Hanna Marklund: ”Vad är det med mig?”

avStefan Holm

Hanna Marklund, 41, hoppas att den svenska fotbollspubliken ska få uppleva ett nytt 2003.

Frågan är när.

– Det ska extremt mycket till för att Sverige ska ta medalj i år, säger silverhjälten som blev expertkommentator.

Peter Gerhardsson har fäst förbundsnålen i kavajslaget och presenterar VM-truppen, 23 spelare som ska kämpa för kung och fosterland i Frankrike. Han gör det i direktsändning, i programmet ”Efter fem” på TV4

Hanna Marklund, kanalens expert, är givetvis på plats i studion. Hon tog planet från Skellefteå till Arlanda tidigare under dagen och pratar och gestikulerar som hon alltid har gjort. Det är brett skelleftemål på bästa sändningstid. Hon har inga synpunkter på förbundskaptenens val av målvakter och försvarare och säger ”attityd finns hos na” om Magdalena Eriksson.

Foto: Stefan Holm

Hanna räknar inte med några knallar i truppen men blir överraskad när Gerhardsson läser upp namnen på alla mittfältare och anfallare.

– Det som förvånar mig är väl Julia Roddar, att hon är med, att hon är tillbaka i truppen. Jag trodde mer på Hanna Folkesson, som kanske har lite mer rutin, har spelat tillsammans med Seger och är lite vassare defensivt. Men, tillägger hon, Julia Roddar har också gjort det bra nu på slutet.

20 minuter senare har Hanna Marklund lämnat studion och slagit sig ner i en fåtölj i receptionen i TV4-huset. Hon analyserar sin insats och tänker på en dalkulla som hamnade i Kopparbergs/Göteborg FC och spelade till sig en VM-biljett.

– När jag säger att jag är förvånad över att Julia Roddar tar en plats i stället för Folkesson kan jag känna... Gud, där sitter hon och är superglad över att vara med. Jag har kvar spelarperspektivet men säger vad jag tycker. I grund och botten är jag en person som inte ser saker i svart eller vitt, som inte är stenhård. Det jag säger i en sändning ska jag kunna säga om spelaren står bredvid. Gör man det brukar man hålla sig på en hyfsad nivå.

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Lasse Granqvist och Hanna Marklund kommenterar tillsammans under VM i Frankrike

Under karriären spelade Hanna Marklund 118 landskamper och radade upp titlar med Umeå. Ingen kan ifrågasätta hennes fotbollskunnande och inför VM har hon specialstuderat både lag och enskilda spelare, även de som kommer följa VM från bänken. 

– Jag vågar nästan inte berätta men jag missade Liverpools vändning i Champions League. Det är hemskt, men samtidigt såg jag en gammal match med England. På flyget dagen efter matchen pratade alla om matchen... Vad är det med mig? Jag sitter i min egen värld och vill komma ner till detaljnivå om varje spelare. Vad blir det för skillnad om den avbytaren kommer in? Hur är formen? Hur har det gått i klubblaget?

Hur många Chile-matcher har du i dvd-samlingen?

– Jag har hunnit se dem i två matcher mot USA och en match mot Skottland. Sedan förlorade de stort mot Nederländerna (0–7). Den matchen har jag inte sett än men jag pratade med Gerhardsson om den. Tydligen släppte de in några tidiga mål och vek ner sig. Spelarna är rätt tekniska och ganska aggressiva men fysiken skiljer sig. De har det jobbigt på fasta situationer. Det är sådana saker, styrkor och svagheter, jag läser in mig på.

”Kan bli Frankrikes VM, men...”

Under VM kommer Hanna Marklund, som gjorde sina första TV4-jobb 2013, pendla mellan VM-studion och kommentatorsbåset.

– Det är det bästa av två världar. Det är roligt att vara i studion men bra att vara på plats och träffa laget. Man får en annan känsla och helt andra intryck när man ”sitt och ser” och kan prata med folk runt om. Jag gör Thailand i studion, Chile, USA, någon kvartsfinal och semifinaler på plats.

Du som var med så länge i landslaget, kan du utnyttja dina kontakter och exempelvis ringa Marika Domanski Lyfors?

– Ja, men det har jag inte gjort. Däremot pratar jag alltid med Marika, som jag känner väl, när jag är på plats på arenorna. Caroline Seger kan jag också höra av mig till. Det är ju inga hemligheter och de vet vad som är okej att säga.

I TV4-teamet återförenas du med Lotta Schelin, som ska fungera som gästexpert.

– Ja, det blir jätteroligt. Hon har erfarenhet, har bott i Frankrike och varit nära landslaget länge. Hon passar perfekt för rollen. Det blir superbra.

Var hamnar VM-guldet?

– Det är svårtippat men tittar man på trupperna är USA, Tyskland och Frankrike väldigt starka. Australien, Kanada och Spanien är också riktigt bra medan Japan inte ser ut att vara lika bra som tidigare.

Enligt manus ska Frankrike säkra VM-guldet i nyckelspelarnas Lyon, vars
säsong kan ses som ett enda långt landslagsläger.

– Absolut. Det kan bli Frankrikes mästerskap men jag har svårt att se det hända. Tidigare har de inte kunnat hantera pressen så det är inte säkert att de blir stärkta av att vara på hemmaplan. Det är utmaningen, hur de står upp mentalt.

Du nämner inte Sverige...

– Nej, inte om jag tittar på trupperna och ska säga tre guldkandidater. Sverige kan slå alla lag i en match – men går de ner lite har de ingen chans. Det ska extremt mycket till för att Sverige ska ta medalj. Då måste laget maxprestera.

Vad kan man kräva av landslaget?

– Att de tar sig vidare från gruppen, solklart. Sedan beror det på vilka de möter. Som det ser ut kan de få en bättre väg i slutspelet om de blir tvåa i gruppen.

Det är av en anledning Sverige är nia på världsrankningen...

– Ja, de är där någonstans. Det är tillräckligt högt för att ställa till det för de flesta men det är inte realistiskt att se Sverige som en medaljkandidat. För att lyckas måste de överprestera. Australien och Kanada är strået vassare och England vann She Believes Cup.

Hanna Marklund har vunnit VM- och EM-silver och fick sin storhet bekräftad inför den upphaussade träningsmatchen mot Tyskland, då spelarna bar specialtröjor där porträtten av 48 kvinnliga förebilder fyllde numren på ryggarna.

– Jag blev väldigt hedrad, stolt och glad. För mig kändes det verkligen inte givet att vara med, säger hon. 

På vilket sätt har du inspirerat och påverkat andra kvinnor, om du får säga det med egna ord?

– Det var väl det som inte var så tydligt för mig men vi tog kliv med landslaget, började synas mer och jobbade för att skapa bättre förutsättningar.

Du var en av silverhjältarna i USA 2003, då ni tappade en ledning och förlorade finalen mot Tyskland. Går tankarna tillbaka dit när det är VM igen?

– Visst kan det poppa upp om jag ser något på tv eller träffar spelare som var med. Det blir att man lever sig in i det. 2003 var det så mycket känslor. Jag kan fortfarande känna en ruskig besvikelse, även om det vände när vi kom hem. Det var surrealistiskt att se folk i landslagströjor överallt.

Förra året blev du den första svenska kvinnliga expertkommentatorn som jobbade med ett herr-VM...

– Ja, det kan ha vägt in. Jag fick bryta ny mark men var mest förvånad över att ingen hade gjort det tidigare. Det var ett viktigt steg, för det ska inte spela någon roll om det är damer eller herrar som spelar. Det blev ändå mycket frågor och fungeringar kopplat till det.

”...det roligaste som finns”

Under VM i Ryssland fick hon utstå spott och spe på sociala medier men ingen har kritiserat henne personligen.

– Det blev ett tuffare klimat när jag klev över till herrfotbollen. Folk var inte vana vid att en kvinna kommenterade, så jag blev granskad på ett annat sätt. Jag har inte Twitter och är inte ute på sociala medier så mycket men jag hörde talas om och fick frågor om det som skrevs. Den respons jag får är från dem jag träffar och då är människor väldigt trevliga.

Hanna Marklund spelade sin sista elitmatch 2010, efter en andra comeback i Sunnanå, men har aldrig släppt fotbollen. Vid sidan av TV4-jobbet arbetar hon med HR-frågor på Peab och fungerar som ungdomstränare i Myckle IK, där de äldsta av hennes tre döttrar, Elma och Alice, spelar.

Dessutom händer det att hon spelar själv, trots att hon har fått betala ett högt pris. Hanna slet av hälsenan 2013, i en cupmatch med Sunnanås veteraner, och hoppade förra året in i ett futsallag med bekanta ansikten från UIK-tiden.

– Alla skador har kommit efter karriären, när jag inte har varit tränad för det. Jag kan inte säga att jag saknar fotbollen och att stå på planen varje kväll men att spela är fortfarande det roligaste som finns.

ARTIKELN HANDLAR OM