Han sköter allt i Inters offensiv

FOTBOLL

José Mourinho vill bädda in Zlatan Ibrahimovic i en liten, blåsvart bomullsask.

I går såg vi varför.

Zlatan är Inters hela anfallsspel i år också.

Läktarna är branta på Marassi i Genua, och det såg ut som att Massimo Moratti funderade på att dyka ner från vip-sektionen efter 90 minuter Inter-premiär.

Han är fin, Don Massimo. Världens sämsta pokerfejs.

Här har han köpt in fotbollsvärldens bäste tränare till Italiens bästa lag, och när mörkret la sig över Ligurien var det inte mycket han fått för pengarna.

Nej, det är inte lätt att vinna mot Sampdoria i Genua, de förlorade bara två matcher här på hela säsongen i fjol. Och nej, första intryck är inget man ska lita på (Moratti vet, det var han som gav 190 miljoner för Domenico Morfeo). 

Men ändå.

Var inte det här exakt samma Inter som det i våras?

Samma entaktade tempo, det som straffade dem i Europa?

Samma tröga kantspel?

Samma ensamme Zlatan Ibrahimovic på topp?

Jo, det var det.

Mourinho satt där på bänken, i babyblå skjorta och klubbkostym. Han var uppe och gestikulerade en del före paus, diskuterade med Beppe Baresi, men hittade aldrig startknappen.

Ett bra besked för Lagerbäck

Inter spelade 4–3–3, Samp 3–5–1–1, och det var både tjockt och brett på mitten. Vilka lösningar hade lagen på det problemet? Inga nya alls. Samp försökte hitta djupledsspel av Palombo – en jordfräs med fina fötter – eller en mötande Cassano. Och Inter lät Zlatan Ibrahimovic sköta allt som skulle skötas på offensiv planhalva (inklusive frisparkar, trots att han inte vet hur man skjuter dem).

Zlatan gör ju sitt jobb. Det är inte enkelt, och han gör det inte alltid så enkelt heller. Ibland verkar det som att hans speluppfattning ger honom för många alternativ, att det tar ett extra ögonblick för honom att välja mellan alla möjligheter.

Men Zlatan slog inlägg, vände spel, växlade tempo, spelade fram och avslutade själv. Ett bra formbesked, skönt för Lagerbäck. 

Fyra avslut på en hel match, och bara ett på mål, är kanske inte så mycket för en prima punta i ett mästarlag – men det fanns inte särskilt mycket mer att arbeta med.

Dessutom gjorde han mål. Ett klassmål, oavsett om han använde arm eller bröst i växelspelet med Mancini.

Inter kan glädja sig åt att Zlatan Ibrahimovic kommer att göra många mål i år också. 

Inter kan oroa sig över att de är så beroende av det.

Behöver Zlatan – ohälsosamt mycket

Om ni undrat över varför Mourinho helst vill att Lars Lagerbäck ska bädda ner Zlatan och låta Lasse Richt badda honom om pannan istället för att låta honom riskera fötterna i Tirana, så förstår ni nu varför. Han behöver Zlatan, ohälsosamt mycket.

Om Mourinho vill fortsätta med 4–3–3 måste han hitta mer fart till kanterna. Luis Figo är en klok farbror, men 2009 är han ingen ytter man vinner Champions League med. Chelsea var som bäst när Arjen Robben var det, när Drogba kunde spela på ett–två tillslag till en liten kantråtta och sedan dyka mot mål. Och Inters mål i går kom en av få gånger som Mancini verkligen fyllde på och gav Ibrahimovic ett spelalternativ.

Inter fick bara 1–1, och det var väl ungefär vad de förtjänade.

Sampdoria imponerade enormt efter paus, Zanetti tog ett inlägg med armen i eget straffområde, Gennaro Delvecchio tryckte in den väldigt rättvisa kvitteringen och Cassano bjöd på ett par små trollerier.

Det var en premiärmatch för Inter, de fick låta den intelligente Cambiasso vikariera som mittback, och de åkte från Genua med en ny poäng och ett gammalt problem.

Vi får se hur det blir.

Natale gjorde två otroliga mål

Säsongen är ju bara nyfödd, en skrynklig liten bäbis, och redan i dag dräller hela familjen Serie A in på besök.

Roma utan Franco Sensi mot nya Napoli i ett solderby, Fiorentina mot de avskydda storebröderna i Juventus. En halvhel Totti, en matchtränad Ronaldinho, Zenga mot Gasperini på Sicilien.

Vilken fin liten nyfödd, ändå.

Efter den allra första Serie A-matchen i går, Udinese–Palermo, sågs två män börja fila på sina flyttkort. Antonio Di Natale gjorde två helt otroliga mål, och är faktiskt alldeles för bra för att inte spela i ett lag som slåss om titlar. Och Stefano Colantuono, Palermos tränare, har nu åkt ur cupen mot ett Serie C-lag och förlorat en premiär. 

Här har ni hundra kronor, jag satsar dem på att han blir den förste tränaren som får sparken.

I år igen. Från samma klubb. Av samma president.

ARTIKELN HANDLAR OM