Dennerbys dubbelliv

FOTBOLL

Är spaningspolis och förbundskapten

FUKUOKA. Snart börjar allvaret för förbundskaptenen Thomas Dennerby och hans landslag.

Om fotboll i ett OS nu kan ses som allvar.

Som kriminalpolis har han en behaglig distans:

– Har man varit riktigt i skiten som polis har man lärt sig att värdera att ett felpass inte är så jäkla upprörande.

Damlandslagets förbundskapten står lutad mot hissväggen, på väg upp till en kopp kaffe och utsikt på 35:e våningen, högt över miljonstaden Fukuoka.

Det har varit en lång dag i den japanska solen.

– Under träningen lånade jag ut min keps till en person med mindre hår. Så det stramar lite av solbränna i ansiktet.

Han grimaserar lite, som för att känna efter, och skakar sedan lätt på huvudet.

– Alltså, i dag blir det ett besök i en jacuzzi. Det måste bli så. Jag är såååå trött, just nu.

Tio minuter senare har han vaknat till av kaffet, ögonen är pigga av liv och samtalet med Sportbladet tar sina egna vägar, och handlar om allt från det förbaskade knä som förstörde karriären, till det våldsamma jobbet som kriminalinspektör till – livet som morfar och farfar.

Orolig för överraskningar

Och Thomas Dennerby är faktiskt lite orolig inför 50-årsdagen, nästa år.

– Men bara för att vi fintade bort frugan när hon fyllde 50 förra året, och hade ett häftigt överraskningsparty med nästan 100 gäster. Så jag är livrädd att hon ska ge tillbaka nu…

Du har ingen ålderskris?

– Varje år går ju mycket fortare, så ibland tänker jag att ”fan, 50 bast snart, jävlar vad fort det går!” Jag som älskar det här, varför måste tiden gå så fort?

– Men jag är inte orolig för framtiden.

Den närmaste framtiden domineras av förberedelserna inför OS-matchen mot värdnationen Kina, som spelas på onsdag. På läktaren finns frun Lottie och yngsta dottern Jennifer, som tillsammans med svärmor hyr en lägenhet i Peking under hela OS-festen. Kanske hinner de ses, kanske inte, men när han sitter där med sitt kaffe och ser ut över Stilla Havet längtar han faktiskt hem till Sverige – och livet som nybliven farfar:

– Ja, för idag när vi sitter här döps faktiskt mitt minsta barnbarn. Min pojk (Jimmy) fick en dotter i maj och det är klart att jag längtar hem. Men samtidigt har jag ett jobb att sköta och familjen vet att jag tänker på dem.

Hemlig önskan

Familjelivet är viktigt för Thomas Dennerby, som även är morfar eftersom äldsta dottern Jannica har två barn.

På höger handled bär han på ständiga påminnelser om de älskade där hemma. Där finns tre olika armband; ett slitet tygband i grönt och vitt med HAMMARBY i stora bokstäver och ett tunt läderarmband, som han båda har fått av sina barn.

– Det är för tur, så de törs man ju inte ta av, skojar han.

Det tredje armbandet är en gåva av en buddistisk munk i Thailand.

– Jag fick det tillsammans med en önskning, men vad jag önskade mig tänker jag inte berätta, säger han och ler med hela ansiktet.

Det är ett leende som återkommer under samtalet.

Thomas Dennerby blev förbundskapten för damlandslaget sommaren 2005, efter två säsonger som guldtränare i Djurgården/Älvsjö och fyra månader som assisterande förbundskapten till Marika Domanisk Lyfors som efter nio säsonger fick sin givne efterträdare. Bakom sig hade han även ett allsvenskt guldfirande med Hammarby, år 2001, då han var assisterande tränare till Sören Cratz.

Egentligen har Dennerby i många år planerat att satsa på livet som spaningspolis. Men kärleken till fotbollen, och möjligheterna i en dynamisk grupp, lockar mer just nu.

Dramatik som tillslag

Han väljer att se likheter mellan sina två drömjobb:

– När man jobbar i ett spaningsteam är det som att förbereda en turnering i fotboll. Man planerar och har ett slutmål, och det är nästan samma dramatik när det blir dags för ett tillslag, precis som det är dramatiskt vid en match, säger han men suckar sedan med ett leende:

– Fast nu är man väl rökt…

Kan du gå tillbaka till tjänsten som spaningspolis efter ett liv som förbundskapten i fotboll?

– Många av de vi spanar på är kanske inte intresserade av idrott, men förekommer man i massmedia blir man ju igenkänd ändå, ansiktet blir liksom bekant. Vi får se hur det blir…

Hur länge ska du fortsätta som förbundskapten?

– Det styrs ju av vad vi presterar tillsammans. Jag hoppas vi gör ett bra OS nu och ett bra EM nästa år, sen går kontraktet ut. Men jag har aldrig brutet ett kontrakt, även om jag bland annat i Djurgården/Älvsjö hade riktigt bra förfrågningar från herrlag. Men då tackade jag nej. Har man ett avtal med mig så gäller det.

Lätt att ha att göra med

– Men jag trivs och tycker om att jobba med människor, och kunna sprida positiv energi. Det är ju också det jag får höra; att jag är lättsam att ha att göra med.

Har du nytta av det även som krimpolis?

– Roligt att du frågar det. När jag blev polis sa många av mina närmaste vänner att jag nog var för snäll, men jag brukar säga att ”är det någon som ska vara snäll så är det väl polisen”?

Thomas Dennerby utbildade sig till polis under sin aktiva karriär i Hammarby och lämnade polishögskolan 1985, samma år som karriären i allsvenskan var över. Det blev början på ett händelserikt yrkesliv – med både glädje och sorg:

– Första åren i radiobil hände det ju ofta att man ställdes inför dödsfall. Livet som ordningspolis kunde vara dramatiskt, då var man ju mitt i händelserna, berättar Dennerby och minns tillbaka en mycket speciell början av poliskarriären:

Tog emot Palme-tips

– När jag praktiserade direkt efter utbildningen hamnade jag på den lokala kriminalroteln på Södermalm. Men så blev Olof Palme skjuten och jag blev kommenderad till våldsroteln på krim och tog bland annat emot tips i utredningen. Vi satt där i månader och släppte aldrig telefonen. Så fort man slängde på luren på kom det ett nytt samtal.

– Det var ju en del ”Pippitips” där folk sett mördaren i månen eller på tv-skärmen, men allting togs emot. Det finns ju bekräftat att folk som vet saker inte alltid vill berätta hur de egentligen vet, och då lindar de in det i nån story. Tipset kan alltså vara seriöst ändå.

– Den där tiden i Palme-utredningen lärde jag mig verkligen att vara noggrann med detaljer. Det var en bra skola.

Bevakade Bajenfans

1992 blev Thomas Dennerby en av landets första supporterpoliser, inför fotbolls-EM i Sverige. Han var en av tre poliser som öppet reste och bevakade Hammarbys supportrar, både i fotboll och hockey.

– Jag var säkert på tre arenor i veckan. Civilklädd, men helt öppet och helt brottsförebyggande.

Hade du någon nytta av att själv spelat i Hammarby?

– Ja, men det gjorde det också svårare. Det fanns ju folk som tyckte att vi blev för bra polare med klacken. Men man måste vara öppen och social för att inhämta information. Och nittiofem procent av supportrarna var en positiv del av klacken. Det var ju bara ett 20-tal som hade power att starta problem och det var dem man hade koll på om det drog ihop sig, det var ju folk som var kriminella även vid sidan av fotbollen.

Thomas Dennerby utbildade senare nya supporterpoliser över hela landet. Men 1994 blev han spaningspolis på rikskriminalen.

– Jag jobbade i ett spaningsteam som reste över hela landet och spanade på misstänka. Vi kunde exempelvis hjälpa en mordrotel om det fanns en person som var misstänkt för mord. Och ibland var det spaning på misstänkta efter ett grovt rån eller ett stort ekobrott.

Du måste ha sett mycket?

– Ja, det är klart och det är ju inget hemligt. Rikskriminalen blir ju alltid inblandad i stora utredningar.

– Det har ju bland annat handlat om Daniel…ja, Clark (Olofsson), bland annat. Honom spanade vi på internationellt.

Dennerby har dessutom arbetat med internationell narkotikaspaning, med ögonen på bland annat kokainsmuggling från Sydamerika. Men mycket mer än så om sin inblandning som spanare i stora och välkända polisutredningar vill han inte berätta, av förklarliga skäl.

Men förbundskaptenen konstaterar att det han upplevt som polisinspektör förstås har påverkat honom som människa:

– Det jag tagit med mig från jobbet är att jag vet hur jag ska värdera vad som är stora och små problem. Om man varit riktigt i skiten har man lärt sig att värdera att ett felpass inte är så jäkla upprörande. Det ska vara en del felpass innan en match är slut, annars visar det att man inte vågat ta några beslut eller inte vågat göra någonting, menar han.

Den egna karriären förstördes av ett trasigt knä när han 18 år gammal sågs som näste store landslagsback. Men trots nio år i Hammarby blev det aldrig spel i A-landslaget – och än i dag haltar Thomas Dennerby, 30 år efter den svåra skadan.

– Knäet är ordentligt söndertrasat. Jag har inga ledytor, ingen menisk, inget korsband. Allt är bara slamsor. Läkarna säger att det ser ut som en totalt rostad bil, ungefär, berättar han.

Snart blir spaningspolisen från Tyresö en ”Robocop”, med ett helt nytt knä i titan.

– Jag får en reservdel, skrattar han.

Du var en jättetalang som spelare. Är du bitter över att det aldrig blev spel i A-landslaget?

– Visst, klart att det hade varit roligt att kunna säga att man spelat där, annars ljuger jag ju, men jag fick uppleva så mycket annat.

Du är ganska nöjd med att vara en del av det här landslaget, på väg till OS i Peking?

– Känns hur bra som helst! Och vi har verkligen ett bra lag. Det här ska bli skoj.

Någon oro just nu?

– Nej, men det vi jobbar mest med just nu är att få tjejerna att vara ännu tuffare. De är världsstjärnor i sin idrott men är för ödmjuka. Vi är Sverige, vi är världstrea, vi ska ta för oss mer och bättre och inte bara i närkamperna. Det gäller allt i det vi gör under OS.

Under söndagen lämnade lämnade damlandslaget Fukuoka och checkade in i Tianjin, Kina, där de finslipar inför premiären – då de lär mötas inte bara av ett världslag med hemmaplan, utan även fanatiska fans.

– Men vi har bra koll, säger Thomas Dennerby.

Exakt vad önskade sig i mötet med den buddistiske munken i Thailand får han behålla för sig själv. Men det lär knappast handla om fotboll, det finns ju så mycket annat i livet.

Som en avkopplande stund i en jacuzzi, exempelvis.

ARTIKELN HANDLAR OM