Äntligen dags – årets vackraste dag

Brenning: I dag tänker ingen på gamla synder och alla är i delad serieledning

Foto: LINE SKAUGRUD LANDEVIK / BILDBYRÅN
FOTBOLL

Lördag 1 april 2017.

Dagen när allsvenskan har premiär igen.

Dagen när vårljuset gömmer alla olycks­bådande tecken i skuggorna och vi tillåter oss
att kliva rakt ut i våren med hjärtat lika öppet som jackan i den livsavgörande övertygelsen om att det här – och just det här – är vårt år.

Det finns ingen viktigare match än nästa match och det har ju varit nästa match i vad som känts som en evighet. 

En tid som ägnats åt att byta spådomar, rita upp säsongen och så sakta börja planera guldfirandet för att timmen senare förbanna hela existensen, vilja ge upp fotbollen och i ett försök att vända den tillsynes oändliga förbannelsen sedan självsäkert slå fast att matchen kommer sluta med en tidigare otänkbar förlust, dagen i ett rekordtidigt höstmörker och säsongen med nedflyttning.

Det är en allsvensk premiärdag för mig. ­

Dagen när det fortfarande bara finns vinnare. 

Dagen när alla övertygat sig själva om en succé­säsong för att orka se våren, sommaren och hösten an.

Dagen när alla faktiskt också är ­potentiella svenska mästare.

Men också dagen när alla ofrånkomligen till sist också får en första indikation på om det kommande halvåret kommer bli det bästa ­eller värsta i sina fotbollsliv.

Men det är en dag som alltid börjar i glädje. För det spelar ingen roll om laget är tänkt att frälsas av två rumskamrater från äldreboendet, en brottsling från Bosnien, en frihets­krigare från Örebro, en stenrik DJ från USA, skandinaviska l­egoknektar, fotbollens Joel Lundqvist, det  lilla landslaget eller Ghanas svar på Nicklas Bendtner –
i början av den första dagen är alla lika säkra på att det här är just vårt år.

Jag tror i grunden att det handlar om överlevnadsinstinkt. För hur skulle vi ­annars stå ut? Hur skulle vi annars orka gå in i april om vi insåg att vi kommer ­genomleva ett helvete innan vi kommer ut igen i november?

Alla är samtidigt smärtsamt medvetna om att det här är illusioner som snabbt kan ­brytas. En dålig start och den där supervärvningen kan vara mindre värd än luft.

Ett verbalt snedsteg och den hyllade tränaren kan bli omyndigförklarad. Men just i dag, på premiärdagen, är det här ingenting som ­någon orkar se.

Allsvenska ekonomin överhettad

Just i dag spelar det heller ingen roll att den allsvenska ekonomin är på väg att bli fullständigt överhettad, att AIK står med fyra torn utan löpare längst fram, att IFK Göteborg täppt hålen i sitt skrov med låneavtal utan optioner, att Malmö FF riskerar att få se sina kostsamma CL-köp fly med pengarna snabbare än en slottssnyltare på Fastighetsverket, att Kalmar FF blöder ekonomiskt, att Djurgården lagt en del av pengarna från sina fantastiska försäljningar på tre spelare som inom bara ett par år kommer vara försvunna, att IFK Norrköpings nyckelspelare åldras, att Elfsborg fortsätter montera ner sin satsning, att Hammarby byter ideologi snabbare än en svensk oppositionspolitiker, att AFC är en klubb utan hem, att Sirius förlorat sin skatteplanerande väl­görare och att Örebro fortfarande har en trupp smalare än Patrik Haginges hårfäste.

Nej, i dag är det svarta för mörkt för att se men det vita så vårskimrande att det kan lysa upp en hel existens. 

Alla i delad ledning

I dag ser vi uteslutande superprofilerna som är tillbaka efter att de allsvenska sportcheferna lärt sig att en svensk potatis visst kan kosta lika mycket som en tysk när vi ­lever i ljuset långt bort från skuggorna där de nyktra per­sonerna redan nu står med sina varnings­flaggor och gastar om en överhettad ekonomi där engångsintäkter investeras i omedelbar kvalité snarare än framtida utvecklings­potential. Det kan betala sig för den klubb som eventuellt når ett gruppspel i Champions League men kommer ofrånkomligen leda till att tre eller till och med fler allsvenska klubbar som i dag ser extremt välmående ut kommer ha stora ekono­miska problem redan om några år.

2011 sålde Helsingborgs IF spelare för 85 miljo­ner kronor. Inför förra säsongen var allt sedan länge borta, truppen ihålig och framtiden becksvart. Ja, för nästan alla alltså.

”Vaknade i morse med ett smil för vi håller klass och stil! I dag börjar det”, skrev en supporter klockan 09:04 på premiär­dagen förra året. Då när solen fort­farande sken.

För på premiärdagen spelar gårdagens synder och läxor ingen roll. Lika lite som framtidens spådomar. På premiärdagen är alla i delad allsvensk serieledning och just min klubb hela Sveriges ­bästa. Det gör det ­också till årets allra vackraste dag.

ARTIKELN HANDLAR OM