DE SLÅR ALLT

FOTBOLL

Simon Bank: Kalmar flinar inte längre när de sjunger sången om guld

Kalmar FF leder, hotet mot nationen blir allvarligare för var sekund.

I kväll vet vi.

Nej, inte vilka som tar guldet – men vilka som inte gör det.

Det kändes som Kalmar.

Vinden högg i, vintern kom fram och tog i hand och när slutsignalen gick svepte ett strilande duggregn in över den före detta allsvenska fotbollsarenan Grimsta IP.

BP hade åkt ur allsvenskan, Kalmar FF hade satt så mycket press på IFK Gtbrg och Djrgrdns IF att vokalerna försvann.

– Nu är det dom som får känna på pressen, sa Henrik Rydström, medan han strök handen över skallen i ett testosterontrångt omklädningsrum.

Om allsvenskan vore en amerikansk spionthriller hade allvarliga militärer – jag kan tänka mig Nanne Bergstrand i rollen som överbefälhavare – just höjt beredskapsnivån till Defcon 2.

Besegrar sig själva

Kalmar FF kan slå alla, eftersom de börjat besegra sig själva.

Före uppehållet vann de på konstgräs för första gången på två år. I går vände de ett underläge till seger för första gången i år.

Det var inte så enkelt som det lät.

Eller, i början var det det. På fem minuter hade David Elm hittat fram till både Patrik Ingelsten och César Santín, som var väldigt nära att få in bollen. KFF använde sin grymma fysik till att trycka ner Thomas Lagerlöf och Joakim Hagernäs i knät på Brommapojkarnas backlinje, och när BP väl fick tag i bollen hade de ingen att spela den till.

Bollen kom tillbaka. Och kom tillbaka igen.

Så såg det ut, ända tills en boll inte kom tillbaka, eftersom den landat på ytan bakom Tobias Carlsson, där Mikael Nilsson kunde skicka in den i mål.

Som en spjuttävling

Det störde KFF en del. Det blev lite låst. Så fort ett lag fick inkast på offensiv planhalva skickade de in hela laget i straffområdet och lät långkastarna Rasmus Elm och Philip Haglund dynga in bollen.

Ett tag var det som att titta på en medioker spjuttävling.

Det var så regnigt, fysiskt, krångligt, besvärligt och vore det inte för att kapten Rydström dunkat in en andraboll via en Elm precis före paus hade säsongen kunnat vara slut för Kalmar FF.

Men kapten dunkade, och plötsligt var alla dörrar öppna igen.

César Santín, Kalmars bäste i år, fick promenera in med 2–1. Ett brev på posten.

Vill ni veta vad det fina med Nanne Bergstrands KFF är i år? Det är hur de varierar spelet med så små, fina drag. I går handlade det om småbrorsorna Elm (små och små, de är fyra meter långa). Tuffe Viktor började långt ner, tekniske Rasmus som släpande forward. Men mitt under pågående spel kan de byta plats; telepatiskt, strategiskt. Så får Rasmus kvicka fötter sköta uppspelen, medan Viktor vinner andrabollar med sin tyngd. De gjorde det hela tiden i andra halvlek.

Jag frågade Rasmus om det.

– Det passade bra i dag, sa han. Jag har varit iväg med U21 i nio dagar och var lite trött på slutet. Och Viktor springer ju tills han dör.

Rasmus Elm är nitton och ett halvt, men han ser ut som tjugo. Han stod och pratade i ett omklädningsrum där de precis hade sjungit som KFF alltid gör när de vunnit, en såndär töntig klubbvisa som slutar såhär:

”Ja Kalmar FF, det är laget, och snart är seriesegern vår”.

– Alltid förut när vi har sjungit det där så har vi nästan stått och flinat lite ironiskt på slutet, sa Rydström.

Så klart. Seriesegern har ju varit för de andra, de stora.

Har slutat flina

Men Kalmar FF har sliutat femma, tre, femma i allsvenskan de senaste åren – och med en och en halv omgång kvar flinar de inte längre när de sjunger om serieseger.

Eftersom den kräkningsframkallande Mammon (han heter tv-avtal när det handlar om fotboll) tillåtits splittra den näst sista omgången kan Kalmar FF sitta hemma och se på tv i kväll.

Rysare 1: AIK–IFK Göteborg.

Rysare 2: Halmstad–Djurgården.

Kvar finns bara gissningar. I en serie där bara ett lag vunnit mer än varannan match går det inte att lita på någon. Inte någonsin, och framför allt inte i en sista omgång med allt på spel.

Från i kväll: En tvekamp

Men jag kan inte tänka mig att det lag som ligger trea efter kvällens matcher blir mästare. Två lag att gå om är minst ett för mycket.

I kväll förvandlas allsvenskan till en tvekamp om guldet, jag tänker inte blunda en sekund.

På Grimsta IP, däremot, är det redan släckt. Det blev bara ett år. BP behöver inte allsvenskan och allsvenskan behöver inte BP, men det har varit trevligt att ha er här ett tag.

Nu undrar jag bara om någon vet när biljetterna till Trelleborg–Ljungskile släpps.

ARTIKELN HANDLAR OM

Kalmar FF