Ijehs historia är en belastning - men det finns fler som lider...

FOTBOLL

TRELLEBORG

Varför slutar målskyttar att göra mål?

Peter Ijeh sköt igår över öppet mål från tre-fyra meter.

Niklas Skoog närmar sig 15 timmar utan mål.

Allsvenskans två stora målskyttar de två tidigare säsongerna har blivit ofarliga. Och de är inte ensamma.

Foto: Det var då, det...

Ijeh och Skoog har gjort ett mål var i år, Ijeh sitt på straff.

Men det finns fler som lider.

Igor Sypniewski var förra vårens store målskytt. Nu är det tveksamt om han ens har en fortsatt karriär framför sig.

Geert den Ouden har gjort tre mål på åtta matcher. Hyggligt, men jämför med tio på tio förra säsongen.

Mats Rubarth nätade tio gånger för AIK 2003, i år står han på två fullträffar.

Mikael Andersson satte tio för Hammarby i fjol. Mållös hittills.

Gustaf Anderssons målsnitt i nya jombolaget Helsingborg har sjunkit från nästan 0,5 till knappt 0,3.

Jörgen Pettersson (två mål) har inte blivit målkungen Landskrona drömde om.

Det är lätt att hitta såna här jämförelser.

Man behöver inte leta igenom statistiken särskilt länge och jag har absolut inte gjort någon djupgående undersökning.

Det finns säkert ett antal fler tidigare målspottare som har drabbats av en liknande utveckling.

De måste ha ständig framgång

Den intressanta frågan är vad det beror på?

Eller kanske - vem det beror på? Målskytten eller omgivningen?

Ijeh och Skoog bar fram varandra i MFF. Tillsammans bildade de ett nästan ostoppbart par som hade krävt grekisk punktmarkering för att tämjas.

Med detta par som toppar kunde Malmö spela ett enkelt rakt på-spel byggt på starkt försvar och primitivt uppbyggnadsspel. Omgivningen blev på så vis en enhet med en enda uppgift: att få fram bollarna till de effektiva på topp.

Peter Ijeh flyttade till Göteborg för pengar, eller andra grumliga skäl, och har uppenbarligen inte funnit sin roll i den nya omgivningen.

Ijehs, Skoogs, den Oudens, Sypniewskis och alla de andra ovan nämndas fotbollstekniska färdigheter har naturligtvis inte fryst bort under vintermånaderna.

Allting sitter i huvudet, effektivitet är en färskvara baserad på ständig framgång.

Så fort framgångsspiralen bryts blir historien en belastning. För varje miss väcks en alltmer besvärande frågeställning om varför man inte längre är den man var.

Nilsson - bäste svensk just nu

Elfsborgs Lasse Nilsson är en anfallare som lever i nuet. Han brände lägen mot Trelleborg, men satte matchens avgörande mål till slut och just nu finns ingen bättre svensk anfallare i allsvenskan. En effektivare finns, men han är brasse och heter Dedé Anderson och spelar för Kalmar.

Träffade Malmös pressade tränare Tom Prahl i pausen på Vångavallen och frågade varför MFF inte gör som Djurgården och handplockar anfallarna man behöver från allsvenska konkurrenter.

Alternativet att jaga chansningar bland alla agenters försäljningsargument är en billigare lösning men ack så mycket mer chansartad. Med Nilsson och/eller Dedé hade hårdsatsande Malmö haft så mycket större chans att vinna sitt hett eftertraktade guld.

Prahls svar var att MFF förmodligen inte har varken ekonomi för det eller något riskkapitalbolag villigt att lägga upp de pengar som skulle behövas.

Prahl vill självklart ha fler spelare av klass i sitt lag. För att slippa olika laglösningar så fort någon av hans få spelare blir avstängda eller skadade.

Mattias Lindströms solomål mot Hammarby var oerhört snyggt, men före detta konkursboet Helsingborg är nu inne i en rejäl sportslig kris. Jumboplatsen har faktiskt HIF förtjänat efter sitt dåliga spel.

Trelleborg spelade strålande med ett kul kortpassningsspel i första halvlek mot Elfsborg, men skapade faktiskt ingenting av allt bollinnehav. Justice Christopher visade att han är en mycket bra spelmotor, men TFF har samma problem som många andra lag.

Det saknas en riktig målskytt.

Stefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM