Varför så loj? Dags att axla manteln som världsanfallare

FOTBOLL

En träningslandskamp, ett till intet förpliktande genrep, säger du om 1-1 mot Chile.

Då skulle det alltså inte spela någon roll, att Zlatan Ibrahimovic var så dålig och ointresserad som han var.

Förmodligen inte.

Men nu är det ändå en krönikörs uppgift att hissa varningsflagg, när han ser något oroväckande.

Alltså gör jag det.

Idag får Zlatan en etta i Sportbladets betyg mot en femma för Fredrik Ljungberg, vilket alltså visar hur mycket mer Ljungberg betyder för det svenska spelet än individualisten Zlatan.

Sverige hade tio skott under matchen, varav sex på mål.

Inte ett enda kom från Zlatan. Varken på eller utom.

På mål: Henke tre, Jonson, Ljungberg och Källström varsitt.

Utom: Källström, Mellberg, Jonson och så Anders Svenssons nick i stolpen.

Så: vad gjorde Zlatan.

Egentligen ingenting annat än att han agerade måltavla för chilenska tacklingar.

I nionde minuten prickade Jorge Acuña in sin första glidtackling, i elfte glidtacklar Jorge Vargas, i 13:e blir han nedriven av Pablo Contreras...

Ja, så höll det på tills vår Juve-stjärnan tröttnade.

Skottvillig - i vanliga fall

Det riktigt oroande med Zlatans loja intresse eller oförmåga att komma till skott hittar vi i senaste numret av det officiella Champions League-magasinet, där man rankar CL:s 50 bästa anfallare och har all möjlig statistik på dessa.

Milans Sjevtjenko toppar före Barças Eto"o och Arsenals Henry med Zlatan på 21:a plats och Barça-Larsson på 30:e.

Där ser vi att endast topptrion plus Lyons norrman John Carew har i CL skjutit fler skott på mål än Zlatan med sina nio.

Så varför så loj nu?

I statistiken ser vi också, inte för att det har med detta att göra, att Zlatan däremot är överlägsen vinnare i grenen att springa offside: 25 gånger mot 19 för tvåan, klubbkamraten Trezeguet, och 14 för trean Miccoli, Benfica.

Tillbaka till genrepet och Zlatan: ALLT var inte elände utan han spelade fram Ljungberg till dennes chans, han bröstade fram bollen till ett Henke-skott, och han nickskarvade en gång mycket snyggt bakåt till Anders Svensson, som dock blev av med bollen.

Någon tyckte att han borde ha blivit utbytt redan i paus eftersom han gick på trekvartsfart och var rädd att skada sig.

Bättre back denna gång

Det tycker inte jag. För att rätt kunna bedöma omgivningen var det viktigt att man hade samma anfallspar hela tiden. Det är en poäng med såna här matcher.

Niclas Alexandersson mycket bättre som högerback nu än mot Finland, medan däremot Erik Edman till vänster hade stora problem. Mittbckarna Mellberg och Lucic blev avslöjade vid målet, Linderoth felaktigt varnad.

På mitten hävdar jag fortfarande att Svensson och Ljungberg med Källström är rätt lösning, även om det inte verkade så just här.

Allra bäst var Chile.

Nog måste man väl ha rätt att få önska sig Chile tillbaka.

Med en publik som gjorde Sverige till bortalag och med såna publiklirare som målpassaren Jorge Valdivia från Colo Colo och den blott 17-årige speedkulan med överstegsfinterna Alexis Sanchez från Cobreloa på 2400 metershöjd i Anderna som redan lär ha varit i italienska Udinese.

Gamla tider gäller än

Till sist till Lasse Lagerbäck bara ett visdomens ord från William Randolph Hearst, den store tidningskungen:

"Ni måste förstå att journalistens första plikt är att få tag i nyheterna och trycka dem."

Det gällde både i San Francisco Examiner och i New York Journal på Hearsts tid, han levde 1863-1951.

Det gäller än idag på Aftonbladet.

Läs också:

Lasse Sandlin