Kappelin: Vakna! Rasism är vardagsmat i Europa och i fotbollen

Foto: AP
Kalidou Koulibaly (till vänster) var i går tillbaka på arenan i Milano där han blev utsatt för rasistiska påhopp för en månad sedan.
FOTBOLL

Lördagskvällens stormatch i Serie A mellan Milan och Napoli slutade med antiklimax, 0-0.

Det var ett känsligt möte. Carlo Ancelotti gjorde premiär på San Siro som Napolis tränare mot sin gamla klubb Milan.

Dessutom var det på dagen en månad sedan de rasistiska attackerna mot Napolis svarta mittback Kalidou Koulibaly, i matchen mot Inter på samma arena.

Många fruktade att samma sak skulle hända igen. Men Milans supportrar ”nöjde sig” med att ge sig på Napolis tifosi. Gamla fördomarna mot syditalienare kommer ofta fram när klubben spelar i norra Italien. ”De stinker så att till och med hundarna sticker”.

Koulibaly måste ha varit spänd. Hans värdighet smulades sönder av Inters tifosi på Annandagen, men ännu värre var egentligen att matchen inte blåstes av. Här kan man verkligen tala om kränkning i ordets rätta bemärkelse.

Det finns nämligen regler mot rasism i italiensk fotboll. Men domarna vågar inte tillämpa dem fullt ut eftersom så många och starka intressen talar mot ett sådant beslut. En avblåst match där den skyldiga klubben automatiskt förlorar, är ett kännbart straff. Spelare som skulle kunna göra en enorm skillnad genom att uttala sig mot rasism öppnar inte munnen. Etik och grundläggande mänskliga värden är som bortblåsta på ett ögonblick. Pliktskyldiga ursäkter kommer alltid för sent och till och med regeringspolitiker slätar över.

Det borde inte behövas

Men att vräka ur sig rasistiska förolämpningar eller bua ut en spelare för hans hudfärg borde verkligen tas på allvar. Det är extra oroande att angreppen på svarta spelare blir allt vanligare i Italien. Koulibaly själv säger att det känns märkligt att bli en symbol för kampen mot rasism i dag. Det borde inte behövas.

Men det gör det. Det finns paralleller mellan händelserna på fotbollsarenorna och den alltmer utbredda främlingsfientligheten i hela västvärlden. Italien har stängt sina hamnar för flyktingbåtarna från Afrika och i princip upphävt rätten till uppehållstillstånd av humanitära skäl. I dagarna stängdes en stor förläggning i den lilla staden Castelnuovo di Porto utanför Rom och hundratals migranter tvingas lämna, utan att veta vart de ska ta vägen. Ett mänskligt öde fångades upp av italienska medier. En 19-årig senegales har hunnit bli fotbollsidol i staden. Han är framgångsrik bomber i den lokala klubben Castelnuovese. Hans fall är ett fint exempel på fotboll som en möjlig väg till integration. Men nu ska han bort, mot en oviss framtid.

Samtidigt, utanför Siciliens kust, ligger ett flyktingfartyg med 47 afrikanska migranter som inte tillåts komma i land. Inget annat europeiskt land vill heller ta emot dem. På fotbollsarenorna vrålar vuxna män förolämpningar mot svarta spelare.

Det kallas medkänsla

En av dem som har visat solidaritet med Koulibaly är Atalantas duktiga colombianska anfallare Zapata, som själv är svart. Han säger i en kommentar att han förstår hur det måste ha känts att spela en hel match mot en buande, upphetsad massa.

Det är faktiskt inte särskilt svårt att sätta sig in i det. Det kallas medkänsla.

Idag är det Förintelsens minnesdag i hela världen. Den 27 januari 1945 befriades fångarna i Auschwitz, det största av nazisternas koncentrationsläger. Omkring 6 miljoner judar mördades av nazisterna under andra världskriget, men även romer, homosexuella, funktionshindrade, politiska motståndare. Förintelsens minnesdag är ett tillfälle att reflektera över hat, rasism, antisemitism, intolerans och främlingsfientlighet. Allt det som åter är så närvarande i vardagen i Europa.

avKristina Kappelin

ARTIKELN HANDLAR OM

Serie A

AC Milan

SSC Napoli