndet mellan städerna är inte mer än sisådär 2,5 mil, ungefär som mellan Gävle och Sandviken, så ett derby handlar det definitivt om.

Men även om fansen ogillar varandra så brukar det normalt inte vara värre än - som Paul Hayward skriver i Daily Telegraph - "två flintskalliga sjömän som slåss om en kam".

I går, emellertid: HAT.

Bakgrunden är förstås att Southamptons manager Harry Redknapp hoppade av från Portsmouth och skrev på för ärkerivalen mitt under säsongen - trots att han försäkrat att han inte skulle göra så.

För säkerhets skull tog han också med sig sina assistenter Jim Smith och Kevin Bond - samt mittfältaren Nigel Quashie. Alla bytte från blåvita träningsoveraller till rödvita snabbare än man kan knäppa med fingrarna.

Till och med Gefle IF:s och Sandvikens IF:s fans skulle hamna i bråk efter en sån grej.

Skyddas av tre livvakter

Och nu hade alltså ödet ordnat så att de två lagen möttes på St Marys i Southampton i FA-cupens fjärde omgång.

Harry Redknapp var en skakad man. Efter att ha pekats ut som en Judas, fingrande på trettio silverpenningar, förvandlade Portsmouths fans hans liv till ett helvete på ett ögonblick.

Efter att ha varit hjälte fick han nu motta sadistiska mejl, hatramsor, graffiti längs M27:an mellan städerna - plus att "Pompey"s" fans publicerade Redknapps telefonnummer på internet.

Harry försökte tona ner det hela och sa att "det är bara fotboll, inte tredje världskriget", men han var som sagt en pressad man och skyddades av tre personliga livvakter under matchen.

När Southampton avgjorde på straff på stopptid, vid ställningen 1-1, gick det som en våg av lättnad över Harrys trötta uppsyn. Det var som att beskåda en ansiktslyftning.

Och tacka sjutton för det: om det blivit

1-1 hade returen gått i Portsmouth - en ännu värre mardröm för Redknapp.

Fansens hat avspeglade sig också på matchen som sådan. Det var verkligen ett litet fotbollskrig det handlade om, och inte blev det bättre av de kontroversiella domslut som kom i andra halvlek.

Sedan Anders Svensson mycket snyggt spelat fram Matt Oakley till 1-0 kontrade gästerna omedelbart och fick straff när Diomansy Kamara fälldes av Claes Lundekvam. Det var en rätt klumpig tackling av Lundekvam, men Kamara föll också väldigt snyggt när han inte längre kunde nå bollen. Var det en filmning borde Kamara byta namn till Kamera - men säker på saken är jag inte.

Var det verkligen hands?

Ännu svårare att bedöma var situationen som gav Southampton straff när klockan stod på drygt 91 minuter.

Var det verkligen hands på Matt Taylor? Efter att ha sett minst tio repriser tycker jag det ser ut som om halva bollen tar på axeln.

I ett sånt läge, på stopptid i ett hett derby vid ställningen 1-1, borde man självklart fria hellre än fälla. Det var också exakt vad huvuddomaren Steve Bennett gjorde.

Men nu beslöt sig återigen en linjeman för att göra rätt för sin tjusiga titel "assisterande domare" och vinkade för hands.

Jag vet inte hur många gånger på sistone som männen på linjen varit inblandade i kontroversiella och avgörande beslut. Däremot vet jag att sopåkarna var lika duktiga på att tömma soptunnor innan de började kalla sig "hygientekniker". Och jag antar att debatten om videokameror i straffområdet tar ny fart nu.

Tre svenskar fick uppleva mys-pys-stämningen i Southampton - Anders Svensson, Micke Nilsson och Andreas Jakobsson - och den förstnämnde hade defintivt en av matchens känsligaste fötter.

Annars var det, som sagt, mest andra känslor det handlade om.

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM