Gudarna fäller nog en tår - men GRATTIS GREKLAND!

FOTBOLL

Lasse Sandlin: En skräll fullt i klass med hockeyn i OS 1980

LISSABON

Först som sist: GRATTIS GREKLAND!

Länge leve HELLAS!

Inte för att EM-finalen var detta tjusiga spels vackraste stund genom åren - jag kan till och med tänka mej att vissa gudar fällde en tår över sakernas tillstånd... - men gör man som Grekland återigen 1-0, så är man naturligtvis värdiga mästare.

Innan turneringen startade var oddset på detta grekiska EM-guld 100 gånger pengarna.

Därmed är rubriken given: TIDERNAS SKRÄLL!

Man kan jämföra med de amerikanske collegegrabbarna som tog hem hockeyn i OS 1980, man kan jämföra med de ryska basketspelarna i München 1972, man kan jämföra med den danska fotbollens roliganer i Göteborg 1992 - men det håller ändå inte.

Visst finns det enskilda matcher inom världsfotbollen - guldmakaren Rehhagel tog efteråt själv upp Nordkorea-Italien 1-0 i VM 1966 och jag kan väl bidra med Kamerun-Argentina 1-0 i VM 1990 och USA-England 1-0 i VM 1950 - men totalt har ingen skräll varit större inom lagidrotten än denna grekiska.

Därför är detta också en fantastisk uppmuntran för alla som jobbar med idrott på annan nivå än den där Real Madrid hör hemma.

Det var en taktisk triumf, signerad den tyske räven Otto Rehhagel, en Tommy Jonsson-kopia - du minns väl den gamle Söder-skådisen? - som inte gärna talar taktik med andra än sina spelare.

Men spåren av "Kung Ottos" filosofi är tydliga, de följer samma mönster i match efter match:

1-0 i kvarten mot regerande mästarna, Frankrike. Sent mål på nick av Angelos Charisteas, 65:e minuten.

1-0 i semi mot det lag som nästan alla sa var bäst, Tjeckien. Sent mål på nick av Traianos Dellas, 105:e minuten.

1-0 i finalen mot värdnationen, Portugal. Sent mål på nick av Angelos Charisteas, 57:e minuten.

Med "sent mål" menas alltså i dessa fall mål någon gång efter halvtidspausen

Nikopolodis - rekordnollan

Aldrig har det gjorts så få mål i en EM-final, det låter inte så roligt.

Men aldrig har heller i ett stort mästerskap ett lag lyckats hålla tätt så länge som det grekiska försvaret. Inte ett baklängesmål i varken kvart, semi eller final.

Det blir en hållen nolla för Panathinaikos-veteranen Antonios Nikopolodis på totalt 358 minuter - baklänges 90+105+90+73.

Så länge sen är det ryssen Dimitrij Bulykin nickade in den hörna som gav Ryssland 2-0 i sista gruppspelsmatchen och som ett tag såg ut att äventyra kvartsfinalplatsen.

Engelska tidningar har kallat Grekland för "Europas Millwall", vilket inte låter som beröm, så när jag efter finalen stöter ihop med den bitske Martin Samuel på The Times undrar jag förstås hur kritisk han är till grekernas spelstil:

- Inte alls! Vi engelsmän är vana vid sånt här. Arsenal under George Graham, om du minns. Det var 1-0 hela tiden...

Grekland hade en enda boll på mål under hela matchen, det räckte.

Portugal hade faktiskt inte heller så många, bara fyra.

Skotten totalt: 17-4 till Portugal.

Portugal hade den hopplöse Pauleta därframme, och det var Scolaris största misstag: att han hela turneringen litat på PSG-anfallaren. Inte en enda målleverans från honom.

Dom andra portugiserna försökte i alla fall, och både Deco och Ronaldo och även inhopparen Rui Costa hade fina försök, men det var alltid för trångt.

Spännande var det hela tiden.

Det blir lätt så när ett lag är så överlägset, men man anar att det andra ska ta ledningen - och till slut också gör det.

Domaren Markus Merk då?

Klart märkt av kopplingen till Rehhagel. Inte så att han avgjorde matchen men han hande märkliga beslut åt båda håll.

Fråga fotograf Höjer - han vet

För övrigt kan jag berätta, att Aftonbladets fotografer ofta vet bäst.

EM-utsände Ulf Höjer sa redan vid ankomsten till Portugal:

- Grekland vinner!

Och från Mats Strand, säkert hårdför som junior i Sandvikens IF, fick jag detta mejl vid slutsignalen:

- Som gammal markerande mittback höjer jag min Raki mot de antika gudarna!

Själv har jag ingen Raki, där jag sitter och sliter bokstäver i den portugisiska natten. Dock en iskall Carlsberg, alltid värd att vänta på, så jag höjer den, allra sist som allra först i ett GRATTIS GREKLAND!

Till sist, mitt lag från EM, uppställt i klassisk 4-3-1-2-formering:

Cech, Tjeckien - Seitaridis, Grekland, Mellberg, Sverige, Carvalho, Portugal, Jankulovski, Tjeckien - Deco, Portugal, Nedved, Tjeckien, Robben, Holland - Zidane, Frankrike - Charisteas, Grekland, Baros, Tjeckien.

Allra sist som allra först: GRATTIS GREKLAND!

Lasse Sandlin