Bank: Vek sig aldrig – såg till att världen ändrade sig

FOTBOLL

Går inte att sammanfatta betydelsen av arvet han lämnar efter sig

1 av 17

ANTALYA. Vi kan prata om det i generationer och generationer, men alla minnesrunor kommer att börja på samma sätt:

Johan Cruyff finns inte längre. Det har aldrig funnits någon som Johan Cruyff.

Foto: Sportbladets Simon Bank.

För några år sedan gick myndigheterna i Katalonien ut med en reklamfilm mot droger, och de visste exakt vilket affischnamn de skulle ge ordet.

Johan Cruyff tittade in i kameran och sa som det var:

– I mitt liv har jag haft två stora laster, rökning och fotboll. Fotbollen gav mig allt i livet, rökningen var på väg att ta livet av mig.

I dag lägger sig historien på rygg.

Lungcancern tog till slut livet av honom, och det vore alldeles för snålt att säga att fotbollen gav Johan Cruyff livet.

Det var ju precis tvärtom.

Var från en annan planet

Johan Cruyff har dött, jag sitter i Antalya och ser vågorna kasta sig mot stranden. Nyhetsklockorna ringer och fotbollen har blivit föräldralös.

Jag tror att det är just så som många kommer att reagera nu, på samma sätt som när en älskad, störig patriark gått bort. Det man saknar mest är det man stört sig på mest: megalomanin, tjurigheten, den självupptagna förmågan att berätta hur allt är och borde vara.

Det kommer att hållas tysta minuter nu, de har aldrig passat bättre – för den här gamla idrotten har just blivit så oerhört mycket tystare än den var alldeles nyss.

Var hade vi varit utan honom?

Maradona, Zidane, Pelé var fotbollsspelare från en annan planet. Johan Cruyff var det, också, det behöver man inte heta Janne Olsson (är du under 50 får du söka på youtube) för att veta – men han var fotbollens hjärna lika mycket som han var dess hjärta och fötter. Det är det som gör honom unik.

Hendrik Johannes Cruijff från Amsterdam uppfann fotbollen ny tillsammans med Rinus Michels, han var en 60- och 70-talets Zlatan Ibrahimovic mot en nederländskt calvinistiskt idéfond. Omgivningen sa åt honom att inte tro att han var något, men istället blev han allt.

Den störste fotbollsspelare de haft, den störste fotbollstänkare någon av oss sett.

För en gångs skull sa rubrikordet allt man behövde veta: Totaalvoetbal, den totala fotbollen. Den ideologiska, renodlade, ordnat kaotiska, systematiskt systemlösa, som var tillräckligt briljant för att förändra sporten i grunden.

För honom var gränserna bara en konstruktion, en vänsterback kunde bli anfallare, en anfallare kunde förvandlas till mittfältare, allt var flytande och det enda som var fast var idén.

En av historiens absolut största ideologer

Gud ska veta att folk tröttnade på honom med åren, på en självgod gubbe (gezanik, säger de i Amsterdam, ”gnällande”) som aldrig tvekade när han fick chansen att såga Ajax eller Barcelona eller Louis van Gaal eller vad som helst som rörde sig i världsfotbollen. Men han var alltid sann, och sa ofta sanningar.

Har man uppfunnit fotbollen kan man ta sig vissa rättigheter när det gäller att rätta till den.

Det går inte att sammanfatta betydelsen av det arv han lämnat efter sig. Att konstatera att han är den ende av historiens absolut största spelare som också blivit en av historiens absolut största ideologer.

Utan Cruyff ingen Xavi, ingen Iniesta, ingen Bergkamp, ingen Messi. Utan Cruyff ingen Pep Guardiola.

Häromåret gjorde jag en poäng av att stanna kvar en dag extra i Barcelona efter någon av alla matcher. Jag ville se till att äta på Drolma, restaurangen på lyxhotellet Majestic nere på Passeig De Gràcia.

Fermí Puig, legendarisk kökschef där, hade nämligen inte organiserat sitt kök efter samma principer som alla andra kök i världen.

Han ville laga mat som man spelar Totaalvoetbal.

Personalen fick alltså lämna sina specialområden (såsen, köttet, vinerna) under delar av arbetsdagen, och rotera. I dokumentärfilmen En un momento dado förklarade han varför:

– I likhet med Cruyff rekryterar jag folk som, förutom att vara tekniskt skickliga och mångsidiga, tror på projektet. Det är som att ställa frågan: Tycker du om att spela fotboll på det här sättet? Ja eller nej?

Väldigt länge hade jag väldigt svårt för allt det här, för den dryga övertygelsen om att det fanns en rätt och fel fotboll, på de självgoda fanorna som vajade över Cruyffs kejsardömen i Nederländerna och Katalonien.

Ska vara glada att han fanns över huvud taget

Jag kan inte avgöra exakt när jag vände, men det hängde mer ihop med världen än med idrotten. Plötsligt förändrades världen, och det kändes som att det vi saknade mer än något annat var övertygelse och ideologier som vågade stå för just det:

Att det finns rätt och fel, att det inte bara handlar om resultatmaximering.

Johan Cruyff vek aldrig en millimeter, han såg till att världen fick förändra sig istället.

Nu är han död, och vi ska så klart sörja att han somnat in, sörja den öronbedövande tystnad han lämnar efter sig.

Men mer än något annat ska vi vara glada att han fanns över huvud taget.

ARTIKELN HANDLAR OM