Framåt marsch för Månadens tränare

FOTBOLL

Prahl har gått från korpral till general men vill inte gå ända till förbundskapten

Bo Lundgrens fynd, bondsonen från Österlen, har stigit snabbt i graderna.

”Tom Prahl – vår general”, heter det i Malmö.

– I Halmstad och Trelleborg var det ”Korpral Prahl”. Men man kan snabbt bli degraderad också, säger Tom Prahl, Månadens tränare i svensk fotboll.

Också Malmös bronsorkester låter sig ledas av MFF-generalen Tom Prahl. Det är mycket musik hemma. Min fru är musiklärare och båda mina barn sysslar med musik nästan på heltid. Pågen har till och med lärt mig uppskatta viss hårdrock, säger Tom Prahl, utsedd till Månadens trånare av Svenska fotbolltränareföreningen, Svenska Spel och Sportbladet.

Det är ett typiskt uttalande av Tom Prahl; att man snabbt kan bli degraderad.

MFF:s sportchef Hasse Borg besriver sin försiktige general just så: ”Tom är aldrig nöjd, han hittar hela tiden nya saker som måste förbättras, hur bra det än går. Jag ser det som en positiv egenskap”.

– Men det kan vara en brist hos mig – att aldrig kunna slå sig till ro och kunna njuta. Man är lite av självplågare, säger Prahl, som fick priset som Månadens tränare i juni efter fyra raka segrar och målskillnaden 11-1.

Han är naturligtvis stolt över utmärkelsen.

– Vi tränare har våra löner och vår anställning, men inga utmärkelser. Jag tycker vi också borde få en plakett när vi vunnit SM-guld, men det är bara spelarna. Man har tittat med lite avund på England, där de haft ett sånt här pris.

Tom Prahl nådde stora framgångar med, om uttrycket ursäktas, småklubbar där förväntningarna var låga. Han talade ofta under den tiden om att han trivdes bäst i den miljön; där kraven var låga och han fick tid att bygga upp ett lag.

– Det passade bra då. Men det här jobbet är tidsbegränsat, och det kan vara bra att prova på utmaningar. Men det var med sorg i hjärtat och stor vånda jag lämnade Halmstad.

Han kom till storklubben Malmö, drömföreningen sen barnsben.

– Jag brukade åka och titta på Malmö FF som ung. Men som grabb trodde aldrig att jag skulle få träna MFF. Det fanns inte.

Däremot fanns planerna tidigt på att bli fotbollstränare.

– Ja, att instruera och fixa och dona. Det har funnits i skallen hela tiden.

Lovande vänsterinner

Organiserad idrott blev det i Onslunda IF. Redan som 15-åring var Prahl med i a-laget, innan han gick till division tre och Tomelilla IF, där han var en lovande vänsterinner.

Drömmen var att bli idrottslärare, men han missade intagningen till GIH i Stockholm med en tiondels poäng och for i stället till Köln för att utbilda sig i tre år.

Hemkommen därifrån blev han redan som 23-åring tränare i moderklubben och lade ner sin egen spelarkarriär.

– Jag var helt enkelt inte tillräckligt bra för att lyckas som spelare, säger Prahl.

Efter sju år med Onslunda i division fem (och ett mellanår i IFK Trelleborg) ringde Bo Lundgren.

Japp, den nuvarande moderatledaren Lundgren var IFK Kristianstads (gamla division tre) sekreterare och värvningsansvarige i slutet av 1970-talet och han har beskrivit Tom Prahl som sitt största fynd som fotbollsledare.

– Nja, vi var ett team, men det var nog jag som pratade med honom först, säger Lundgren.

Tom Prahl:

– Bosse var föreningens starke man. Jag pratade med honom varje dag i tre års tid. Nu ses vi inte ofta, senast var det på Fotbollsgalan i vintras. Det blir nåt julkort och sådär.

Det var Bo Lundgren som köpte en diktafon till Prahl så han kunde snacka in sina tankar efter träningarna i bilen mellan Kristianstad och hemmet på Österlen.

Annars formulerar Tom Prahl hellre sina tankar på papper.

– Det är ett bra sätt för mig att tänka. Det är därför jag alltid skriver mina egna krönikor i programbladet.

Läser du vad tidningarna skriver?

– Jag har en morgontidning som jag läser. Kvällstidningar köper jag bara när det gått bra, definitivt inte när vi förlorat för då har man sina egna funderingar och tankar och vill inte röra till dem för mycket.

Från Kristianstad, via Kirseberg i åtta år (gamla trean), kom Prahl 1990 till Trelleborgs FF, som han tog upp i allsvenskan, erövrade två fjärdeplatser med och slog sensationellt ut Blackburn ur Uefa-cupen 1994.

”Så osannolikt”

– Det roligaste jag varit med om inom fotbollen.

–Det var så osannolikt, Blackburn var Englands bästa lag då och tränades av Kenny Dalglish.

I Halmstad blev det två SM-guld på sex år, och i fjol kom han så till Malmö – föreningen han inte ens vågat drömma om som ung grabb från landsbygden.

Det var här i Malmö kraven skulle vara hutlöst höga på snabba resultat och det inte skulle finnas tid att bygga ett lag på lång sikt.

Men Tom Prahl har fått tiden, förtroendet och fansens tålamod och respekt.

– Vi fick framgångar tidigt och supportrarna har varit väldigt uppmuntrande och visat tålamod.

– Det måste finns en realism i det hela, ifjol var det inte realistiskt att vinna SM-guld. Men skulle vi inte lyckas så... går det snabbt.

Kan det inte ha att göra med din personlighet också att alla visar sånt tålamod?

– Det kan man ju hoppas. Är det så är det roligt.

Det är en enorm fokusering på allsvenskan just nu – vad tycker du om att stå i centrum?

– Det är inte så farligt. Jag är väl känd för att inte alltid svara i telefon. Jag vill inte vara allmänhetens egendom och kan leva precis som jag alltid gjort.

Vad driver dig som tränare?

– Framgång och ha det bra privat. Det här är ett yrke som andra. Det handlar om att försörja sig, och vi kan ju inte gå i pension så man försöker lägga undan lite för jag tror inte jag kan gå tillbaka till skolan som 60-åring.

– En personlig dröm är att bli tränare utomlands, det skulle vara roligt och inspirerande.

Prahl nämns ofta som en kandidat till förbundskaptensposten.

Inte intresserad

– Nej, det har jag inga förhoppningar på. Jag är inte intresserad, säger Prahl, och verkar uppriktigt ogilla tanken.

– Det om något är att stå i centrum. Det är som att vara domare – en hopplös uppgift där du får skäll från alla och man tar heder och ära av personen.

Prahl tycker att Tommy Söderberg behandlats mycket illa i svensk media.

– Tommy är en sympatisk person med bra värderingar han fått för lite credit för. Det är lite gammaldags värderingar som inte är så opportuna – de bygger inte på individualism och följer väl inte trenderna.

Han har tagit råd av Tommy Söderberg:

– Ja, ”har man grundat bra så kommer resultaten så småningom”.

Om inte:

– Jag har gjort så mycket och haft såna framgångar att skulle det gå snett så tål jag det.

Och dessutom: Prahl rimmar inte på malaj...

Mer fakta om Tom Prahl längre ned på sidan.

Johan Flinck

ARTIKELN HANDLAR OM