Sveriges anfall oroar inte - krisen stavas Svensson och Källström

FOTBOLL

KÖPENHAMN

Såg jag hela det svenska EM-kvalanfallet i Parken i går?

Inte helt omöjligt faktiskt.

Jag såg definitivt halva anfallet. Superkloke Marcus Allbäck är för mig given mot Spanien och vilken speedkula man kompletterar med avgörs av dagsform. Fredrik Berglund är då med och konkurrerar på lika villkor med Johan Elmander och Markus Rosenberg.

Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson är trots deras misslyckande i VM fortfarande överlägset bästa svenska anfallspar. Båda har sagt upp sig och då är det plötsligt anfallskris inför vad som känns som en snudd på avgörande kvalmatch.

Om det inte blir vinst över Spanien hemma blir spanjorerna jättefavoriter tillsammans med danskarna.

Tycker vi - danskarna är inte lika säkra.

Landslagsnobbande Thomas Gravesen saknas som person varken av förbundskapten Morten Olsen eller av de andra landslagsspelarna, men hans speciella kvaliteter på planen kommer att saknas oerhört mycket. Hans pressade vristpassning som öppnade för 2-0 borta mot Island är fortfarande den bästa individuella prestation jag sett i år.

Henke & Zlatan har höjt ribban

Även om danskarna är osäkra är det fortfarande lika viktigt att slå Spanien hemma, för borta rör sällan något lag dem. Och för att slå en motståndare behövs anfallare av klass.

Henke och Zlatan har satt något av en omöjlig jämförelsenivå. Så internationellt slagkraftiga forwards har få landslag i världen. Egentligen är det bara de riktigt stora fotbollsnationerna som kan ställa upp med lika bra eller bättre.

Men även om de som nu får ersätta våra två stora är klart sämre betyder det kanske inte så mycket i ett par kvalmatcher. Samtliga är nämligen tillräckligt bra för att ta tillvara på möjligheter som bjuds för att skapa eller utnyttja målchanser mot även de allra bästa försvararna.

Målchanser skapas sällan av anfallsspelarna själva. De ska utnyttja det som kreativa mittfältare bygger upp.

Det är där jag ser en betydligt större kris än en påstådd anfallskris. Anders Svensson eller Kim Källström brukar det heta. Jag vill se ett ungt oförutsägbart geni stiga fram. Dusan Djuric och Samuel Holmén snuddar just nu men ingen av dem är inte överraskande briljant.

Allbäck - klinisk anfallare

Som anfallsspelare är man bättre om man är en klinisk avslutare än om man är hur enorm som helst i sin bollbehandling. Det är därför som Henke Larsson fortfarande är en mycket större anfallsspelare än Zlatan Ibrahimovic. Båda har samma uppgift men bara en utför den.

Marcus Allbäck är klinisk. Han rör sig på planen ständigt värderande varje steg han tar. Han förutser vad som kan hända och är därför på plats när det händer. En anfallstyp som är ett måste för att matcher ska vinnas.

Fredrik Berglund öste in mål när han kontringsspelade i Esbjerg. I FCK ska han hugga i boxen eftersom FCK för alla matcher man spelar i SAS-ligan. En omställning Bella har klarat eftersom fyra mål på tio matcher aldrig är dåligt på någon nivå.

Wendt närmar sig landslaget

Kul att vänsterbacken Oscar Wendt spelade avgörande roll med sin offensiva attack och skott i stolpen. FCKs tränare Ståle Solbakken ser potential i Wendt men är förbluffad över hur dålig fysisk status talangen hade när han kom från IFK Göteborg. Solbakken lovar/hotar nu med extrem fysträning under vinteruppehållet. Något som Oscar sa så här om till mig i går:

- Ingen fara. Bara att bita ihop och springa. Det tar jag med glädje. Extra löpträning är positivt eftersom det ger något.

Tar Wendt chansen och blir ordinarie i den växande storklubben FCK närmar han sig automatiskt landslaget.

Stefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM