Supportersånger? Då är EM redan avgjort

FOTBOLL

Bank: Nordirland firade med de som var här, de firade för den som saknades

TOULOUSE. En kort Leonard Cohen-recension av Nordirland i detta EM:

De är fula.

Men de har musiken.

Ett mästerskap måste ha sina ledmotiv, och när det kommer till supportersånger är turneringen redan avgjord.

Nordirland vann.

För ett par veckor sedan kopplade Wigan-supportern Sean Kennedy upp sig på sitt youtube-konto och spexade loss med en egenskriven hyllningssång. Texten handlade om kulthjälten Will Grigg, bänkspelare i landslaget och målkung i Wigan, musiken snodde han från en monsterhit från 90-talet:

Will Grigg’s on fire

Your defence is terrified

Ja, och efter den refrängen var sig inget likt.

Sången spred sig, Kennedy fick en gratis säsongsbiljett av klubben, landslagsfansen vrålade den på pubar och läktare – och när ramsan gjordes om till discodänga och släpptes häromveckan rusade den rakt upp på iTunes tio-i-topp-lista över nerladdningar.

Hamster tippade rätt

Jo, det har till och med gått så långt att en husdjursaffär i Stockport låtit en hamster som de döpt efter Will Grigg knata runt i en plastboll för att spå Nordirlands resultat i EM (hamstern förutstpådde en förlust mot Polen, men trodde på vinst mot Ukraina).

Det var med den musiken 40 000 fans åkte till Frankrike, det var den sången de skrålade när de drog till Nice för att festa runt med motståndarsupportrar och lokalbefolkning. De hade knappt ett anfall i matchen mot Polen, de spelade dunderprimitiv fotboll, men vadå – hade de fått biljett till partyt så tänkte de ju passa på att festa också.

Och sedan tystnade allt.

24-årige Darren Rodgers spelade fotboll hemma i Brougshane, jobbade som elektriker och såg Nordirland möta Polen.

– Vi hade grymt kul med Darren på tåget mellan Paris och Nice. Han var så stolt att vara här, att få stötta vårt lilla land, sa en representant för den officiella supporterklubben.

Ett helt nytt lag

Sent på natten efter matchen i Nice tog allt slut. Darren Rodgers rasade ner över ett räcke på Promenade des Anglais i Nice, han föll åtta meter och slog sig så illa att hans liv inte gick att rädda.

– Det som supportrarna gjorde den dagen, stämningen de skapade för vår skull… och sedan vaknar vi dagen efter och får höra att en av dem gått bort. Det är svårt att ta in, sa vänsterbacken Jonny Evans.

Det finns spelare i laget som var bekanta med Darren Rodgers, Nordirland är inte ett större land än att den sortens förluster märks.

Nu hade tiotusentals supportrar åkt vidare till ovädret i Lyon för att sjunga sig igenom 90 nya minuter och hoppas på en skräll ingen av dem egentligen trodde på.

En fattades.

Nordirlands förbundskapten Michael O’Neill skyflade om rejält i sitt lag efter plattmatchen mot Polen. Fem nya spelare i startelvan (ingen Will Grigg), ner på 4-4-2 istället för 3-5-2. Det var svarta sorgband på planen, applåder i den 24:e minuten, sånger under matchen.

Och Nordirland var ett helt nytt lag.

Ukraina har ju sina kantfantomer Jarmolenko och Konopljanka, ett lag som är som gjort för flödande kontringsfotboll. Men här fanns inga ytor, och de som fanns hann de aldrig spela sig fram till.

Firade för den som saknades

De trodde att de skulle kunna metodrulla sig förbi nordirländare som packade ihop laget runt mittlinjen, och slet oavbrutet i acceptabelt synkroniserad press.

Nordirland däremot visste exakt vad de hade och vad de saknade. De rusade fram i kontringar med två-tre spelare, sköt ur alla möjliga om omöjliga lägen (mot Polen sköt de inte alls), tog tillvara på sina hörnor och frisparkar.

Craig Cathcart hade en farlig nick på hörna, kaptenen Steven Davis avslutade vasst efter frispark, och lagom till andra halvlek hade de närmat sig tillräckligt.

WBA-brunkaren Gareth McAuley, 36, kom upp högst på en frispark och skallade in 1–0.

Superduon på Ukrainas kanter kom i princip ingenstans, istället såg de matchen hackas sönder av nervositet och en hagelstorm, och till slut återstod inget annat än individuella desperationsförsök från Konopljanka.

Det sammanlagda marknadsvärdet för Nordirlands startelva skulle inte räcka till att köpa loss Konopljanka, men den som fått för sig att sådant spelar någon roll sov sig igenom både Ungern–Österrike och Island–Portugal.

För åtta år sedan blev Jonny Evans världsmästare med Manchester United. Jag har inte frågat honom, men jag tror inte att det gick upp mot det han just upplevt en oväderskväll i Lyon.

De sparkade ifrån sig, de offrade sig i varenda närkamp, de spelade verkligen ingen vacker fotboll, men de vred ut varenda svettdroppe ända tills Niall McGinn tryckte in en 2–0-retur efter 95 minuter.

För första gången har Nordirland vunnit en EM-match i fotboll. De firade med de som var här, de firade för den som saknades.

ARTIKELN HANDLAR OM