Från misslyckad – till idol

FOTBOLL

Sida vid sida i Ajax – sedan gick karriärerna åt varsitt håll...

KAIRO

Två unga talanger kom samtidigt till Ajax.

Den ena klackade in bollar i krysset och flyttade till Juventus.

Den andra hade allt, men slängde bort det.

Nu kämpar Mido för att vinna Afrikanska mästerskapen åt sitt Egypten – och för att nå tillbaka till samma nivå som Zlatan Ibrahimovic.

Beskedet kom i början av mars 2003.

Ahmed ”Mido” Hossam hade gjort sitt i Ajax.

Tränaren Ronald Koeman mötte den holländska pressen, och berättade om varför en tumultartad tid nått sitt slut:

– Tyvärr har det varit för många problem med Mido, för många incidenter. Han har bland annat kastat en sax mot huvudet på Ibrahimovic.

Det Koeman berättade gällde inte bara en fotbollsspelare som valt fel väg i karriären – det var också en historia om två kompisar som blivit osams.

Mido och Zlatan, Zlatan och Mido.

De två hade varit ett begrepp i Amsterdam, en kombination som hörde ihop.

De kom samtidigt, var i samma ålder, hade spelstilar som påminde om varandras och såg till på köpet likadana ut.

Många såg dessutom två ynglingar med ungefär samma karaktärer och intressen. Johan Derksen från ansedda tidningen Voetbal International beskrev dem som?

– Två trubbelmakare som mest är på diskotek hela tiden.

Nu var den tiden över. Ler och långhalm hade skiljts åt och slagit in på olika stigar.

Zlatan Ibrahimovic hade hittat rätt i Amsterdam och skulle precis kliva över tröskeln till världseliten.

Mido var på väg ut på en resa som skulle ta honom till fyra klubbar i fyra länder på mindre än två år.

Skolkade – för att spela fotboll

Ahmed ”Mido” Hossam har aldrig låtit sig styras av regler och bestämmelser.

När han växte upp i Kairo brukade han skolka för att spela fotboll – och sedan muta brevbäraren så att de bekymrade breven från skolan inte skulle nå hans föräldrar.

Hur han fick pengar till mutorna? Jo, han använde de tre egyptiska pund (ungefär fyra kronor) som hans pappa alltid gav honom i vinstbonus.

Bluffandet betalade sig.

Redan som 16-åring fick han det alla egyptiska fotbollskillar drömmer om – ett proffskontrakt i Europa.

Belgiska Ghent blev holländska Ajax, och en egyptier i tonåren förvandes till ”Prinsen av Kairo”.

Allt flöt – på planen och utanför.

Målen rasade in, och med dem kom äran, pengarna och berömmelsen.

Innan Mido fyllt 20 år var han nationalhjälte för 80 miljoner egyptier. Han var landets rikaste och mest berömde idrottsman.

Han blev tillsammans med Fröken Belgien, han hängde på kändisfester och köpte dyra bilar.

Och någonstans mitt i allt tappade han bort sig själv.

Zlatan bänkad

När de två kom till klubben var det Mido som klarade av anpassningen till Ajax – och Zlatan Ibrahimovic som hade problem.

Säsongen 2001-02 var deras första i Amsterdam, och när den summerades hade Zlatan mest suttit på bänken.

Mido hade konkurrerat ut honom som center, och fått priset som bäste unga spelare i den holländska ligan.

Kanske gick allt lite för lätt för Mido, kanske var livet lite för bra.

Under andra säsongen i Ajax började bråken runt honom, samtidigt som allt lossnade för Zlatan Ibrahimovic.

Svensken hade förstått vad en professionell inställning verkligen innebar, och när Mido drog iväg till något disko förberedde sig Zlatan i stället för träningen dagen efter.

Mer behövdes inte. Plötsligt var rollerna ombytta.

Mido gnällde

Plötsligt var det Zlatan som var förstavalet, som gjorde målen och som fick de positiva rubrikerna.

Mido fick finna sig i en tillvaro i kulisserna, och han gillade den inte för fem gulden.

Han gnällde i pressen, han muttrade till agenter, han bråkade med tränare – och en dag sägs han så ha kastat en sax mot killen som varit hans bäste vän.

Karriären spårade ur.

Mido drog till Celta Vigo – och misslyckades.

Han fick en chans i Marseille – men tog den inte.

Han försökte i Roma – men fick inget förtroende.

Han såg ut att bli ett varnande exempel som fotbollstränare kunde skrämma unga begåvningar med: ”Titta, så illa kan det gå för den som kastar bort sin talang”.

Större stjärna än någonsin

Februari 2006. Mido är hemma i Kairo för att spela Afrikanska mästerskapen för sitt Egypten. Han gör det som större stjärna än någonsin tidigare.

I England hittade han ett Tottenham som verkligen trodde på honom och gav honom förtroende.

I Egypten hittade han en kvinna som han gifte sig och skaffade barn tillsammans med.

Det såg illa ut, men Mido har inte bara blivit kompis med Zlatan igen – han har dessutom hittat tillbaka till sig själv.

– Jag har levt och lärt den hårda vägen. Jag var väldigt ung när jag åkte till Europa, och ute på egen hand begick jag misstag.

Han summerar:

– Jag har förändrats oerhört mycket, både som spelare och person. Gårdagens Mido levde bara för stunden. Dagens Mido ser längre och tänker på framtiden. Det går att säga att jag börjat om från början – jag är en helt ny Mido.

Under de senaste veckorna har Mido behövt all nyfunnen stabilitet och mognad. Hemmapublikens krav på Egypten är enorma, och Mido lagets stjärna och galjonsfigur.

Hittills har allt gått precis så bra som någon kunnat hoppas.

Mido nickade in det förlösande 1-0-målet i premiären mot Libyen, och Egypten har avancerat till semifinal.

Huvudpersonen stod visserligen över gårdagens kvartsfinal med en ljumsksträckning, men kommer att vara tillbaka till semin på tisdag.

Än en gång kommer Mido att stå i centrum – men han kommer att göra det med nytt perspektiv på fotbollen.

– 80 miljoner förväntar sig att vi vinner, men det är ändå bara sport. När jag är tillbaka i Kairo ser jag vad riktig press är. Press är att ha en sjuk son – men inga pengar till sjukhuset. Press är att ha tio barn – men ingen mat.

Varje fotbollstränares dröm är ett gammalt huvud på unga axlar, och kanske ordnar sig allt till slut för talangen som verkade tappa greppet.

Han pratar som en man som lärt sig ett och annat om livet – men Ahmed ”Mido” Hossam är fortfarande bara 22 år gammal.

Erik Niva