Allsvenskan är som ett roulette-spel med klubbarnas existens som insats

avPatrik Brenning

FOTBOLL

En farmarliga eller en utmanare i Europa-spel?

De allsvenska klubbarna väljer själv svensk fotbolls framtid.

Men det handlar om ett roulette-spel med miljoner och klubbarnas egen existens som insats.

När guldchansen nu är borta väljer AIK att sälja Teteh Bangura. Affären var oundviklig för klubben som blöder ekonomiskt, gjorde nio miljoner minus förra året och inte längre hade någon sportslig möjlighet att fylla de gapande svarta pengahålen i bolaget. Det är dagens verklighet när allsvenskan är på väg att förvandlas till en ren farmarliga.

Agenter, och inte klubbar, scoutar numera i stor utsträckning framtidens stjärnor och placerar ut dem i strategiskt valda klubbar – för framtida vinster. De allsvenska klubbarna har inte råd med någon större scoutingverksamhet och tvingas därmed tacksamt ta emot stjärnorna de erbjuds.

Det innebär samtidigt tysta överenskommelser där talangerna inte får stoppas när storklubbarna knackar på dörren. Blir så fallet riskerar föreningen att frysas ut av agenterna vid framtida stjärnfynd som istället placeras hos konkurrenten.

Belöningen kan bli enorm

Men det finns en annan väg som klubbarna måste vandra om de svenska lagen ska kunna utmana i Europaspelet. Det innebär samtidigt ett chansspel med miljoner och ibland klubbens egen existens som insats. Men belöningen kan bli enorm.

Malmö FF valde, till skillnad från många tidigare mästare, att inte sälja sina nyckelspelare efter fjolårets seger. Istället för att få in 15, 20 eller 30 miljoner på en spelare satsade MFF allt och behöll sin guldtrupp. Det innebar att resultatet visade minus 30 miljoner förra året och vd:n avgick. Det hade kunnat undvikas genom att ta den enkla vägen, skeppa iväg någon av nyckelspelarna och rädda resultat. En väg de flesta allsvenska lag valt de senaste åren. Men MFF klev in på casinot, kastade in alla marker på rött och kan nu räkna in vinsten. 40 klara miljoner som kan bli 100 miljoner om klubben slår Dinamo Zagreb i den sista kvalomgången till Champions League.

AIK blödde 2009 – hade inget val

Problemet med den strategin är vad som hade hänt om kulan stannat på svart. Då hade MFF:s ekonomiska vinning varit minimal, guldchansen redan borta och den ekonomiska krisen akut. Men det är en chansning de svenska lagen måste ta om allsvenskan inte ska bli för de stora ligorna vad AHL är för NHL i ishockey.

AIK har valt den enkla vägen. Efter guldet 2009 sålde klubben Jos Hooiveld och tappade Ivan Oboló. Sommaren efter försvann dessutom Jorge Ortiz. När klubben nu var på väg att lyckas bygga ett nytt storlag försvinner en av de viktigaste pusselbitarna redan innan de sportsliga framgångarna hunnit komma. Men AIK hade som sagt inget val – blödningen var i full igång sedan 2009.

Hade klubbledningen behållit guldlaget från 2009 och gett sig själva en ordentligt chans i kvalet till Champions League hade de kunnat haft ett storlag, en ekonomi i ordning och varit med i det allsvenska guldracet. Å andra sidan hade de lika gärna kunnat ha varit där konkurslaget Örgryte befinner sig i dag. Det är här klubbarna måste välja. Att ta steget in på casinot med livet som insats eller att tillbakalutade se på när allsvenskan faller mot avgrunden på Uefas ligarankning.

ARTIKELN HANDLAR OM