En son succé, pappa

FOTBOLL

Adriano hyllade sin guldgosse - med klassiska "vaggan"

Foto: gick ju bra sist... 1994 hedrades Bebetos nyfödda son med målgesten "vaggan". Då blev det guld. Nu kopierar Adriano, nummer 7, gesten.

MÜNCHEN

Spelet imponerar inte men vidskepliga brassar har ändå hittat en anledning att vara positiva.

Det brasilianska landslaget vaggar igen.

Senast de gjorde det blev det guld.

I fredags blev Adriano pappa för första gången. Hans förre flickvän Danielle födde en son Adriano Junior på ett sjukhus i Jacarepaguá, Rio de Janeiro.

I går gjorde så Adriano sitt livs första VM-mål.

Efter att han prickat in 1-0-målet mot Australien viftade han bort alla försök att omfamna honom, och i stället satte han kurs mot den brasilianska avbytarbänken.

Där förenades i stort sett hela brassetruppen i en vaggande gest tillägnat Adriano Junior, på precis samma sätt som Romário och de andra hedrade Bebetos nyfödde son Mateus under VM 94.

- Det var självklart för mig att tillägna målet till Adriano Junior.

- Före matchen så pratade jag med mina lagkamrater om att göra något speciellt, och eftersom alla är så goda vänner med varandra så gick dem med på det, säger Adriano.

"Väldigt, väldigt söt"

Adriano Junior var 51 centimeter lång vid födseln och vägde 3,6 kilo. Den stolta pappan har fortfarande bara sett honom på bilder skickade över internet, men är ändå tydlig i sina beskrivningar av hur han ser ut:

- Han är väldigt, väldigt söt. Jag var väldigt nervös inför förlossningen, men blev oerhört glad när allt var klart.

Inte imponerat

Trots målet har inte Adriano imponerat under VM-upptaken. Han gjorde en bättre match i går än i premiären mot Kroatien, men verkar ha långt kvar till toppformen.

Hans mamma Dona Rosilda tror i alla fall att papparollen kommer att påverka Adriano positivt:

- Nu kommer han att spela bättre. Han är en helt annan människa efter födseln, säger hon till Globo.

Adriano själv tror också på kommande förbättringar:

- Vi kom en bit på vägen i dag, och får vi till rörelsen så kommer det att bli mer utrymme där framme. Ju mer vi står stilla, desto svårare blir det.

Erik Niva