Bergström: Inte EN guldstrid –  det handlar om TVÅ toppstrider

Kristoffer Bergström

Med tre omgångar kvar av allsvenskan pågår inte en toppstrid.

Det pågår två.

Tre lag bråkar om de två silvren. Malmö slåss mot sig själva om guldet.

I dag börjar Malmö FF sin guldspurt med hemmamötet mot Brommapojkarna. Tre omgångar är kvar, de har fyra poängs lucka till IFK Göteborg och fem till Helsingborg och AIK.

I en artikel härintill sänker Blåvitts tränare Mikael Stahre blicken. Målet är inte längre att klättra uppåt utan klamra sig kvar vid stora eller lilla silvret. MFF för därmed en egen kamp. De möter inga fler topplag och kan bara vinna SM-guld eller förlora det, inte bli utmanövrerade av någon annans fenomenala guldspurt.

Alltså pågår två toppstrider med olika priser i potten: IFK Göteborg, Helsingborg och AIK slåss om två Europaplatser. Malmö slåss mot sig själva om guldet.

MFF har tre raka segrar mot BP. En fjärde i dag och det räcker att i sista omgången slå Syrianska, vilket Jiloan Hamads killar troligen skulle klara utan tur och skosnören.

Bara förlorat mot kontrande lag

Jag har försökt mig på billiga journalistknep för att visa hur bräcklig skåningarnas ledning är, men statistiken ger ingenting. Ingen allsvensk serieledare har tappat ett liknande gap på 2000-talet. Historiskt sett tar MFF minst fem poäng mot de specifika motståndarna. De har ingen tradition av att kollapsa på senhösten.

Malmö har förlorat fem matcher i årets allsvenska. Två mot Djurgården, två mot Häcken, en mot Gefle. Gemensamt för de lagen är att de backade hem och kontrade, vilket Rikard Norling har saknat svar på. Men ingen av de återstående motståndarna spelar så. BP rullar på marken, Elfsborg strävar efter boll­innehav och Syrianska saknar den djupledslöpare och cynism som krävs för att grisa.

Nej, spelschemat gynnar inte silverjägarna. Inte heller skadeläget, troligen inte målskillnaden, inte vinnarvanan.

Guldfrossa? Det tror jag inte existerar utanför tidningsrubrikerna.

”Laget som vill mest”? Dumheter, alla vill.

Det som kan ske är att Malmö förlorar i dag.

Fråga inte hur, tänk bara att det händer. Skulle exempelvis den formstarke vänsterbacken Panajotis Dimitriadis dundra in matchens enda mål på Swedbank Stadion medan något av de andra topplagen vinner så ändras förutsättningarna.

Vet hur de hanterar osannolikheter

Först då måste vi värdera Tobias Hyséns skada, kritiken mot Roar Hansen eller Henok Goitoms ryggont. Då bör vi precisera vad som försvann när Tokelo Rantie flyttade. Då kan silverjägarna öppna sina sagoböcker.

För trions historier är halvskrivna och utgör de bästa argumenten för att gå om Malmö. De har upplevt sorg, ilska, de har varit uträknade, men kan trots allt vinna guld. I de gemensamma minnena kan det bo en värdefull kraft, en strävan att trotsa det sannolika.

I fjol häcklades IFK Göteborg av sin egen publik. Man framstod som ett uddlöst och ihåligt köpelag. Vinner man i år är det en revansch mot belackarna och en seger för traktens pojkar som heter Söder,

Johansson, Hysén och Larsson.

Häromveckan sparkade Helsingborg Rachid Bouaouzan efter ett bråk på träning. I svallvågorna uttalade sig flera spelare kritiskt mot sin förening och tränare Roar Hansen. Tre dagar senare vann grälgänget med 4–2.

I våras förlorade AIK sin vän och målvaktsgigant Ivan Turina. Spelare tappade lusten, träningar ställdes in och laget ville flytta matcher. Ändå har de rest sig, enats i tragedin och dubblerat sitt poängsnitt efter den.

Ska guldstriden leva måste silverjägarna vinna helgens match medan Malmö inte gör det. Därefter säger logik, taktik, spelschema, form och skade­läge att MFF ändå är favoriter.

Det är orimligt att någon annan än Malmö vinner SM-guld 2013. Men de tre närmast jagande lagen vet i alla fall hur man hanterar osannolikhet.