Paparesta hindrade en ny katastrof

FOTBOLL

Simon Bank: Il derby della stupidità

När myntet kastades från Olimpicos läktare var det knappt värt något.

När det landade kunde det kostat Rom hur mycket som helst.

Il derby della capitale?

Nä, il derby della stupidità.

Idioterna var på väg att göra det igen.

Luciano Spalletti har inte gjort allt rätt sedan han tog över Roma. Han har väl inte gjort särskilt mycket rätt alls, om man ska vara ärlig. Men hans analys efter derbyt i går kväll var exakt.

- Jag tyckte att Paparesta var en av de bästa på planen, sa Spalletti.

Sant. Gianluca Paparesta, toppdomaren från Bari, gjorde en utmärkt match och lyckades till och med när han fick ett mynt i ansiktet (det var nära ögat) med en domares främsta uppgift: Att inte märkas.

Paparesta tonade ner händelsen och lät spelet fortsätta. Jag beundrar honom för det, samtidigt som man undrar vad det kommer att ha för betydelse för italiensk fotboll på längre sikt.

Det här är ju nolltoleransens år.

Det här är hösten då förbundet och Lega Calcio satt säkerheten och kampen mot våldet främst, så långt att de till och med skrämt bort 20 procent av publiken med kontrollsystem och krånglig biljettadministration.

Seger för fotbollen

Ligan har gått ut och förklarat att den inte tänker acceptera några fler skandalmatcher. Inget som Inter-Milan i Champions League i våras, inget som Rom-derbyt 2004. Men igår kastades ett mynt i ansiktet på Paparesta, och spelet fick gå vidare.

Det var en seger för fotbollen och för de som var på plats för att se en match. Kanske en seger för förnuftet också.

Men för nolltoleransen var det en katastrof.

Annars slapp Roma några nya katastrofer, och det var klubben säkert väldigt tacksam över. Inför derbyt dök 500 tifosi upp vid träningsanläggningen Trigoria, med en stor banderoll med tydliga bokstäver, ett tydligt budskap:

"A voi la scelta: o il paradiso o l"inferno". Valet är ert: till paradiset eller helvetet.

Det blev varken eller.

Det blev en kväll till i den mitt-i-tabellen-mediokra verklighet som stolta, vackra Roma lärt känna alldeles för väl. Lazio avvaktade i en imponerande välorganiserad defensiv som liknade julgransformationen 4-3-2-1. Ett styrspel som Roma hade väldiga problem med, uppspelen fastnade tidigt och Francesco Totti hamnade, i brist på andra playmakers, allt längre ner i planen.

Det har vi sett förr, för ofta.

Ålderman i målet

Simone Perrotta var blek som central mittfältare. Det har vi sett hela säsongen. Första halvleks bäste mittfältsromanista hette Liverani - och han spelar i Lazio nu för tiden.

Lazio tvingades ställa upp med Marco Ballotta, 85 år, i mål - men Roma hotade honom sällan. Det såg, ärligt talat, ganska avmätt ut på planen. Den enda okontrollerade passion man såg fanns i Paolo Di Canios ögon (de gånger jag vågade titta), och de enda tuffa smällar som delades ut drabbade alla stackars Valon Behrami.

Lazio fick igång ett snabbare, bredare spel efter paus, men det varade inte särskilt länge.

Den 76:e säsongens första Rom-derby var en 0-0-match.

Med två förtrollade ögonblick.

Varm kärleksförklaring

Francesco Totti må ha en hjärna av ludd emellanåt, men han har ett hjärta av renaste guld. På Taddeis andra frispelning slog han in 1-0 med högerfotens utsida, och firade med en humoristisk, varm kärleksförklaring till sin höggravida Ilary. Kan man annat än älska honom?

Ett fenomenalt Cesar-inlägg och pinsamt bolltittande från Christian Chivu gav Tommaso Rocchi chansen att för ovanlighetens skull nicka in ett mål. Han gjorde det väldigt fint.

1-1 var ett bra resultat för Lazio, och det var i alla fall ingen katastrof för Roma.

Tack vare Paparesta klarade de sig dessutom från en riktigt stor katastrof.

De ska nog inte räkna med sådana tjänster fler gånger.

Derbyts mest tragikomiska händelse var annars att se hur Montella firade Tottis mål. Medan kaptenen födde fram en fotboll stupade Montella handlöst över en reklamskylt. Det lilla flygplanet har glömt hur man flyger.

Välkommen tillbaka, Pippo Inzaghi. Bland alla avmätta fotbollsmiljonärer är det en befrielse att se någon som blir gladare än alla fans när han gör mål.

Äntligen mål för Zlatan Ibrahimovic. Intressantast var det att se hur Stovini, mittbacken, respektfullt sjönk hela vägen in i eget mål för att slippa bli lurad. Den sortens respekt får man inte - den förtjänar man. Det kommer fler Zlatan-mål framöver.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM

Serie A