Glappkäften hade rätt

FOTBOLL

VANCOUVER. Vi har alltid älskat att lyssna på honom, på Sveriges största, slugaste sportkäft.

Först idag, först efter en av de mäktigaste bragder vi sett så sänker vi blicken en decimeter eller två.

Fenomenale Ferry har fått en guldmedalj om halsen.

Glappkäften hade rätt.

Det är så att man grinar.

Svenskfolket nere i målfållan i Whistler kramar om varandra och kramar om varandra igen, det dröjer ett par minuter innan de får träffa Ferry och då är Pichler bortom räddning och sans.

Det ser inte särskilt svenskt ut.

Det är inte särskilt svenskt heller.

Vågat prata om guld

Pichler, mannen bakom mannen, är en galen tysk tulltjänsteman som fått sina adepter att gå genom eld och vatten på ett sätt som väldigt få svenska idrottare orkat göra. Det handlar om tro. Björn Ferry, mannen, är en galen Storuman-åkare som aldrig slutat prata, aldrig slutat ställa sig längst fram och älska varje sekund av strålkastarljuset. Det handlar om tro, det också.

Ferry har vågat prata om guld, vågat tänka på guld, vågat visualisera det varenda dag som han plågat sig genom Pichler-programmen. Han sa före OS att det mest skulle kännas naturligt om han gled i mål på det där norskplagierade, benspretande sättet – eftersom han hade sett det tusen och åter tusen gånger redan.

Just i detta nu ser jag hela skillnaden mellan en glappkäft och ett geni:

Den hänger om Björn Ferrys hals och glittrar så vackert att varenda svensk får något fuktigt i ögat.

Missa inte intervjuerna efteråt

Han visste redan i förväg att banorna i Whistler skulle passa honom, de är mer lättkuperade än utmanande, och om bara skyttet stämde visste han att ingenting var omöjligt i jaktstarten. Tre bomfria skytten och den tillåtna enda missen i den sista, sanslösa duellen mot Vincent Jay på sista vallen.

Resan hem var Björn Ferrys smekmånad med guldet han visste att han kunde ta, det var de sista minuterna i ett vanligt liv.

När han gled in i mål var han inte längre bara en glappkäft.

Han var en OS-saga, en mästare, en ledare som nu kan dra med sig den svenska OS-truppen in i ett glädjerus som varar hela OS.

Björn Ferry, bäst i världen. Glappkäft och guldgrabb.

Missa för allt i världen inte intervjuerna efteråt.

avSimon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM