Messi – allt annat saknar betydelse

Brenning: Stod ensam kvar med tröjan i hand

Foto: Getty Images
FOTBOLL

Missade målchanser, målvaktsuppvisningar, röda kort, uteblivna röda kort, huvudlösa passningar, sparkar, gliringar, gester, taktikkupper och modeövergrepp.

El Clásico hade det mesta men allt saknade betydelse för när röken lagt sig stod ändå Leo Messi ensam kvar nere vid hörnflaggan med sin matchtröja i handen och pekade på FC Barcelonas klubbmärke.

En touch, två touch, tre touch... Magi!

På den första touchen försvann Luka Modric. På den andra passerades Dani Carvajal. På den tredje överlistades Keylor Navas. En touch, två touch, tre touch och 1-1. Vid matchavgörande 3-2 behövde Leo Messi bara en bollkontakt.

Det borde egentligen inte gå för ett FC Barcelona som är fullare av hål än en innebandyboll att hålla drömmen om La Liga-titeln vid liv. Målvakten (i dag strålande) är ifrågasatt, backlinjen ett stort riskmoment, mittfältet ser åldrande ut och anfallet bestod på söndagen av en enda spelare (Paco Alcacer som ersatte avstängde Neymar löpte visserligen mycket fint utan boll men Luis Suarez var när han väl behagade dyka upp uselt trubbig).

Kvar fanns Leo Messi. Sjukt nog så kan det räcka även mot Europas kanske bästa fotbollslag.

Real har hittat något annat

Vi har under flera år fullt motiverat målat upp El Clásico-matcherna som kamper mellan Leo Messi och Cristiano Ronaldo men frågan är om det är över nu?

För det spelade ingen roll att Ronaldo på söndagen gjort sitt bästa för att vrida tillbaka klockan genom att återskapa sin tveksamma frisyr från Manchester United-tiden – det var inte hans match i dag. Lika lite som det är hans år i år. Han är fortfarande briljant men trots allt bara trea i skytteligan – nu tolv mål bakom Leo Messi.

Men med portugisens vikande prestationer har Real Madrid hittat något annat. Nämligen ett lag som imponerar långt mycket mer än Barcelonas.

En bredare angreppsmodell

När FC Barcelona byggt (eller till följd av usla nyförvärv tvingats) bygga ett spel kring en offensiv stjärntrio har Real Madrid valt (eller till följd av Ronaldos sviktande form och Bales skadebekymmer tvingats välja) att satsa på en bredare angreppsmodell.

Sergio Ramos har den här säsongen gjort lika många ligamål som Gareth Bale. Isco lika många som Karim Benzema. Bänkade Alvaro Morata är hela truppens näst bäste målskytt. Real har i år inte världens främste fotbollspelare men istället sportens bäste mittback (Ramos), främste vänsterback (Marcelo), mest passningsbegåvade mittfält (Luka Modric samt Toni Kroos) och starkaste offensiva reserv (Isco, James Rodriguez, Alvaro Morata...).

I Barcelona är det Leo Messi, Neymar och Luiz Suarez som måste göra det. Det räcker när Leo Messi är så omänskligt bra som på söndagen men över en säsong kommer det troligen inte ta dem hela vägen.

För Real Madrid är fortfarande – i kraft av en match mindre spelad – storfavorit till att ta hem La Liga. Trofén är fortfarande deras att förlora. Det kan inte ens världens bäste fotbollsspelare ändra på.

Men för en kväll kan han faktiskt vara mer värd än allt annat. Det är bara att njuta av de kvällarna.

ARTIKELN HANDLAR OM