”En förståndig man, i en värld av idioter”

Foto: Francisco Seco / TT / NTB Scanpix
FOTBOLL

S:T PETERSBURG. De vände ryggen mot Europa och fick ett förnedrande EM.

De öppnade sig mot världen och fick ett förlösande VM.

Som det brukar heta: I de blindas rike är en vanlig, västklädd kille från Crystal Palace kung.

Southgate you’re the one. You still turn me on. Football’s coming home again.

När engelska fans gjorde om en gammal Atomic Kitten-hit till hyllningssång för landslagets förbundskapten var det väl med en gnutta ironi till en början. 

Jag vet inte om det är det längre.

Två år efter att England under en och samma vecka röstat sig bort från EU (utan att veta exakt hur det skulle gå till) och spelat åttondelsfinal mot Island i EM (de visste inte exakt hur det skulle gå till heller) har Gareth Southgate lett England till landets första VM-semifinal på 28 år.

– Han kommer att bli adlad, sa en av de tyngsta engelska fotbollsjournalisterna efter vinsten mot Sverige.

Han skämtade inte.

–  Southgate är en förståndig man i en värld av idioter.

Foto: John Sibley / TT

I kväll går England in på Luzjniki-stadion för att möta Kroatien i VM-semifinal, enligt oddssättarna är de favorit, men alldeles oavsett hur det går – om de tar med sig fotbollen hem eller inte – så kommer den bestående bilden av Englands VM att vara just den:

En förståndig man, i en värld av idioter.

Panegyriken kring fotbollsmannen Gareth Southgate är en sak. Han är förmodligen inte världens bäste tränare riktigt än, men han är i alla fall en tränare som vänt sig mot världen med nyfikenhet. NBA-basket som inspiration för hörnor? Trebackslinje i ett engelskt landslag? Kontrollerade matchbilder? Ett rimligt förhållningssätt till medier? En nedtonat ödmjuk framtoning? Strävan efter en tydlig identitet, respekt för den mentala utmaning det är att spela för England, vakenhet inför klubbsplittringar i landslagstruppen?

Nej, Southgate har inte uppfunnit hjulet. 

Han har bara låtit bli att köra i det där diket som engelsk fotboll plogat upp åt sig själv i evigheter.

Under de tjugo minuter han satt och pratade med oss efter Englands seger i kvartsfinalen roade jag mig med att anteckna varje gång han hyllade någon annans bidrag till framgången.

Vill ni höra? Okej:

Alla spelare, och hela staben. 

Kollektivet.

Gary Cahill, Phil Jones, Danny Welbeck, Nick Pope, Jack Butland, Danny Rose och ”alla de äldre, som varit exceptionella i sin mentalitet när de stöttat laget och tränat varje dag”.

Jordan Pickford, som är ”prototypen för en modern målvakt”.

Ungdomarna hemma i England som får inspiration av spelarna i landslaget.

Ungdomslandslagen, som lyckats internationellt.

John Stones och Harry Maguire, ”mittbackar som kan spela fotboll”.

Tom Heaton, Adam Lallana och Jake Livermore som var reserver och var med och tränade i två veckor och ”bidrog enormt”.

Den skadade Alex Oxlade-Chamberlain.

Joe Hart, som gjorde en otrolig reflexräddning i krysset mot Slovenien i kvalet. ”Vi vore inte här om det inte varit för honom”.

Spelarnas familjer ”som också varit en del av det här de senaste veckorna”. 

Fruarna ”som låtit deras män komma tillbaka hit efter förlossningar”.

Jesse Lingard och Dele Alli.

Antonio Conte, Jürgen Klopp, José Mourinho, Pep Guardiola, Mauricio Pochettino och Arsène Wenger, som utbildat engelska spelare.

Akademisystemet, som producerat kvalitetsspelare.

Roy Hodgson, som hade modet att släppa fram unga spelare i EM senast och ge dem erfarenhet.

Eric Dier, Harry Kane, Kyle Walker.

Det var först när han fick en fråga om vad det här betytt för honom själv som han började stamma en smula och leta efter rätt svar, innan han hittade det: 

– Det handlar inte om mig, det handlar om hela gruppen.

Tänder ett helt land

Det var en speciell vecka när England fiaskoförlorade mot Island i EM, och det är en speciell vecka nu. Theresa Mays katastrofregering slits isär av kampen mellan Brexit-hökar och moderata, och riskerar att rasa samman. May skakas dessutom av Windrush-skandalen, det enorma sveket mot alla de karibiska immigranter som var med och byggde upp England efter kriget, bara för att göras rättslösa i och med kraven på hårdare tag mot invandrare.

Brist på ödmjukhet, på omvärldsanalys?

Jo, men här sitter den ödmjuke omvärldsanalytikern Gareth Southgate och tänder ett helt land som drömmer om just den sortens ledare. 

Han har öppnat landslagsfotbollen för intryck från kontinenten (och andra kontinenter), han har rensat ut de inre slitningarna, han har aldrig slagit sig för bröstet, bara enat alla bakom det gemensamma målet att utvecklas, spela fotboll, göra så gott man verkligen kan. Windrush? En tredjedel av Gareth Southgates VM-trupp har karibiska rötter.

I kväll spelas en match England längtat efter i två årtionden, i morgon vaknar de till baksmälla av den ena eller andra sorten.

De kommer att behöva förståndiga män då också.

Fotbollens världsmästare genom alla tider – herrar 00:30